Spioneri mot exilfack
Den svenska säkerhetstjänsten spionerade på tyska fackföreningsmän under kriget. Anledningen: Männen försökte bygga upp ett demokratiskt tyskt fack med bas i Sverige.
På Riksarkivet i Stockholm bevaras spåren av övervakningen i tjocka kartonger. Här ligger fackföreningsmännens brev som Allmänna säkerhetstjänsten – Säpos föregångare – snappade upp via sin egen brevcensur. I vissa fall gjordes kopior av breven, i andra gjordes avskrifter på skrivmaskiner.
– Kontrollen av tyska fackföreningsmän förefaller ha varit omfattande, säger Lennart Lundquist som fram till sin pension arbetade med säkerhetstjänstens material på Riksarkivet.
I ett PM från säkerhetstjänstens avdelning i Malmö, daterat i december 1942, heter det att ”de politiska flyktingarnas skara” innehåller ”talrika opålitliga element”.
”Vad speciellt de tyska flyktingarna angå äro dessa ofta starkt politiskt engagerade och därför överhuvud farliga”, skrev hemliga polisen i Malmö och föreslog att samtliga tyskar skulle interneras vid ett eventuellt krigsutbrott.
En av de ”farliga” var den socialdemokratiskt orienterade fackföreningsmannen Fritz Tarnow, som lyckats fly till Sverige från Nazityskland. I likhet med andra tyska socialdemokrater fick han sin post granskad av säkerhetstjänsten. Däribland ett brev från april 1941, ställt till tyska fackföreningsmän i brittisk exil.
I brevet skriver Fritz Tarnow att 70 tyska fackföreningsmän lyckats rädda sig över till Sverige via Danmark. Antalet väckte säkerhetstjänstens intresse. Likaså uppgifter i brevet om att danska polisen hjälpte Nazityskland jaga flyende fackföreningsmän.
”20 kamrater har tvingats bekanta sig med koncentrationsläger, som de danska myndigheterna upprättat”, fortsatte Fritz Tarnow.
Särskild kontroll höll säkerhetstjänsten över adressen Förrådsgatan 2 i Solna. Där residerade ”Auslandsvertretung der Deutschen Gewerkschaften, tyska fackrörelsens utlandsrepresentation, landsgrupp Sverige”. I samma hus låg även ordföranden Martin Krebs privatbostad.
Så sent som våren 1945 läste säkerhetstjänsten Martin Krebs korrespondens med amerikanska ambassaden i Stockholm. Vid ett tillfälle sökte han hjälp för att återuppbygga tysk fackföreningsrörelse. Mest akut var finansieringen av ett fackligt handlingsprogram.
”500 exemplar kommer kosta oss minst 550 kronor”, skrev Martin Krebs och bad ambassaden om ett bidrag på 100 kronor till tryckningen. Samtidigt skämdes han för att behöva tigga. Han avslutade med raderna:
”Jag ber flera tusen gången om ursäkt för vår begäran”.
Det är oklart om tyska exilfacket fick hundralappen eller om säkerhetstjänsten beslagtog brevet i syfte att blockera tryckningen. Vissa personer inom säkerhetstjänsten misstrodde nämligen alla tyskar, oavsett bakgrund. Säkerhetstjänstens avdelning i Malmö påstod till och med att alla tyska flyktingar och fackföreningsmän, utom judar, automatiskt skulle ställa sig på Hitlers sida vid ett eventuellt tyskt angrepp mot Sverige. Anledningen var ”den hos de flesta tyskar starkt utpräglade nationalkänslan”.
– Visserligen är allt historia. Men det visar hur lätt människor kan bli misstänkliggjorda, säger Lennart Lundquist.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.