Skillnader i bedömning av rätt till a-kassa
Det är fortfarande stora skillnader i bedömningar mellan a-kassorna och Arbetsförmedlingen när de bedömer arbetslösas rätt till ersättning. Det konstaterar Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, i en rapport.
Om en arbetssökande missköter sitt arbetssökande, förlänger tiden i arbetslöshet eller själv orsakar sin arbetslöshet, ska Arbetsförmedlingen lämna en underrättelse till a-kassan eller till enheten för ersättningsprövning. Oavsett om en person har arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning ska personen sköta sitt arbetssökande enligt regelverken, konstaterar IAF.
Men, de olika arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingens enhet för ersättningsprövning gör olika bedömning av underrättelser som är lika i sak, och de tillämpar kriteriet ”godtagbara skäl” olika. Det konstaterar IAF efter att ha gjort en djupare studie för att få en övergripande, samlad och aktuell bild av handläggarnas bedömningar och sanktionsbeslut.
Totalt beslutade a-kassorna om 65 000 sanktioner under 2017. 82 procent berodde på att den arbetslöse inte lämnat in sin aktivitetsrapport i tid. Den genomsnittliga sanktionsgraden för a-kassorna var 87 procent, men varierade enligt granskningen från a-kassa till a-kassa mellan 60 och 97 procent. Sanktionsgraden hos Arbetsförmedlingens enhet för ersättningsprövning låg på 96 procent. Enheten prövade 195 000 sanktioner under året.
IAF konstaterar att det finns få domstolsbeslut om vad som kan vara godtagbara skäl när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Enligt IAF bör a-kassorna sträva efter att tillämpa godtagbara skäl på ett mer likvärdigt sätt, för att främja likabehandlingen inom arbetslöshetsförsäkringen.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.