SiS varnar för konsekvenser av utredningsförslag
Tunga remissinstanser stödjer Samsjuklighetsutredningens förslag att flytta ansvaret för tvångsvården av vuxna missbrukare från Statens institutionsstyrelse, SiS, till landets 21 regioner. ”Risken är att många inte har förstått vilka konsekvenser det ger”, säger myndighetens missbruksvårdsdirektör Birgitta Dahlberg.
Samsjuklighetsutredningen föreslår i det delbetänkande som lämnades i november förra året att lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, avskaffas och att en kortare tvångsvård ska bedrivas i regionerna. Den fortsatta vården ska ske på frivillig basis inom hälso- och sjukvården.
Men varken ST eller SiS tror att det skulle fungera.
”Utredningen underskattar grovt den här målgruppens problematik om man tror att det ska vara möjligt att placera dem tillsammans med de patienter som idag vårdas inom psykiatrin”, skriver ST i ett yttrande som förbundet lämnat trots att det inte varit remissinstans.
Både ST och SiS missbruksvårdsdirektör Birgitta Dahlberg pekar på en rad svårigheter som de anser att Samsjuklighetsutredningen har underskattat – bland dem att ordna platser, lokaler och personal hos landets 21 regioner, behovet av att differentiera vården för olika grupper och risken att kvinnor blir mer utsatta om de måste vårdas på samma ytor som män.
– Om kvinnor ska vårdas tillsammans med män tror vi att risken för övergrepp är hög, säger Birgitta Dahlberg.
Hon oroas också över att utredningen enligt henne har underskattat hur våldsam och svårvårdad den grupp som vårdas enligt LVM är.
– Vår målgrupp är samhällets allra mest utsatta, där alla andra insatser redan har prövats. Det är inte de hjälpsökande som kommer till SiS, det är de som får tvångsvård mot sin vilja.
I dag medger LVM upp till sex månaders tvångsvård. Beslut tas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialtjänsten. Normalt varar tvångsvården cirka tre månader innan öppenvård prövas, men utredningen ser mycket kortare perioder framför sig.
– Vi har väldigt svårt att se att den här vårdgruppen klarar av att efter en till två veckor gå vidare till en öppen vårdform. Där ser vi otroligt ökade risker för återfall men också för överdoser och narkotikarelaterad dödlighet, säger Birgitta Dahlberg.
Några klienter har också ett stort våldskapital. Nyligen avvek två klienter i 20-årsåldern som vårdades enligt LVM från ett SiS-hem genom att ta en anställd som gisslan.
SiS föreslår att LVM ska bli kvar i stället för att avskaffas, och att myndigheten får ett reglerat hälso- och sjukvårdsuppdrag, där regionerna sköter den specialiserade vården på LVM-hemmen där klienterna finns.
– Det här är klienter som inte kommer på inbokade möten, inte deltar i insatser och inte anser sig ha behov av vård, säger Birgitta Dahlberg.
Att tvångsvårdade klienter riskerar att falla mellan stolarna i den ordinarie vården är något som flera remissinstanser tar upp. Men Birgitta Dahlberg anser inte att utredningens förslag löser det problemet.
– Man riskerar att bara byta ut stolarna att falla mellan.
Bland de mer än hundra remissinstanser som ombetts att yttra sig över betänkandet är flera tunga aktörer positiva.
Socialstyrelsen kallar utredningsarbetet gediget. Inspektionen för vård- och omsorg, Ivo, tillstyrker också, och skriver att myndigheten i sin tillsyn sett brister i samverkan som den hoppas kan åtgärdas med en tydligare ansvarsfördelning.
Även Sveriges kommuner och regioner, SKR, tillstyrker i stort utredningens förslag.
Fackförbundet Vision delar utredningens förslag i stora delar och delar åsikten att nuvarande ordning behöver reformeras eftersom många inte får den hjälp och det stöd de behöver. Vårdförbundet lovordar utredningen, kallar betänkandet genomarbetat och välskrivet, förslagen väl underbyggda.
En del av den positiva responsen kan bero på att man inte i tillräcklig utsträckning är medveten om de risker som följer av förslaget, menar Birgitta Dahlberg.
– Bland dem jag pratat med under det här remissförfarandet är det många som inte riktigt har förstått vilka konsekvenser förslaget skulle kunna få. Det blir nästan en aha-upplevelse när de förstår vilka risker vi ser.
SiS är en starkt kritiserad myndighet just nu, både vad gäller ungdomsvården och nu också missbruksvården. Vad beror det på?
– Jag tror inte det är så känt vilken målgrupp vi har och hur komplext uppdraget är. Vi vårdar dem där alla andra instanser har misslyckats och även om vi har utmaningar som vi måste jobba vidare med, så fungerar stora delar av verksamheten väldigt, väldigt väl, säger Birgitta Dahlberg.
Drygt 800 arbetar med missbrukarvård på SiS
Statens institutionsstyrelse, SiS, har 3 619 tillsvidareanställda, varav 2 466 arbetar med ungdomsvård och 836 med missbruksvård. Under 2022 tvångsvårdades 868 vuxna missbrukare enligt LVM, lag om vård av missbrukare. Under samma period vårdades 1 053 ungdomar enligt LVU, lagen om vård av unga, och 55 enligt LSU, lagen om sluten ungdomsvård.
Källa: SiS
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
