Pålagor knäcker forskare vid Stockholms universitet
Sven Hovmöller är lärare och forskare på Stockholms universitet. Men forskningsanslaget äts upp till sista kronan av universitetets interna debiteringar.– Och jag som hade tänkt köpa nya suddgummin i år, skämtar Sven Hovmöller uppgivet.
ST-medlemmen och professorn Sven Hovmöller på institutionen för FOS-kemi har forskat och undervisat vid universitetet sedan han blev klar med sin doktorsavhandling 1980. Men nu har han nästan tappat sugen, säger han.
– Jag har lyckats få externa forskningsanslag hela tiden, men ekonomin har urholkats successivt, särskilt under de senaste tre åren.
Anledningen är att universitetet och statsmakterna lägger allt fler pålagor på den enskilde forskaren.
– För några år sedan började universitetet ta ut en avgift för overheadkostnader, och den är nu uppe i 26 procent, förklarar Sven Hovmöller. Vi måste också betala 50 000 kronor per år för varje doktorand vi har. De fick tidigare hela sin lön från staten.
En tredje avbränning uppstår när en lektor måste "efriköpa"e tid för att hinna forska.
Sven Hovmöller har under många år undervisat 25 procent av arbetstiden och forskat resten av tiden. Men sedan några år gäller ett arbetstidsavtal som ger rätt till endast 30 procents forskningstid. Den som vill ha mer måste "efriköpa"e tid, betala för en ersättare. För Sven Hovmöller handlar det om en kostnad på 200 000 kronor om året.
I år får han ett forskningsanslag från Vetenskapsrådet på drygt 415000 kronor. De olika avdragen kostar sammanlagt 458 000 kronor – en "ebeskattning"e på 110 procent.
Sven Hovmöller har tråcklat med nödlösningar. Han bildade en firma som sålde de program han tagit fram för att få pengar att anställa en programmerare. Nu har han dessutom tagit tjänstledigt 25 procent mot löfte att de insparade pengarna används till lön åt programmeraren.
– Min situation är inte unik. Det kan vara ännu värre på andra universitet och högskolor. Regeringen har sagt att vi ska öka antalet doktorander, men betalar inte vad det kostar – och dessutom får vi pengarna i efterhand. Är det rimligt? frågar Sven Hovmöller retoriskt.
Enligt institutionschefen, prefekten Jozef Kowalewski, är institutionens möjlighet att underlätta för forskarna begränsade.
– Vi försöker anpassa oss till situationen, men grundproblemet är att staten ger för lite pengar, säger han. I år fick vi en uppskrivning av fakultetsanslaget med i stort sett noll kronor, samtidigt som löneökningarna ligger på 3,5 – 4 procent. De pengarna finns bara inte.
Fotnot: Institutionen för FOS-kemi ägnar sig åt fysikalisk kemi, oorganisk kemi och strukturkemi.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.