Ny lag ger dem hopp om att få stanna
– Efter år i mörkret är det som om solen gått upp, säger Mujahid Nadeem. Det har snart gått fyra år och nio månader sedan familjen kom till Sverige. I ett år har de levat gömda.
Mujahid Nadeem och hans fru Homeria flydde från Pakistan 2001, tillsammans med sina tre döttrar Bakhtawar, Mehreen och Khush Bakhat. I 16 år hade han arbetat som polis, på avdelningen för terroristbekämpning.
– Jag fick många fiender och blev hotad. I början försökte man skaka det av sig, men så småningom blev det allvarligare.
De gick under jorden hemma i Pakistan och lyckades så småningom fly ut ur landet och hamnade i Sverige. De ansökte om asyl, men fick avslag efter fyra månader. En ny ansökan lämnades in, men fem månader senare kom ett nytt avslag. I oktober 2002 kom det slutgiltiga beskedet – asylskälen var inte tillräckliga för att familjen skulle beviljas uppehållstillstånd.
Gick under jorden
– Att åka tillbaka till Pakistan var inte möjligt. Hela familjen var hotad av terroristerna, säger Mujahid Nadeem.
Istället gick man under jorden i Sverige. Familjen fick kontakt med svenska asylgrupper som hittade tillfälliga bostäder åt dem i Stockholmsområdet. Minst sex gånger har de flyttat de senaste åren, inneboende i olika förorter. Sedan juni i år bor de ganska drägligt, med flera sovrum och ett kök.
– Det har varit en fruktansvärd tid – inget jobb, inga pengar, inga kläder, säger Mujahid Nadeem.
Ny regim – nytt hot
Under tiden i Sverige har det varit regimskifte i hemlandet. Och den nya regeringen är inte särskilt förtjust i de poliser som arbetade åt den gamla. Så nu finns det två hot mot familjens säkerhet i Pakistan – både terroristerna och regeringen.
Vi pratar engelska – Mujahid Nadeem har bara lärt sig några ord och fraser på svenska under de här åren. Det är svårt att lära ett språk när man inte vågar gå ut av rädsla att bli gripen och avvisad. I höst har de två äldsta flickorna gått i den svenska skolan och börjat lära sig språket.
Men de har levt under ständig skräck för att bli hittade. Homeria Nadeem har varit mycket deprimerad och har gjort ett självmordsförsök.
Tillökning i familjen
– Vi är rädda att gå utanför dörren. Och det är svårt att förklara för barnen varför de inte kan gå ut och leka.
Under tiden i Sverige har familjen vuxit. Abdul Raheem är snart fyra år och Abdullah föddes i Stockholm för fem och en halv månad sedan. Under den senaste graviditeten gick Homeria till en barnmorska de första sex månaderna – men sedan fick hon besked att hon skulle betala för sig. Och att förlossningen skulle kosta 100000 kronor.
Genom sina svenska vänner fick de kontakt med en barnmorska som gjorde hembesök under slutet av graviditeten. Gratis. Och barnmorskan lyckades övertyga sin chef om att de kunde ta hand om förlossningen också. När det var dags fick hon komma in på BB och föda i hemlighet. Bara timmar efteråt fick hon åka »hem« igen.
Nu tror Mujahid och Homeria Nadeem att den nya lagen om asyl ska lösa deras situation.
– Vi kommer äntligen att våga gå ut och se allt vackert. Och bli delaktiga i samhället. Och flickorna kan gå i skolan och utbilda sig, säger Mujahid Nadeem och berättar att Bakhtawar har bestämt sig för att bli läkare och Mehreen ingenjör.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
