Myndigheter ratar statligt servicecenter
För att bli lönsam måste myndigheten Statens servicecenter ta över administrationen för minst en fjärdedel av statens anställda. Men flera stora myndigheter avvaktar med att ansluta sig. STs ordförande, Britta Lejon, är kritisk till vad hon kallar en glädjekalkyl.
Statens servicecenter inrättades 1 juni 2012. Tanken är att centret ska sköta flera myndigheters administration och på så sätt spara pengar åt staten genom stordriftsfördelar.
Myndigheterna är inte tvungna att ansluta sig, men om de inte gör det måste de visa att de sköter verksamheten minst lika effektivt själva eller i annan regi.
Trots det väljer många myndigheter än så länge att ha kvar sin administration. Det visar en rundringning som Publikt gjort till 16 myndigheter samt Sveriges domstolar, länsstyrelserna och Polisen.
Inte en enda av dem uppger att de ska ansluta sig i närtid. Flera säger att de utreder frågan och att en eventuell anslutning ligger år framåt i tiden. För andra är det inte alls aktuellt. Sammantaget representerar myndigheterna omkring 117 500 av statens omkring 250 000 anställda.
Dessutom finns det myndigheter som redan har egna servicecenter, exempelvis länsstyrelserna. Och nyligen tog Kriminalvården ett inriktningsbeslut om att bilda ett eget administrativt center.
Tidigare i år beslutade dock regeringen att en administrativ enhet på Kammarkollegiet, med 80 kundmyndigheter, skulle flyttas över till Statens servicecenter.
Men det är långt kvar till lönsamhet. Enligt utredaren krävs att centret 2015 hanterar administrationen för 25 procent av statens anställda. I dag sköter det lönerna för 36 000 anställda.
Stig Jönsson, generaldirektör på Statens servicecenter, menar att det tar tid för myndigheterna att göra analyser och ställa om.
– Min bedömning i dagsläget är att det är fullt möjligt att nå målet vid utgången av 2015, säger han.
STs förbundsordförande, Britta Lejon, är långt ifrån lika säker:
– Det är en glädjekalkyl som ligger till grund för beslutet att inrätta centret. Vi tror inte att man kan räkna hem de planerade miljonerna i besparing.
Hon anser att hela idén bygger på en förenklad syn på statens verksamhet och är inte förvånad över att myndigheterna avvaktar.
– Det visar att de tar sitt ansvar.
De säger nej eller avvaktar
Arbetsförmedlingen, CSN, Ekobrottsmyndigheten, Göteborgs universitet, Jordbruksverket, Kriminalvården, Lunds universitet, länsstyrelserna, Migrationsverket, Polisen, Regeringskansliet, SCB, Skolverket, Statens institutionsstyrelse, Stockholms universitet, Sveriges domstolar, Trafikverket, Transportstyrelsen och Uppsala universitet.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Att det har blivit så här beror mycket på att myndigheterna ofta bara har ledningskompetens värd namnet för sina kärnverksamheter, men stödverksamheterna ser man ner på utom när det gäller IT, men där har man i stället problem med att budgetera när man ska utveckla för den egna verksamheten unika IT-verktyg från scratch, och glädjekalkyler och rena fiaskon är allt annat än ovanligt.
Om man nu betraktar stödverksamheterna som overheadkostnader så blir det inte billigare genom att byta huvudman, och när man som i fallet med Statens Servicenter dessutom har en vision om att kunna bolagisera och sälja verksamheten i framtiden så mår jag illa. Den visionen bygger på total inkompetens.
Ska en sådan verksamhet gå över till nya ägare så måste de driva den affärsmässigt och då måste man inse att det är ett nollsummespel det handlar om. Finns det en vinnare i det nollsummespelet så är det ägarna som fastställer ett avkastningskrav och sedan så gör man sig av med personal och till slut så blir övertaliga någonting som måste betalas av den offentliga sektorn den dag de blir utförsäkrade, för den personal det handlar om har ingen god arbetsmarknad i dag.
Men redan innan dess kan den nye ägaren lägga ner kontoren i Gävle och Östersund för att få synergieffekter med sina befintliga verksamheter, och arbetsmarknaden för personaladministrativ och ekonomiadministrativ personal är begränsad i Gävle och Östersund.
Dessutom så kan den nye huvudmannen tappa kontraktet när kontraktstiden går ut, och så går det dessutom oftast till. Jag är dessutom inte så säker på att det är till gagn för verksamheten om ny personal ska ta över och dessutom så kan befintlig personal bli friställda om verksamheten flyttar till en ny ort dit de inte kan flytta med även om de skulle bli erbjudna detta.
Allt är bara nyliberalt flum och medlemskapet i EU gör dessutom sådan flum synnerligen politiskt korrekt. Och för övrigt så anser jag att Sverige bör lämna EU, men sammanbrottet för EU torde inte vara allt för avlägset så jag tror det kommer lösa sig av sig självt till slut.