”Invandrares utanförskap hotar välfärden”
– Sveriges 220 statliga generaldirektörer behöver engagera sig mycket mera i frågor om etnisk mångfald, säger Andreas Carlgren, själv generaldirektör på Integrationsverket.
En negativ trend har vänt, skriver Integrationsverket i en ny rapport. Kommunernas kostnader för att försörja flyktingar minskar, delvis beroende på att fler av dem som kommit till Sverige får arbete och inkomst. Och statistik från SCB visar att sysselsättningen ökar snabbare bland människor som är födda utomlands än bland födda i Sverige.
– Det mest positiva är att detta inte bara beror på konjunkturen. Analyserna visar att det också finns strukturella förändringar bakom. Det här är något som det gäller att ta till vara och bygga vidare på, säger Andreas Carlgren.
Men fortfarande är andelen i arbete eller studier mycket lägre bland invandrare än infödda svenskar, 62 procent mot 77. Och under 90-talet har dörren till arbetsmarknaden varit obönhörligt stängd för en stor del av Sveriges nytillkomna invandrare.
– Segregationen innebär att en ny svensk generation växer upp med föräldrar som har mycket liten eller ingen kontakt alls med svenskt arbetsliv, som umgås med vänner som inte finns med i svenskt arbetsliv, som inte talar svenska, som inte kommer in i det svenska samhället och där man vänjer sig vid att samhällets etablissemang tycker att det är självklart att man finns utanför, kommenterar Andreas Carlgren.
– Vi talar ofta om att det gått bra för Sverige, men för de här människorna har det inte gjort det. Samtidigt finns oerhört hoppfulla tecken. Till exempel är studieviljan mycket högre bland barn med föräldrar som invandrat till Sverige. Det värsta som kan hända är att vi ser det som ”kört”, som i Danmark. Där har de en samhällsdebatt om integrationsfrågorna som bara präglas av att ”det är kört”, och det tror jag är bland det farligaste som kan hända.
De tecken som Carlgren och hans verk nu tolkar som att trenden vänder räcker inte för att tro att problemet löser sig av sig självt, betonar han. Ett skäl till det är att det i Sverige finns så starkt rotade föreställningar om raser.
– Ett exempel på det är den senaste reklamen för Europolitan, där sloganen handlar om att ”vi överbryggar gränser”. Det illustreras av en svart och en vit arm. För oss är det så självklart vad det betyder att man inte ens behöver förklara varför det är så gränsöverskridande med en svart och en vit arm. Vad är det annat än väldigt starka föreställningar om raser?
De förutfattade meningarna gäller även kultur och utbildningssystem i invandrares ursprungsländer. Det får till följd att människor från vissa länder har mycket svårt att få arbeten som motsvarar deras kvalifikationer.
Somalier i Sverige, som har haft särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden, har lika hög eller något högre utbildningsnivå än svenskar.
– Och Somalias utbildningssystem liknar i mycket det italienska. En utbildning med EU-standard tycker vi är jättefint. Men om samma utbildning ges i Somalia tror vi inte på den.
Problemet är alltså, för att tala ekonomspråk, bristande efterfrågan snarare än bristande utbud av arbetskraft. Arbetsgivare frågar inte efter den kapacitet som finns och tar inte vara på den. Och lägst tycks efterfrågan ha varit på statliga arbetsplatser.
– Ja, det är precis så som Statstjänstemannen tidigare beskrivit: Staten är på sista plats när det gäller mångfald i arbetslivet.
I en granskning som Integrationsverket gjort säger fyra av fem statliga myndigheter att mångfald är ett viktigt och prioriterat område. Men bara en tredjedel svarar att de uppnått resultat.
– Det finns en ambition, men intrycket är att det inte har lett särskilt långt. Det visar att den statliga myndighetssidan måste vara mycket mer aktiv. Det krävs ett engagemang, ytterst från generaldirektörerna. Sveriges 220 generaldirektörer behöver engagera sig mycket mera.
Enligt Andreas Carlgren kommer nu Integrationsverket att sätta igång en ”ordentlig process” med dessa generaldirektörer för att stötta och driva på.
Facket borde också kunna vara mer aktivt och pådrivande, anser han.
– De svenska fackliga organisationerna har en väldigt mänsklig och sympatisk inställning allmänt sett när det gäller de här frågorna. Och det finns eldsjälar, men också alldeles för många som är programmatiskt positiva men inte gör så mycket i praktiken.
– Facket skulle kunna vara en mycket starkare kraft än man är. Och jag är rätt övertygad om att det kommer, det är det intryck jag får av alla de kontakter jag har.
Andreas Carlgrens råd till den fackliga världen är att utbilda förtroendevalda på arbetsplatserna i mångfaldsfrågor.
– Man kan tycka aldrig så rätt och aldrig så starkt, men om man inte är medveten, har erfarenheter och kan hänvisa till exempel på andra ställen är det svårt att göra något.
De fackliga organisationerna borde också kunna arbeta mer utåtriktat, anser han, och peka på de möjligheter som ligger på arbetsplatserna med den kompetens som kommit till Sverige. Man bör också tala om hur viktigt det är att den som har utbildning kan få ett arbete som motsvarar den egna kvalifikationsnivån.
Fackets röst är viktig eftersom den bygger på jämlikhet.
– Risken är annars att integrationsfrågorna får en slags ”tycka synd om”-stämpel. Integration handlar inte om välvilja utifrån ett tänkt överläge. Frågan har mycket större sprängkraft än så.
Det finns en del att lära av den tidigare arbetskraftsinvandringen till framför allt svensk industri, menar Carlgren. De invandrade industriarbetarna tog steget direkt in i arbetslivet och lärde sig svenska efterhand.
– Bristerna då var att man såg människor enbart som arbetskraft. I dag är vi mycket mer medvetna om integrationsfrågorna, men det borde ju vara ett plus! I stället har vi satt upp en massa hinder, som krav på fullfjädrad svenska innan man ens får anmäla sig som arbetssökande.
För den offentliga sektorn är det helt nödvändigt att ändra inställning till anställda med utländsk bakgrund, påpekar Andreas Carlgren.
– Vi kommer inte att klara välfärden, äldreomsorgen, sjukvården, inte ens skolan om vi inte tar vara på alla kapaciteter som kommer hit. Så de offentliga arbetsgivarna måste ändra mentalitet – jag tror att det är en mentalitetsfråga i första hand. Det är inte så krångligt egentligen. Man ska inte gömma sig bakom att det behövs en massa speciella metoder.
Därför är etnisk mångfald bra
”På arbetsplatser som har etnisk mångfald skapas en annan kultur, en annan anda. Det ser jag inte minst på Integrationsverket, där en tredjedel av de anställda har utländsk bakgrund. Det kommer fram kreativa lösningar, men det blir också konflikter, och det förhållningssätt jag har som chef spelar stor roll. Tror jag att min organisation går framåt bara av att ljudnivån är låg och alla tycker lika? Eller tror jag att det tillför min organisation och min arbetsplats något när det finns folk som tycker olika och drar åt lite olika håll?”
Skillnaden Afrika/ Nordamerika
”Är du född i Afrika är sannolikheten för att du ska ha ett arbete på din kvalifikationsgrad bara en tredjedel. Kommer du från Nordamerika är sannolikheten 67 procent. Varför? Jo, naturligtvis för att vi undrar om människor som blivit utbildade i Afrika verkligen kan sin sak. Att amerikaner är duktiga ”vet” vi däremot, och så anställs de.”
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
