Debatt om meddelarfrihet
Meddelarfriheten kan inte finnas kvar i sin nuvarande form. Det hävdade Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, vid föreningen Grävande Journalisters seminarium i helgen.
Bakgrunden till lördagens debatt var bland annat diskussionen om polisläckor efter mordet på utrikesminister Anna Lindh.
Madeleine Leijonhufvud
fick mothugg av Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén som ansåg att meddelarfriheten istället borde stärkas och även omfatta privatanställda.
– Att polisen rapporterar uppgifter till journalister är ett problem för polismyndigheten, inte för journalisterna, menade hon.
Madeleine Leijonhufvuds främsta argument var att reglerna om meddelarfrihet i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen i sin nuvarande form strider mot Europakonventionens regler om personlig integritet.
Henrik Jermsten
på justitiedepartementet, höll inte med om att Europakonventionen kräver ändringar av svensk grundlag. Men på lång sikt trodde han att Sverige måste anpassa sin offentlighetsprincip till internationella överenskommelser.
Fakta:
Meddelarfriheten är den rättighet som offentliganställda har att, med vissa undantag, muntligt lämna ut sekretessbelagda uppgifter till media.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.