Brister i arbete mot bidragsfusk
Myndigheternas arbete mot bidragsbrott är inte effektivt. Det har inte heller blivit bättre sedan bidragsbrottslagen infördes, enligt Riksrevisionen.
Riksrevisionen har granskat om statens insatser mot bidragsbrott fungerar effektivt. Myndigheten konstaterar i en rapport att utredningarna tar för lång tid och att många av dem läggs ned. Det finns risk för att detta motverkar den preventiva effekt som regeringen ville uppnå med bidragsbrottslagen, anser Riksrevisionen.
Bidragsbrottslagen infördes år 2007. Syftet var att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen. Riksrevisionen anser att det finns brister i hela den kedja av myndigheter som motarbetar bidragsbrott. Det gäller bland annat brister i polisanmälningarna, att utredningarna tar lång tid och att ärenden blir liggande utan åtgärd, läggs ned eller inte klaras upp. Den sammanlagda utredningstiden för ett bidragsbrott är väldigt lång och närmar sig preskriptionstiden på två år för många typer av bidragsbrott. Den viktigaste anledningen till att ärenden läggs ned är att det är svårt att bevisa uppsåt eller grov oaktsamhet.
”Hanteringen av bidragsbrott måste effektiviseras i hela kedjan. Det är inte rimligt att utredningstiden är så lång och att så många ärenden läggs ned”, säger riksrevisor Jan Landahl i ett pressmeddelande.
Han befarar att attityden till bidragsbrott inte förändras hos medborgarna, vilket var syftet med att införa lagen.
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se över vilka förutsättningar myndigheterna har att tillämpa bidragsbrottslagen.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
