Viktigt med diskussion om bisysslor
Statstjänstemän måste kunna engagera sig ideellt på fritiden. Arbetsgivarna får inte ha en alltför stelbent syn på bisysslor.
De statliga myndigheterna måste ha allmänhetens förtroende. Därför har vi en mängd lagar och regler som ska säkerställa att beslut fattas på sakliga grunder och att det inte ska finnas några misstankar om korruption.
Bland annat finns det regler för vad statsanställda får ägna sig åt på sin fritid. I lagen om offentlig anställning står det att arbetstagaren inte får ha något uppdrag eller utöva någon verksamhet »som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende«.
Det är en vag formulering. Vad kan rubba förtroendet för någons opartiskhet? Vad kan skada myndighetens anseende? Det är inte överraskande att sådana prövningar kan landa i skilda slutsatser.
Publikt har tidigare rapporterat om hur Länsstyrelsen i Dalarnas län inte tillät skogsbiologen Sebastian Kirppu att på fritiden inventera skog och granska avverkningsanmälningar. ST valde att gå till Arbetsdomstolen, som i ett interimistiskt beslut slog fast att länsstyrelsen tolkade lagen alltför strängt. Så småningom kunde fack och arbetsgivare komma överens om principer som innebär att Sebastian Kirppu kan fortsätta med sina inventeringar, med några begränsade undantag.
Det finns fler ST-medlemmar som fått stöd av facket när arbetsgivaren sagt nej till deras fritidsengagemang.
I detta nummer av Publikt berättar Linda Håkansson, som arbetar med att handlägga parkeringsanmärkningar, om hur Polismyndigheten nekade henne att jobba som volontär på en brottsofferjour. Efter att ST tagit upp frågan till förhandling drog arbetsgivaren tillbaka sitt beslut.
För några år sedan fick en tjänsteman vid Kronofogden rätt att ha uppdrag som god man och förvaltare sedan ST tagit hans fall till Arbetsdomstolen och vunnit.
Men det finns också fall där Arbetsdomstolen ansett att arbetstagarens bisyssla varit förtroendeskadlig. Tidigare i år fick en polis nej till att engagera sig i en förening för våldsutsatta kvinnor, trots att hon inte arbetade i brottsutredande verksamhet.
Det är inte lätt för en enskild medarbetare att förstå de regler och resonemang som drar upp gränserna för vilka bisysslor som är tillåtna. Därför är det viktigt att frågan diskuteras mellan arbetsgivare, fack och medarbetare på arbetsplatserna, så att det skapas en samsyn.
På det området finns mer att göra. I sin årsrapport konstaterar Riksrevisionen att nästan hälften av myndigheterna behöver bli bättre på att kommunicera reglerna för bisysslor till de anställda. 30 procent av myndigheterna bedöms också behöva förbättra rutinerna för prövning av bisysslor.
Statliga arbetsgivare får inte reflexmässigt säga nej till ideellt engagemang. Det riskerar att skada förtroendet i minst lika stor utsträckning som en medarbetares bisyssla kan göra. Arbetsgivare måste kunna föra en dialog med den som vill engagera sig för en god sak och försöka hitta bra lösningar. De statligt anställdas kunskaper och engagemang behövs i det civila samhället.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
