Värna tryggheten
De borgerliga partiernas förslag om en försämrad a-kassa försvagar individens skyddsnät, slår mot facket, minskar rörligheten på arbetsmarknaden och motverkar Sveriges växtkraft
Arbetsmarknaden är föränderlig. Gamla jobb försvinner och nya skapas. Människor förlorar sina anställningar men de flesta vinner också nya. Den dynamiken är viktig för utvecklingen. Arbetsmarknaden måste erbjuda möjlighet att utvecklas och byta arbete. Hellre än att ge olönsamma branscher konstgjord andning bör vi ha system som gynnar omställning, så att nya företag på nya områden kan ta över som motorer i näringslivet. I det långa loppet ger det en starkare ekonomi.
En väsentlig del av en sådan modell är tryggheten för den enskilde. Med en arbetslöshetsförsäkring som garanterar att det inte är en katastrof att mista jobbet ökar rörligheten på arbetsmarknaden. Fler vågar vidareutbilda sig, ta arbete i en osäker bransch eller kanske flytta med en partner som fått jobb på annan ort.
Representanter för det svenska näringslivet vill i stället öka otryggheten och sänka ersättningarna. Resultatet blir en press nedåt på lönerna. Det är ett kortsiktigt resonemang som knappast kan sägas driva utvecklingen framåt.
Tyvärr har de borgerliga partierna anslutit sig till den linjen. De har lagt fram ett förslag som innebär en dyrare a-kassa med försämrad ersättning. Egenavgiften höjs kraftigt. Taket sänks från 730 till 680 kronor per dag, vilket motsvarar 80 procent av inkomsten upp till 18700 kronor. Efter 200 ersättningsdagar sänks ersättningsnivån från 80 till 70 procent. Möjligheten att kvalificera sig genom heltidsstudier – studerandevillkoret – tas bort. Dessutom slopas rätten till skatteavdrag för både fackavgift och a-kassa.
I TCOs analys av förslaget konstateras att nettokostnaden den som är medlem i fack och a-kassa kan öka med flera tusenlappar per år. Samtidigt minskar andelen som kan få ut 80 procent av inkomsten. Det riskerar att undergräva försäkringens legitimitet. Redan i dag betalar de som har inkomster över taket enligt TCOs beräkningar 16 miljarder mer till systemet än vad man som grupp får ut. Med de borgerliga partiernas reform skulle denna skillnad öka ytterligare.
I förslaget blir det obligatoriskt att vara med i en a-kassa. Det kan tyckas ha fördelar att säkerställa att alla får en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Men de som i dag – frivilligt – valt att stå utanför är färre än dem som med det borgerliga förslagets strängare inträdesregler helt skulle utestängas från försäkringen.
De borgerliga vill dessutom att de kassor där arbetslösheten bland medlemmarna är hög också ska ha högre avgifter. Tanken är naturligtvis att löntagare i dessa grupper ska hålla tillbaka lönekraven. Förutom att det är ett sätt att på de anställdas bekostnad hålla krisbranscher under armarna lär det inte ens fungera – särskilt om en bred, statlig Alfa-kassa ska vara ett alternativ öppet för alla. Följden blir i stället att små kassor med facklig anknytning och branschkännedom riskerar att slås ut.
De borgerliga partiernas förslag försvagar skyddsnätet på arbetsmarknaden. Det är till nackdel för individen. Det slår också mot fackföreningarna som bär upp de kollektivavtal som de »nya moderaterna« säger sig värna. Dessutom leder den ökade otryggheten till sämre rörlighet på arbetsmarknaden och i förlängningen svagare växtkraft för Sverige.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
