Underlätta möjligheten till insyn
Publikts test av 50 myndigheters öppenhet visar att lagar och praxis behöver anpassas till dagens verklighet.
Rätten till insyn i den svenska förvaltningen har en historia som går tillbaka nästan 250 år. I dag utgör offentlighetsprincipen ett effektivt verktyg för att skapa förtroende och förhindra korruption. Men för att den ska fungera i praktiken krävs att medborgarna snabbt och enkelt kan få tillgång till myndigheternas handlingar.
För att granska hur det förhåller sig med den saken skickade Publikt en begäran till 50 myndighetschefer om att få se deras senaste mejl.
Många svarade direkt eller inom ett par dagar. Men några dröjde länge. För Arbetsförmedlingen tog det över två veckor. Det är inte en acceptabel väntetid, vilket myndighetens chefsjurist själv konstaterar. Arbetsförmedlingen ska nu se över sina rutiner.
Det fanns också myndigheter som ville ha betalt för att skicka handlingarna med e-post.
Den som begär att få papperskopior av en allmän handling med tio eller fler sidor får visserligen betala för detta, men det är en schablonavgift som är tänkt att täcka den faktiska kostnaden för papper och kopiering. Oavsett hur mycket jobb som krävs för att leta fram, granska och skicka iväg dokumenten får en myndighet däremot inte ta betalt för arbetstiden. Det får betraktas som en del av serviceskyldigheten.
Men trots att det går att skicka vidare mejl utan några direkta kostnader ville alltså ett par myndigheter ha pengar för det. De har valt att tolka avsaknaden av reglering på området som att de får fakturera för att trycka på knappen »vidarebefordra« i e-postprogrammet.
Flera andra myndigheter vägrade helt att skicka mejlen vidare i elektronisk form. I stället skulle de skrivas ut och skickas med post.
Det framstår som ett föråldrat förhållningssätt, men eftersom det inte finns någon lagstadgad skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i elektronisk form kan den myndighet som vill säga nej.
Det finns många hot mot öppenheten. Att riksdag och regering hela tiden med små steg begränsar vad myndigheterna får och behöver lämna ut är ett sådant. Att dokumentation och diarieföring inte alltid sköts ordentligt, så att handlingar inte ens går att hitta, är ett annat.
Men ska offentlighetsprincipen fungera som avsett måste det offentliga också underlätta, snarare än förhindra, möjligheten till insyn. Lagar och praxis behöver anpassas till de verktyg som människor använder i dag. Nya kanaler får inte användas som ursäkt för att införa avgifter som begränsar tillgängligheten.
Därför är det positivt att en majoritet av partiföreträdarna i riksdagens konstitutionsutskott vill att myndigheter ska vara skyldiga att lämna ut digitala handlingar i elektronisk form – och att det ska vara kostnadsfritt. De borde skynda sig att lagstifta om det. Då bidrar de till att anpassa en stolt svensk tradition av öppenhet i statsförvaltningen till dagens förutsättningar.
Alexander Armiento är chefredaktör för Publikt.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
