Stoppa arbetsgivarnas attacker

LEDARE2004-02-11

Lönerörelsen i den privata sektorn har tagit fart.
Den första april ska över en miljon anställda inom industrin, handeln, byggbranschen och IT-företagen ha nya löneavtal, är det tänkt.

Av:  Jan-Åke Porseryd

På arbetsgivarsidan har man, i något som ser ut som en total samordning inom Svenskt Näringslivs ram, satt klackarna i backen och åter lanserat idén med centrala noll-avtal utan några som helst pengar.

”I princip saknas ett allmänt utrymme”, säger Göran Trogen, förbundsdirektör för Almega, IT-företagens arbetsgivarorganisation.

Arbetsgivarnas strategi är att allt ska göras upp på lokal nivå, ute i företagen. Några som helst individgarantier vill man inte gå med på.

Av erfarenhet vet vi att en sådan ordning belönar den konkurrenskraftiga och redan välavlönade delen av arbetskraften. De lägst avlönade sätts i strykklass.

Så här uttryckte sig Mari-Ann Krantz, ordförande i Sif, efter Teknikarbetsgivarnas skambud nyligen: ”Deras krav att medarbetarna i första hand ska göra upp med chefen om lönen gynnar bara de starka.” Hon tyckte också att arbetsgivarens krav ”skulle innebära ett systemskifte som slår undan benen för det lokala fackliga arbetet.”

Det lönebud Teknikarbetsgivarna, tidigare Verkstadsföreningen, överlämnade till facken inom industrin var verkligen ett skamligt förslag. Inga pengar i det centrala avtalet, ingen lönegaranti, nej till låglönesatsning, nej till bättre kvinnolöner. Om parterna inte blir överens lokalt är arbetsgivaren beredd att avsätta en ynklig lönepott på 0,7 procent, 0,9 respektive 0,9 procent fördelade på de närmaste tre åren.

Dag Klackenberg, VD för Svensk Handel (och tidigare ambassadör och löneförhandlare vid UD) är beredd att gå ännu längre för att försvaga de anställdas ställning.

Som motpart till 250 000 anställda inom handeln säger han bestämt nej till en höjning av de i dag alltför låga lägstalönerna i butikerna. I stället ska minimilönerna och semestertilläggen frysas till 2007 och OB-tilläggen sänkas. Ett i sanning cyniskt agerande mot några av de svagaste grupperna på arbetsmarknaden

De privata arbetsgivarnas uppträdande är naturligtvis en ren stridsförklaring mot facken.

På den statliga sidan finns i skrivande stund inga arbetsgivarbud. Bransch spårtrafik, med ST-medlemmar inom bl a SJ och Green Cargo, är först ut på banan med sikte på nytt avtal den 1 april.

För anställda vid myndigheterna och försäkringskassan löper nuvarande avtal ut den sista september.

Arbetsgivarverket har ännu inte sagt så mycket om lönerörelsen, men förra året slog verket fast att avtalet för staten ”inte får störa lönebildningen inom den konkurrensutsatta sektorn.”

Det är dunklet uttryckt, men med tanke på tidigare års agerande från Arbetsgivarverket och de privata arbetsgivarnas utspel, går det inte att utesluta även ett statligt noll-bud.

De fackliga förhandlarna måste förse sig med goda argument för att slå emot arbetsgivarnas attacker och deras oblyga försök att försämra löntagarnas villkor.

Jan-Åke Porseryd är chefredaktör för ST Press.
Jan-Åke Porseryd är chefredaktör för ST Press.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA