Stat utan status
Staten är ingen attraktiv arbetsgivare. Den bilden måste förändras, annars hotas förtroendet för förvaltningen. Bättre utvecklingsmöjligheter och höjda löner är två viktiga – och brådskande – åtgärder.
Intressanta arbetsuppgifter, goda arbetskamrater, möjlighet till personlig utveckling, balans mellan arbete och privatliv – och bra betalt. Det är det viktigaste för unga som ska välja arbetsgivare, visar en undersökning av Fackförbundet ST som ST Press rapporterar om i detta nummer.
Staten har långt ifrån alla rätt på den listan. Bland de statligt anställda akademiker upp till 35 år som svarat är det bara »bra arbetskamrater« som mer än hälften av de svarande förknippar med sin nuvarande arbetsgivare. Bara drygt två av tio associerar staten med personlig utveckling – och endast en av hundra med hög lön.
Under de närmaste åren går mer än var fjärde statsanställd i pension. Staten måste alltså rekrytera många tusen välutbildade medarbetare – och behålla dem.
Det kan bli svårt. En tredjedel av de unga statstjänstemännen tycker inte att staten levt upp till de förväntningar de hade när de anställdes. Och nästan hälften väljer troligtvis en arbetsplats utanför staten om de byter jobb. Privata företag lockar med bra lön och goda karriärmöjligheter.
Den dragningskraften märks också bland de högskolestuderande som deltagit i undersökningen. Studenternas bild av staten är en trygg arbetsgivare – men inte en som erbjuder utmaningar, utvecklingsmöjligheter och hög lön. Viktigast för dem är möjligheten att få intressanta arbetsuppgifter – något få associerar med att arbeta på en myndighet.
Det finns några ljuspunkter i synen på statlig anställning. Många lockas av möjligheten att göra nytta för samhället. Sex av tio studenter förknippar också staten med trygghet. Men bland dem som redan jobbar i staten är andelen bara drygt hälften så stor. Många har fått sin bild naggad i kanten av uppsägningar på jobbet. Risken är att nedskärningarna på sikt ytterligare försämrar bilden av staten som arbetsgivare.
Regeringen och de statliga arbetsgivarna måste ta krafttag för att rekrytera och behålla duktiga medarbetare. STs åtgärdslista är en bra startpunkt för ett sådant arbete. Många av förbundets förslag handlar om att höja statstjänstemännens status och erbjuda möjlighet till utveckling. Utvecklingskontrakt för alla anställda och öppna, synliga karriärvägar borde redan vara en självklarhet. Ett introduktionsprogram för nyanställda i staten som leder till en auktorisering skulle innebära en kvalitetssäkring och ge trygghet och yrkesstolthet.
Det går heller inte att blunda för att lönepolitiken är central för att locka kompetenta medarbetare. Formuleringar om att staten inte ska vara löneledande bör skrotas. »Det är mer effektivt att betala marknadsmässiga löner för den kompetens som efterfrågas«, konstateras i STs rapport.
För att den offentliga förvaltningen ska fungera och utvecklas måste den ha som ambition att attrahera de mest kompetenta medarbetarna. Skulle man nöja sig med dem som näringslivet ratat riskerar förtroendet för demokratin och den gemensamma sektorn att urholkas. Därför är STs inlägg i diskussionen värdefullt. Regeringen, Arbetsgivarverket och myndighetscheferna gör klokt i att ta frågan på allvar.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
