Smit inte från flyttnotan
Vårbudgeten borde ha innehållit fler åtgärder för nya jobb, men också stöd till myndigheter som drabbas av stora omlokaliseringskostnader. Regeringens snålhet riskerar att drabba medborgare och anställda.
Att pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen är en huvuduppgift för regeringen Med de orden inleds årets vårbudget. Det är nog få som inte håller med. Frågan är hur det ska gå till.
Många företrädare för högern och näringslivet påstår att det räcker att försämra tryggheten för de anställda, så kommer jobben plötsligt att bli många fler. För den som inte riktigt övertygas av den analysen erbjuder debatten få alternativa visioner.
Några idéer på området bjuder vårbudgeten i och för sig på. Mer pengar till äldrevården i kommuner och landsting är en välkommen reform, som också kommer att bidra till sysselsättningen. Men i övrigt är det svårt att skönja någon tydlig linje, även om satsningar på till exempel program för forskning och utveckling i mindre företag inte är fel.
I förra numret av ST Press efterlystes en rejäl satsning på högre utbildning, och framför allt på forskarutbildningen. En sådan skulle kunna bidra till att utveckla välfärden och stimulera både privat och offentlig sektor. Nu blev det i stället pengar till arbetsmarknadsutbildning och kvalificerad yrkesutbildning. Det är inte fel, men det är inte heller tillräckligt. Även om högskolan byggts ut kraftigt de senaste åren måste antalet platser öka ytterligare för att möta växande ungdomskullar och den framtida arbetsmarknadens krav.
En klok och framsynt satsning är pengarna till ytterligare 250 anställningar för generationsväxling i statliga myndigheter – även om det inte är många i förhållande till de tusentals pensionsavgångar som väntar de närmaste åren. Däremot blir det inte ett öre för att täcka de stora kostnaderna för omlokalisering som många myndigheter drabbats av efter beslutet att flytta statliga jobb i samband med försvarsuppgörelsen. Att påstå att en så stor omställning varken ska drabba verksamheten eller innebära extra kostnader är naivt. STs beräkningar pekar på att det sammanlagt handlar om miljardbelopp för det 20-tal myndigheter som berörs.
Det är orimligt och olyckligt att inte kompensera dessa myndigheter för ett beslut de inte haft möjlighet att påverka. Det äventyrar i förlängningen medborgarnas möjlighet att få en god service från till exempel Försäkringskassan och Skattemyndigheten. Det riskerar också att drabba de anställda, som redan fått ta smällen av mångåriga ekonomiska nedskärningar med ökad arbetsbörda och försämrad arbetsmiljö som följd.
ST Press har kunnat rapportera om Ams försök att minska sina kostnader genom att i efterhand sänka de löner man kommit överens om med sina nyanställda medarbetare i Östersund. Risken är att vi får se fler pinsamma historier av liknande slag, om regeringen framhärdar i att låta varje myndighet tackla priset för omlokaliseringen på egen hand.
Pär Nuder talar gärna om behovet av trygghet när han försvarar regeringens politik mot oppositionens krav på nedskärningar i socialförsäkringssystemen. Det vore bra om även de statliga myndigheterna kunde få större trygghet i sin finansiering. Med en insats i den vägen, tillsammans med en mer långtgående satsning på kunskap och jobb, hade vårbudgeten varit roligare läsning.
AV ALEXANDER ARMIENTO
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
