Skärpning, staten!
Staten sviker sina anställda och sin roll som arbetsgivare när den offentliggör utflyttningsplaner utan något som helst samråd med personalen i förväg.
Att begära att cirka 2 700 myndighetsanställda ska flytta ut från Stockholm och andra orter utan något som helst föregående samråd är naturligtvis ett stort fiasko för statens personalpolitik.
Självklart är det fullt rimligt att staten tar sitt ansvar för de försvarsnedläggningar man beslutat om.
Och att regeringen använder statliga verksamheter för att sprida arbetstillfällen över hela landet och för att motverka arbetslöshet, kan heller ingen invända mot. I det här fallet får ju Östersund, Arvidsjaur, Karlstad/Kristinehamn och Gotland efterlängtade ersättningar för nedlagd militär verksamhet. Det är bra.
Men sättet det gått till på måste med rätta kritiseras. Det manar inte till efterföljd.
2 700 personer får ett plötsligt besked, en kalldusch lindrigt sagt, om att de måste flytta ifrån sina nuvarande hemorter, huvudsakligen Stockholm, om de vill behålla jobbet.
Inte bara de 2 700 berörs. Det får återverkningar för hela familjer. Barn rycks upp från skolmiljöer och kompisgäng. Gamla föräldrar går miste om nödvändig omvårdnad. Kontakter med släkt, vänner och bekanta skärs av. Tiotusentals personer kommer i kläm.
Under årens lopp har det ena ansvariga statsrådet efter det andra upprepat samma fras: Staten ska vara ett föredöme i personalpolitiken. Senast gör förvaltningsminister Sven-Erik Österberg det i en intervju i det här numret av ST Press (sid 16-18). Men när det verkligen gäller då fungerar inte den goda personalpolitiken. Då sviker staten.
Varför har man inte pratat med personalen i förväg? På varje myndighet, på varje arbetsplats hade det gått utmärkt att föra samtal mellan chef och var och en av de anställda. Mer bråttom har det inte varit.
I löneavtalet för staten (RALS 2004-2007) ivrar arbetsgivaren för att hålla lönesättande samtal med varje anställd. Då går det bra med samtal, men om de omvälvande flyttplanerna blev det tyst.
Nu måste staten skärpa sig. När det slutliga beslutet om utflyttningarna väl är fattat måste staten visa stor generositet både mot de som väljer att flytta med och de som stannar kvar.
Flyttbidrag, ny bostad, trygghetsgarantier, pensionering är några exempel på åtgärder där staten måste satsa ordentligt med resurser, som bör vara långt generösare än vad trygghetsavtalen stipulerar.
För facken, inte minst ST, blir det en huvuduppgift att värna medlemmarnas/de anställdas intressen i överläggningar med de statliga arbetsgivarna.
När det är sagt, är det viktigt att än en gång påpeka att nya arbetstillfällen är välkomna i utlokaliseringsorterna.
Där skapas nya statliga arbetsplatser, som efter en inkörningstid kommer att hitta bra fungerande arbetsformer. För de anställda som flyttar med kan nya utmaningar visa sig vara väl så positiva.
Och visst finns det gott om dugligt och kompetent folk utanför Stockholm – det är en självklarhet –, även om vissa myndighetschefer uttryckt sig klumpigt och på ett sätt som kunnat uppfattas som motsatsen.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
Men regionalpolitik är bra och det är bra om hela landet utnyttjas, men att göra på det här viset är fel. När en ny myndighet planeras ska man tänka över lokaliseringen ordentligt. Det enda rätta måste vara att lokalisera rätt från början.
När en ny myndighet planeras så lägg den så långt från Stockholm som möjligt! När myndighetschefer säger att det inte finns kompetent folk utanför Stockholm så är det naturligtvis sant. Den högspecialiserade spetskompetenta personal som befolkar myndigheter som FHI har efter åratal av arbete med avancerade uppgifter och i kontakt med andra på liknande institut utomlands förvärvat denna kompetens.
Det är inte en medfödd egenskap att vara bra på folkhälsa bara för att man är Stockholmare och för övrigt befolkas myndigheter som FHI av många "lantisar".
Skulle förslaget bli verklighet att flytta FHI från Stockholm skulle dussintals norrlänningar bli arbetslösa. Jag tänker då på alla FHIare födda norr om Stockholm.
Hur lång inkörningstid är det rimligt att räkna med att det tar för den genomsnittlige Östersundsbon att bli en internationellt erkänd expert?