Oro vid årsskiftet
Ambitionen att hjälpa sjuka att återvända till arbetsmarknaden är det inget fel på. Men rehabiliteringen måste fungera – och människor ska inte behöva förlora sin försörjning.
Vi närmar oss ett nytt år. För många människor är det dock svårt att känna glädje och förväntan inför tolvslaget. 16 000 personer blir utförsäkrade från sjukförsäkringen i januari, ytterligare 38 000 senare under 2010. Många av dem känner djup oro. Åtskilliga riskerar att få betydligt lägre ersättning efter nyår.
Regeringens reform av sjukförsäkringen får nu full effekt. Ambitionerna var goda: att ge långtidssjukskrivna bättre rehabilitering för att snabbare hjälpa dem tillbaka till arbetslivet. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson har helt rätt i att detta är ett viktigt område som tidigare regeringar försummat – till skada för både de sjuka och samhällsekonomin.
Tyvärr innebär de nya reglerna inte att drabbade människor får det stöd de behöver.
De som haft tidsbegränsad sjukersättning får i många fall sänkt ersättning i Arbetsförmedlingens introduktionsprogram. Vissa av dem som saknar arbetsförmåga kan efter avslutat program bli helt utan pengar. Då återstår bara socialhjälp – men först tvingas man i så fall sälja hem och värdesaker.
Det är också oklart vilka möjligheter till rehabilitering som de sjuka faktiskt får. Den medicinska rehabiliteringen har inte hållit jämna steg med andra förändringar, vilket försäkringskasseanställda vittnar om i detta nummer av ST Press. I TCOs granskning av de miljardbelopp som tidigare utlovats till en satsning på att få sjuka i arbete, framkommer också att bara en liten del av pengarna kommer att gå till rehabilitering. Merparten avser aktivitetsstöd till individerna – i stället för de ersättningar från sjukförsäkringen som samtidigt upphör.
I samma veva som riksdagen i sista minuten beslutade om villkoren för den grupp som utförsäkras vid nyår blossade debatten också upp om de regler som infördes förra sommaren och som innebär att den som är sjuk efter 180 dagar ska få sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. I en debattartikel slog läkare larm om att kroniskt sjuka cancerpatienter på detta sätt tvingades ut på arbetsmarknaden. Den utlöste en mediestorm som fick riksdagen att hastigt justera detta regelverk. Som dock fortsatt är otydligt.
Systemen är snåriga och hanteringen har gjort dem ännu snårigare. Det gör debatten svår att hänga med i, men det innebär också att de sjuka inte vet vilket skydd de har. Tilltron till försäkringen urholkas.
Osäkerheten har också drabbat de anställda på Försäkringskassan, som ska administrera reformen. När socialförsäkringsministerns talade om att myndigheten måste se över tillämpningen av reglerna, lät det som att det skulle vara de anställdas ogina och felaktiga tolkningar som var orsaken till att människor drabbats. Detta fick Siv Norlin, ordförande för ST inom Försäkringskassan, att kräva en ursäkt. »Om de känner att jag har sagt eller gjort något som föranleder en ursäkt så får de den«, sade Cristina Husmark Pehrsson.
Det bästa vore naturligtvis om regeringen slapp utfärda ursäkter och panikändra regler. Och framför allt, om de människor som nu oroar sig för sin försörjning i stället kunde känna trygghet i att de 2010 kan få god hjälp att återvända till arbetsmarknaden i sin egen takt, under ekonomiskt trygga förhållanden. Då skulle man kunna tala om ett gott nytt år.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
