Olycklig facklig splittring om pensionerna
Statens anställda behöver ett tryggt pensionsavtal som bidrar till ett hållbart arbetsliv. Att den fackliga fronten brutits gör det tyvärr svårare för ST att förhandla fram bästa möjliga villkor för framtida pensionärer.
Under våren har fack och arbetsgivare på myndighetsområdet förhandlat om framtidens tjänstepensioner. Frågan berör dagens unga medarbetare och kommande generationer statsanställda; ett nytt system ska i första hand omfatta dem som är födda 1988 eller senare.
Bakgrunden är att parterna i samband med den senaste avtalsrörelsen kom överens om att dagens delvis förmånsbaserade tjänstepensionssystem, som för vissa grupper garanterar en viss pensionsnivå, ska ersättas av ett helt premiebaserat system, där pensionen beror på avkastningen på pensionsavsättningarna. Sådana system är i dag det vanliga på andra delar av arbetsmarknaden.
Men staten är en speciell arbetsgivare. Uppdraget att driva och utveckla de verksamheter vi gemensamt äger och styr är viktigt, ansvarsfullt och krävande. Därför måste myndigheterna kunna ställa höga krav på kompetens och erfarenhet, och de anställda måste kunna ställa höga krav på sin arbetsgivare. Om staten inte främst ska konkurrera med de högsta lönerna krävs att man i stället kan erbjuda något annat – trygga anställningar, god arbetsmiljö, utvecklande arbetsuppgifter och bra villkor vid sidan av lönen.
En viktig pusselbit måste vara en robust tjänstepension som, oavsett hur systemet är utformat, innebär att inga anställda riskerar att få kraftigt försämrad privatekonomi när de slutar jobba.
Det är en princip som alla fack inom staten borde ha kunnat stå enade kring. Men samtidigt som ST och de andra facken inom OFR, Offentliganställdas förhandlingsråd, i juni konstaterade att Arbetsgivarverkets bud inte räckte till, valde de andra organisationerna att acceptera villkoren. ST avser att förhandla vidare för att försöka vinna förbättringar, men förutsättningarna att nå framgång försvåras av den fackliga splittringen.
STs kritik mot den överenskommelse Seko och Saco-S har skrivit på gäller inte enbart pensionsnivåerna. ST har också drivit kravet att stärka rätten till delpension, med målet att skapa bättre förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Men även om det nya avtalet ersätter dagens system med en särskild avsättning som kan användas till delpension, finns det inget i överenskommelsen som säkrar en enskild medarbetares rätt att ta ut delpension om arbetsgivaren motsätter sig det. Det är olyckligt. Den anställdes inflytande över sin egen möjlighet att i slutet av arbetslivet gå ned i arbetstid borde förstärkas, inte försvagas.
Tills vidare gäller dagens pensionsavtal för alla nuvarande och blivande ST-medlemmar. Men det är naturligtvis viktigt att alla parter kan träffa en långsiktig överenskommelse om framtidens tjänstepensioner inom staten. Även om andra fack inte har sett några problem med att gå sin motpart till mötes borde Arbetsgivarverket lyssna på STs argument och utforma ett nytt tjänstepensionssystem på ett sätt som bidrar till att göra arbetslivet mer hållbart och staten mer attraktiv som arbetsgivare.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
