Kostsamma flyttlass är en dålig strategi
Det är viktigt att staten finns i hela landet. Men att betala dyrt för flyttlass och kasta ut anställda i otrygghet är ingen bra lösning. Det finns andra sätt att bryta centraliseringen.
Tusentals anställda på statliga myndigheter kan få se sina arbetsplatser stängas och jobben flytta till andra orter. Det är innebörden av landsbygdskommitténs förslag, som presenterades i december.
I många år har statliga jobb flyttat i andra riktningen, till storstäderna, när myndigheter lagt ned kontor runt om i landet. Trenden har varit tydlig – när Publikt 2015 gjorde en kartläggning hade 17 myndigheter under en femårsperiod stängt sammanlagt 143 statliga arbetsplatser, de flesta på mindre orter.
Det är olyckligt att staten dragit sig tillbaka från många platser i Sverige. Myndigheterna är viktiga arbetsgivare som bidrar till bredden på den lokala arbetsmarknaden. I många fall leder stängningarna också till att viktig service försvinner. I förlängningen hotas förtroendet för statsförvaltningen.
En orsak till utvecklingen är att regeringen länge avstod från att lägga sig i frågan om myndigheternas lokalisering. Principen att varje myndighet haft stor makt att fatta beslut om den egna verksamhetens organisation ledde till att de flesta valde samma färdriktning – bort från mindre orter och mot storstäderna.
Vinden vände först när Skatteverket 2015 mötte en våg av protester mot planerna på att lägga ned nio kontor med sammanlagt över 500 medarbetare. Statskontoret fick då i uppdrag att se över den statliga närvaron i landet och principerna för myndigheternas lokaliseringsbeslut. Skatteverket kände vartåt det blåste och skrinlade sina planer, och nu är signalerna tydliga från regeringen – det ska bli fler, och inte färre, statliga jobb utanför storstadsregionerna.
Det är i grunden en klok målsättning. Men den kan uppnås på olika sätt. Erfarenheterna från tidigare omlokaliseringar visar att det kostar stora pengar att i snabba processer flytta hela, väl fungerande verksamheter. Dessutom tvingas många anställda ut i otrygghet. Riksrevisionen kom 2009 fram till att varje flyttat jobb hade kostat över en miljon kronor, och att flera myndigheters verksamhet under flera år drabbats hårt när stora delar av personalstyrkan bytts ut.
Att flytta mindre myndigheter med några tiotal jobb blir dessutom en meningslös symbolåtgärd om andra statliga arbetsgivare fortsätter att koncentrera sin verksamhet till storstäderna.
Snarare än att besluta om kostsamma flyttlass bör regeringen sätta press på de stora myndigheterna att se över sin lokalisering och nyanställa på mindre orter. Då är det möjligt att genomföra förändringar på ett effektivt och rationellt sätt samtidigt som man tar hand om dagens anställda.
Riksdag och regering bör också passa på att göra angelägna, jobbskapande satsningar i hela landet. Lärosätena, rättsväsendet och många andra viktiga verksamheter är i stort behov av utökade resurser för att kunna anställa fler. Det är bättre att lägga pengar på forskning, utbildning och ökad trygghet än att betala för flyttlass.
Alexander Armiento, chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
