Höga krav på cheferna
Medarbetare och medborgare har ett
intresse av att staten har skickliga chefer. Hur de ska rekryteras är inte självklart. Men att staten måste vara jämställd även i toppen är ett krav.
De högsta cheferna inom staten har ett stort ansvar. De ska genomföra den politik som vi gemensamt, i demokratisk ordning, beslutat om. Till sin hjälp har de stora summor skattepengar och många tusen anställda. Som chefer har de också det yttersta ansvaret för att medarbetarna har rimliga arbetsvillkor och möjlighet att utvecklas i jobbet.
Vi har rätt att ställa mycket höga krav på en myndighetschef. Det innebär också att vi måste vara beredda att ge den som är kan tänka sig att ta det tuffa uppdraget en skälig ersättning. Få skulle nog ta på sig pressen utan att det märktes i lönekuvertet.
Vad som är en rimlig generaldirektörslön kan man självklart ha olika uppfattning om. I dag tjänar den högst betalde myndighetschefen 125 000 kronor i månaden. För många anställda i staten framstår nog en sådan lön som astronomisk. Men en näringslivschef med motsvarande ansvar skulle tjäna mer.
Med största sannolikhet måste staten betala hjälpligt konkurrenskraftiga löner för att ha chans att locka de bästa ledarna. Det bidrar också till att lägga fast en princip som bör gälla alla medarbetare: Skickliga och ansvarstagande personer bör också få en rimlig lön för sin möda.
Inte bara myndighetschefernas löner, utan också frågan om hur de ska rekryteras, är föremål för ständig debatt. Regeringen beskylls ofta för att utse alltför många före detta politiker till chefer i staten. Men även om det är lätt att plocka billiga poäng på en sådan linje går det knappast att bortse från att den som arbetat inom politiken ofta har en för jobbet värdefull kunskap om politik, förvaltning och ledarskap. Nej – problemet är snarast att många misstänker att det är politiska lojaliteter snarare än kunskapen i sig som ger jobbet. Det bidrar till att minska förtroendet för myndigheterna på ett olyckligt sätt.
I en undersökning beställd av Fackförbundet ST svarade sju av tio att systemet borde ändras så att de högsta chefstjänsterna inom staten tillsätts i ett öppet förfarande. Det går att se fördelar med ett sådant system. I dag saknas insyn i processen och tjänsterna annonseras inte ens ut. Det finns alltså ingen möjlighet för intresserade att söka jobbet, och de som tillsätts kan inte bevisa att de blivit utsedda på grund av sin kompetens.
Å andra sidan kan även en helt öppen tillsättningsprocess göra att man går miste om kvalificerade kandidater. De som kan komma ifråga för topptjänster vill inte alltid skylta med sitt intresse. Få stora börsbolag skulle annonsera efter en vd.
Avvägningarna är svåra och bör tas på allvar. Därför är det bra att frågan nu diskuteras av grundlagsutredningen, som gjort en granskning av hur liknande processer går till i andra europeiska länder. Rapporten visar att länderna valt väldigt olika system.
Det finns alltså inga självklara lösningar. Ambitionen måste vara att staten ska kunna rekrytera och behålla de bästa cheferna. Hur det ska gå till bör vara föremål för en ständig debatt.
Men ett krav kan trots allt slås fast: Staten måste med sina chefsutnämningar föregå med gott exempel vad gäller jämställdhet och mångfald. Att så få av de bäst betalda statliga cheferna är kvinnor är därför mycket olyckligt.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
