Det fasansfulla kriget

LEDARE2003-08-05
Av:  Jan-Åke Porseryd

Tusentals, kanske tiotusentals irakiska barn, kvinnor och män har hittills dödats i det USA-ledda kriget i Irak. Många gånger fler är skadade.

Byggnader, broar, vägar, el, avlopp, vatten- och livsmedelsförsörjning och annan infrastruktur har slagits ut av världens mest dödsbringande krigsmaskin. Bara över Bagdad har, i skrivande stund, 15 000 bomber fallit. Krig är ett mänskligt nederlag med död och förintelse.

Respekten för livet sopas undan i en handvändning. Kriget föder bara förlorare.

Under det förra Irak-kriget 1991 (också kallat Kuwait-kriget) beräknas hundratusen irakiska soldater och cirka tre tusen civila ha blivit dödade under striderna. 110 000 dog senare av vattenburna sjukdomar och förgiftade ekosystem.

Vad som blir följden av det nuvarande kriget är naturligtvis för tidigt att säga.

Men krigsupplevelserna kommer att sätta mycket djupa, och kanske outplånliga, psykologiska avtryck hos Iraks invånare. ”Man vaknar av samma upplevelse varje natt, vecka efter vecka, och det tar 10–15 minuter innan man förstår att man inte är kvar i kriget”, säger Hans-Peter Söndergaard, överläkare vid Kris- och traumacentrum om en typisk mardröm för de som upplevt krig.

USA saboterade alla försök från världssamfundet/FN att via diplomatiska medel komma åt diktatorn Saddam Husseins grymma regim.

USA, som under lång tid försåg Saddam med vapen för att förtrycka den egna befolkningen och bekriga grannarna, som djupt svek den irakiska oppositionen efter kriget 1991 och som under Bill Clintons presidenttid åtminstone halvhjärtat gav diplomatin en chans, beslutade sig i stället för att under George W Bushs ledning gå till militärt anfall.

Med religiöst färgade motiv har Bush bestämt sig för att avlägsna Saddam till vilket pris som helst och upprätta en amerikanskt lydstat. ”…att min regerings politik är att störta Saddam Hussein och att alla medel är tillåtna”, sade Bush vid en presskonferens i Crawford i Texas redan i april 2002.

”En vansinnets triumf” kallar SKTF-tidningens chefredaktör Kent Källqvist kriget i tidningens senaste nummer. ”Med krigshetsen mot Irak har George W Bush passerat gränsen för ett anständigt uppförande i en civiliserad värld” skrev Sif-tidningens chefredaktör Björn Öijer före krigsutbrottet.

Politiker och fackliga organisationer runt om i världen, till exempel Europafacket ETUC, protesterade kraftfullt mot kriget. Svenska TCO gjorde ett uttalande inför kriget och uppmanade FN att lösa krisen.

Men nu, när kriget pågått i flera veckor, lyser invändningarna från västvärldens politiker och fackliga organisationer med sin frånvaro. Varför denna tystnad? Beror den på rädsla eller undfallenhet för USA?

Befolkningen i Irak levde före kriget under förfärande förhållanden. Ett exempel: Ett av åtta barn dog före fem års ålder, ett av de högsta talen i världen. Krigets fasor mångdubblar lidandet.

Världen kan komma att få uppleva en humanitär katastrof av oanade mått.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

ÄMNEN:

Internationellt
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA