Chefen är en man
Männen dominerar på de högsta chefspositionerna. Det krävs tuffare insatser för en jämn könsfördelning i toppen. Samtidigt får inte kampen för rättvisa löner för alla glömmas bort.
Högst upp i hierarkin finns oftast en man – i näringslivet såväl som i staten. I börsföretagen finns fyra kvinnor bland de verkställande direktörerna, visar en granskning som Veckans Affärer gjort. Det är 1,5 procent.
I staten är det bara något mindre illa. Där visar en färsk rapport att generaldirektörer och styrelseordförande för de myndigheter som lyder under departementen till tre fjärdedelar är män.
Även på lägre chefsnivåer är staten mycket ojämställd. Trots att andelen kvinnliga chefer ökat de senaste åren är de fortfarande hälften så många som männen. Det framkom nyligen vid en utfrågning i riksdagens finansutskott, där STs ordförande Annette Carnhede deltog, tillsammans med bland andra den ansvarige ministern, Mats Odell.
Vill man vara snäll kan man säga att det faktum att det hålls en utfrågning i riksdagen är ett tecken på att problemet uppmärksammas och att det finns ett intresse åt att göra något åt det. Å andra sidan är det ett sent uppvaknande.
Mats Odell säger att dagens läge inte är tillfredsställande och att regeringen har ökade ambitioner. Det är naturligtvis bra. Men för att det ska hända något krävs mer än vackra ord.
Det behövs konkreta satsningar på jämställdhet och mångfald i toppen. Ett sådant initiativ är det program för att öka andelen kvinnor på ledande befattningar som Verva, Verket för förvaltningsutveckling, på regeringens uppdrag har skissat på.
En viktig del av strategin är att öka departementens och generaldirektörernas kunskap och vilja till engagemang i jämställdhetsfrågorna och att bidra till att dessa frågor i större utsträckning finns med i det dagliga arbetet. Det är rätt tänkt. För att åstadkomma en förändring måste de som har inflytande bli medvetna om de strukturer som gör att mäns förmågor, erfarenheter och insatser värderas högre – och de mekanismer som gör att kvinnor får stå tillbaka i karriären.
Men det föreslagna programmet är en ganska blygsam satsning. Det lär krävas större resurser och tuffare tag från de ansvariga för att nå framgång.
Samtidigt får inte kampen för rättvisa i lönekuvertet för alla – oavsett position – sättas på undantag. Enligt en undersökning som ST låtit göra har män inom staten i snitt över 17 500 kronor mer om året än kvinnor.
Arbetsgivarverkets Göran Ekström menar att löneskillnaderna till största delen kan förklaras med sakliga faktorer, och vill att myndigheterna ska slippa lönekartläggningar för att i stället kunna satsa på kvinnors karriärutveckling.
Men det måste gå att göra både och. De osakliga löneskillnader som existerar måste undanröjas. Och när män och kvinnor bedöms olika, behövs regelbundna och noggranna lönekartläggningar för att hålla kvar ljuset på frågan och förhindra att nya orättvisor uppstår.
De högsta lönerna och de mest ansvarsfulla jobben får inte vara förbehållna männen. De högst ansvariga i staten och näringslivet måste fortsätta bekämpa lönediskriminering, samtidigt som man gör mer för en jämn könsfördelning i toppen. Anständigheten kräver att man klarar bådadera.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.