Avtal kan skydda mot dumpade villkor
Anställda ska inte få sämre villkor när en verksamhet tas över. Men så är det ofta inom spårtrafiken. Just nu sitter ST vid förhandlingsbordet och försöker lösa det problemet – som också sätter ljuset på vikten av starka centrala avtal.
Nästan alla medlemmar i ST ska få nya centrala avtal i år. När detta skrivs är förhandlingarna på spårtrafikens område inne i ett intensivt skede. Parterna har ännu inte kunnat komma överens om en lösning på en av de frågor som varit viktigast för facken: att trygga de anställdas villkor när en ny aktör tar över en verksamhet.
När Publikt förra året granskade situationen på de svenska spåren vittnade politiker och fackliga företrädare om att företag lägger skambud för att vinna trafikupphandlingar. För att affären ska gå ihop måste de anställda ges sämre villkor än de tidigare haft. Och det medarbetarna kommit överens om med sin tidigare arbetsgivare i ett lokalt kollektivavtal gäller bara i ett års tid, om den nya arbetsgivaren inte går med på en överenskommelse i så kallade inrangeringsförhandlingar. Det finns arbetsgivare som utnyttjat detta för att dumpa villkoren.
Det är upprörande. Medarbetarna ska inte behöva få sänkt lön, kortare semester eller längre arbetstid varje gång en ny aktör vinner en upphandling. Anställda och fack har krävt att ett nytt centralt kollektivavtal ska innehålla spärrar mot detta. Ändå har det alltså gått trögt.
Även om problemet är ganska komplicerat borde arbetsgivarsidan ha haft större intresse av att tillsammans med facket hitta en lösning. Det ligger ju i de etablerade och seriösa företagens intresse att sätta stopp för den som vill konkurrera med sämre villkor för medarbetarna.
ST har i förhandlingarna föreslagit flera lösningar, men Almega var länge avvisande. Det andra facket i spårtrafikbranschen, Seko, har valt att varsla om strejk. ST bedömer att det trots allt nu finns öppningar för att hitta en förhandlingslösning och har tillsammans med sin motpart begärt frivillig medling, en process som pågår vid Publikts pressläggning.
Det finns naturligtvis inga garantier för att förhandlingsvägen är framgångsrik. Men även om de fackliga kraven är viktiga och kampviljan är stark bör stridsåtgärder vara en utväg som används när alla andra medel är uttömda. En sådan återhållsamhet vinner förtroende hos såväl motpart som allmänhet. Att gå i strejk ger inte heller alltid ett bättre resultat för medlemmarna. Och en förhandlingsöverenskommelse står starkare än ett avtal som kommer till genom stridsåtgärder.
Oavsett vägen dit är det dock nödvändigt att ett nytt avtal tar tag i frågan om de anställdas villkor när en ny ägare tar över en verksamhet.
En sak står i alla händelser klar redan nu. Situationen inom spårtrafiken visar behovet av starka centrala kollektivavtal som garanterar sjysta löner och villkor i en hel bransch. Det är det absolut bästa verktyget för att sätta stopp för konkurrens med dåliga villkor – och därför något som facket kämpar för både på spårtrafikens område och på alla andra delar av arbetsmarknaden.
Alexander Armiento,
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
