Alla tjänar på trygghet vid omlokalisering
En dom i Arbetsdomstolen skapar osäkerhet för anställda på myndigheter som omlokaliseras. Det ligger i allas intresse att trygga medarbetarnas villkor vid omställning.
”Jag förutsätter att parterna nu agerar för att gemensamt ta ansvar”, säger civilminister Ardalan Shekarabi till Publikt efter den dom i Arbetsdomstolen som innebär att anställda på Fastighetsmäklarinspektionen måste säga upp sig om de inte vill flytta med myndigheten till Karlstad.
Domen blir vägledande också för andra myndigheter som omlokaliseras. Den får till följd att de anställda får sämre villkor i omställningen än de skulle ha fått om arbetsgivaren tvingats säga upp dem på grund av arbetsbrist.
Arbetsdomstolens dom bygger på principer som har sin grund i en annan tid, när statstjänstemän i princip inte kunde sägas upp.
I domen konstateras att det inte längre fungerar på det sättet, men rättens majoritet landar ändå i slutsatsen att det finns en praxis inom staten att medarbetare som inte har någon anställningsort angiven i sina anställningsdokument är skyldiga att följa med jobbet vart som helst i hela landet – även om de anställts och arbetat i Stockholm och aldrig förespeglats att något annat skulle vara aktuellt.
Som de två skiljaktiga ledamöterna påpekar är det ”en avsevärt vidare arbetsskyldighet än som gäller på den övriga arbetsmarknaden”.
Vid tidigare omlokaliseringar har denna fråga inte behövt ställas på sin spets. I stället har fack och arbetsgivare hanterat situationen genom att teckna lokala omställningsavtal. Civilministern framhåller också nu den handlingsvägen som en möjlighet.
Förhoppningsvis skickar det en tydlig signal till myndighetsledningarna och Arbetsgivarverket att medverka till lösningar som inte skapar otrygghet. Annars kommer kommande omlokaliseringar att bli betydligt svårare att hantera, när anställda som inte vill flytta med blir tvungna att snabbt söka sig bort från arbetsplatsen.
Att staten som ett resultat av domen upplevs som en mindre trygg arbetsgivare är inte heller till gagn för möjligheterna att attrahera och behålla kompetenta medarbetare.
Vi riskerar dessutom att få se en våg av krav från enskilda anställda och fackliga organisationer att i anställningsavtal och kollektivavtal tydligt slå fast vilken anställningsort som gäller.
ST kräver nu att lagen om offentlig anställning ses över – då skulle problemen kunna lösas genom att städa bort den märkliga praxis som domstolen grundar sitt ställningstagande på.
Men den uppkomna situationen är också ytterligare ett skäl för regeringen att ompröva sin strategi att flytta hela myndigheter från en stad till en annan. ST och andra aktörer har länge pekat på de nackdelar den innebär. Arbetsdomstolens dom gör det ännu besvärligare.
Att ställa krav på att landets större myndigheter lokaliserar nya jobb och enheter till orter utanför storstäderna skulle vara ett enklare och mer effektivt sätt att sprida statliga arbetstillfällen över hela landet – utan att det går ut över dagens anställda och viktiga statliga verksamheter.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
