Zagajewski – poet för morgonsängen
ST Press bokkrönikör Sanna Töringe hittar underbara ord i Jean Gionos bok Kullen. Hon spår en succé i den ordtyngda romanen I köket av Monica Ali.
En gud går med stora steg genom markerna, iklädd fårskinnskappa. Han är räddare åt alla rädda kaniner… De får gömma sig mellan hans ben och när hundarna kommer, finns det plats även för dem. Hund och kanin försonas och möts, nos mot nos. Sedan kommer alla de andra, både räv, skata och gräshoppa. Och guden säger snälla ord till var och en. Jag skulle kunna sysselsätta mig mycket länge med Jean Gionos Kullen, utgiven på Elisabeth Grates förlag och översatt av Jan Stolpe. Fram och tillbaka kan man läsa i den och begripa mer och mer. Orden i boken är underbara. Jag är lika entusiastisk som jag var efter att ha läst Gionos Mannen som planterade träd, som kom ut för några år sedan. Miljön är en ödslig by på sluttningen av en snårig kulle i norra Provence. Läs Giono!
— •l• —
En annan räv tar plats i en av Adam Zagajewskis dikter i Antenner i regn (Norstedts). Anders Bodegård är den pålitliga översättaren och Marie Lundquist har skrivit förordet. Jag bär boken med mig genom rummen i vinterljuset, bäst att läsa på dagen, allra helst på morgonen i sängen, medan sinnena fortfarande är öppna. Klarheten och den skenbara enkelheten i Zagajewskis dikter gör att de tål många omläsningar. Han skriver om platser, minnen från barndomen, vardagligheter. Det är mycket Östeuropa, men också Paris, Berlin, en utblick mot Hudsonfloden. I blandningen mellan stad och landsbygd finns stämningar som smittar. Åh denna värld./ Resväskorna packade./ Sjung för den, sommargylling,/ dansa för den, rävunge/ hejda den.
Arkan Asaad heter en svensk ung man som blev bortgift mot sin vilja. Stjärnlösa nätter (Norstedts), som är hans debutroman, handlar om en konflikt, där han tvingas välja mellan två omöjliga alternativ. Asaads litterära stil är ovan för mig. Ibland får jag värja mig mot hans romantiska bildspråk som sätts mot ett mycket realistiskt berättande, men jag är ändå glad att jag fått romanen i min hand. Här finns en autencitet och en äkthet som jag uppskattar och själva dramat är så starkt att jag har svårt att släppa boken. En vanlig kille från Eskilstuna åker på semesterresa till den kurdiska delen av norra Irak och fastnar i en rävsax. Detta är verkligen en rapport inifrån och jag hoppas att Asaad kan fortsätta skriva om sitt liv.
— •l• —
En ingående skildring av en medelålders man i kris, ett hett restaurangkök i London, en prostituerad ung flicka från Östeuropa, allt detta och massor av mer därtill finns i Monica Alis nya roman I köket. Den är utgiven på Forum, i översättning av Moa-Lisa Björk. När jag kommit halvvägs in i boken, minns jag att jag inte älskade författarens tidigare jättesuccé Brick Lane. För många ord för min smak. Men jag fortsätter att läsa, om trafficking, pappers¬lösa och slitet i lyxrestaurangen, där personalen kommer från all världens hörn. När jag till slut, ganska lättad, lägger romanen från mig, är jag ändå imponerad. Den framgångsrika kökschefen Gabriel Lightfoot har verkligen fått ett gediget porträtt och till slut önskar man honom allt gott. Denna roman kommer säkert också att bli en succé.
Sanna Töringe är kulturjournalist.
Hon tipsar om böcker i ST Press.