Vägkonst sätter orter på kartan
De fungerar som landmärken, kommunal marknadsföring eller estetiska överraskningar. De väcker såväl uppskattning som ilska och kräver omvårdnad för åtskilliga slantar. Det handlar om konsten utmed våra vägar.
Det tar inte många sekunder att passera jätten Vist utanför Huskvarna, men nog piggar han och annan konst vid motorvägar, i rondeller och på rastplatser upp under sega bilfärder. Jätten Vist av konstnären Calle Örnemark har blickat ut över Vättern och E4 sedan 1969. I sin famn har han en trave drivved. »Mest känd för fyllekvällen då jag slängde ut Visingsö i Vättern«, presenterar träskulpturen sig på sitt eget Twitterkonto och fortsätter: »Men inte ett tack får man från kommunen.«
Det finns inget samlat register över trafiknära offentlig konst eftersom initiativen tas från olika håll. Men Helena Niordson, som är specialist inom gestaltning och arkitektur på Trafikverket, har noterat att många kommuner vill profilera sig för förbipasserande trafikanter genom konstnärlig gestaltning.
– Ofta är det en kommun som har ett önskemål om konstnärlig gestaltning, men det kan också komma från allmänheten. De kommunala vägarna bestämmer kommunerna själva över, medan vi är ansvariga för det allmänna vägnätet, säger hon.
Många av verken har en tydlig koppling till orten. Utanför Ånäset i Robertsfors kommun i Västerbotten finns till exempel världens största osthyvlar – en symbol för att besökaren nått det så kallade Ostrikets port. Själv har Helena Niordson arbetat med utbyggnaden av E6 från Trelleborg till Vellinge. Under vägbygget gjordes intressanta arkeologiska fynd som gav upphov till en utkiksplats, men också teman för utsmyckning utmed vägen.
– Vid Maglarp finns en skulptur som föreställer renhorn, av konstnären Bernard Lassus, som ska minna om områdets långa historia som kommunikationsstråk alltsedan isen drog sig tillbaka och djuren vandrade in söderifrån.
Det är förstås många faktorer utöver de estetiska som ska vägas in, och nummer ett är alltid trafiksäkerheten. Bedömer en trafikingenjör att det tänkta verket är trafikfarligt blir det rött ljus, säger Helena Niordson.
– Är det något man sätter utmed en motorväg ska det till exempel vara så stort och tydligt att det går att uppfatta på håll och det får inte stjäla så mycket uppmärksamhet att föraren tappar koncentrationen.
Den som passerat norra infarten till Vaggeryd vid E4 lär inte ha missat att det promenerar tre stycken åtta meter höga och sex meter breda formationer i rostfritt stål framför tall-
skogen. Kommunalrådet Berry Lilja, S, uttryckte i samband med att verket presenterades:
– I fortsättningen ska ingen åka Vaggeryd obemärkt förbi.
Men det finns inte bara enskilda konstverk längs med Sveriges vägar, utan även sammanhållna utställningar. Mest omfattande är sannolikt »Konstvägen sju älvar«, en 35 mil lång konstrutt som sträcker sig från kusten i Holmsund i öster till Borgafjäll i Södra Lapplandsfjällen i väster.
Några av de tretton verken går att se från vägen, medan andra inbjuder till att kliva ur bilen; tanken är att besökarna ska få ta del av unika naturupplevelser och kulturhistoriska sevärdheter längs sin färd.
För att få syn på skulptören Fredrik Wretmans verk »8 11« får du exempelvis ta dig in i en övergiven turbin i Baggböle, drygt tio kilometer väster om Umeå. Där producerades det förr elektrisk energi – i dag speglar sig en knallorange kopia av konstnären i den svarta vattenytan.
»Ljusfenomen« av Olov Tällström är däremot omöjlig att missa. I alla fall för den som passerar Storarksjön i närheten av byn Storbäck när det är mörkt: verket består av en 300 meter vid ring av pålar med varsin strålkastare på, som tillsammans med 32 andra ljuskällor bildar en illuminerad föreställning i sjön.
