Vådlig krydda – farlig färg
Ordet sakprosa får Sanna Töringe att tänka på dagfjärilar, ostindiskt porslin, motorcyklar, knopar, hårdrockare och tatueringar. Här tipsar hon om böcker om botanik, och om den farliga färgen rosa.
Ordet sakprosa är vackert, nästan lika vackert som skönlitteratur. Sakprosa får mig att tänka på dagfjärilar, ostindiskt porslin, motorcyklar, knopar, hårdrockare, tatueringar, politiska partier, spöken, kakor, fångläger… det finns böcker om allt. På den tiden jag var bibliotekarie användes i stället ordet facklitteratur. Böckerna katalogiserades, sorterades efter ett visst system och ställdes i speciella hyllor med speciella bokstavskombinationer. Roligast var avdelningen Bf som rymde allt som inte fick plats någon annanstans, som kulturhistoria. Sakprosa behandlas ganska styvmoderligt i pressen och recenseras sällan.
Rosa, den farliga färgen. Fanny Ambjörnssons bok, utgiven på Ordfront, har fått stor uppmärksamhet. Detta är ett ämne som är precis så udda att det kan intressera många. Genom att göra en kulturhistorisk djupdykning lyckas författaren visa intressanta maktmönster i vår samtid. Varför har små pojkar aldrig rosa kläder? Varför har stora överklasspojkar rosa skjortor? Varför vill inte medelklassmammor klä sina döttrar i rosa och varför vill så många små flickor ha denna prinsessfärg? Fanny Ambjörnsson är själv forskare, men lyckas skriva på ett sätt som gör boken lättåtkomlig. Det är roligt att få veta att rosa först på 1950-talet blev en kvinnomarkör i västvärlden. Innan dess ansågs blått vara en typisk flickfärg, medan rosa passade bättre på pojkar. Rosa är en farlig färg, som vi sällan väljer utan avsikt.
Folklig botanik. Ingvar Svanbergs bok om vårt förhållande till växter, utgiven på Dialogos, har däremot levt en mer anonym tillvaro sedan den kom ut i höstas. Men detta är en sådan uppslagsbok som alla botaniker och trädgårdsintresserade kan tänkas vilja ha i sin hylla. Etnobotanik handlar om människans föreställningar kring växter och det är ett rikt källmaterial som Ingvar Svanberg har öst ur. Visst vill man gärna veta att man kan bli yr och galen av brännvin kryddat med rölleka. Och det kan gå snett. Det berättas om en man i Västmanland som 1755 provade denna dryck. Resultatet blev ödesdigert, skriver Svanberg – »jag söp deraf, fick ont i hufvudet och vet icke af hvad om icke af brännvinet«. Här finns magiska knep och hushållstricks, men också tips för matlagning, som att trädgårdsmålla är god att äta.
Tigern i Galina. Téa Obreht föddes 1985 i Belgrad, i före detta Jugoslavien. Nu bor hon i USA och hyllas som en av de stora, nya, unga berättarna. Jag tänker på sydamerikansk magisk realism och på filmer somZigenarnas tid, där myt och verklighet vävs samman. Hon berättar sin speciella historia om kriget i Balkan, men på ett ljust och underbart sätt. Tigern i Galina, i översättning av Molle Kanmert Sjölander, är utgiven på Albert Bonniers förlag.
Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i Publikt.