Tar jojken till Kina
Sofia Jannok sjunger med högburet huvud på sitt modersmål samiska. Men ibland tröttnar hon på att vara ambassadör för den samiska kulturen och tycker att det tar fokus från hennes artistiska sida. Nu ska hon snart ut på en Europaturné.
– Att sjunga på samiska var naturligt för mig redan när jag som liten flicka ställde mig på en scen. Men ser jag det ur kommersiell synpunkt borde jag naturligtvis ha valt engelska i stället. Samiska är ett så litet språk och samisk musik spelas sällan i svensk radio, säger Sofia Jannok.
I sin musik blandar hon jazz, pop, jojk och stråkar. Hon får ständigt bevis på att svenskar vet föga om landets urfolk samerna. Många tror att alla samer är renskötare, säger hon.
– Jag får vara en ambassadör för det samiska och kan störa mig på att det tar fokus från det artistiska. Samtidigt är det samiska arvet viktigt för mig och jag vill förvalta den röst jag har.
Fler och fler faller också för hennes egenartade musikaliska uttryck.
Internationellt har Sofia Jannok länge fått stor uppmärksamhet som sångerska och låtskrivare. Hon har bland annat framträtt i Kina och Indien och nu väntar en Europaturné med stopp i London, Warszawa och Barcelona. Hon ska också göra några spelningar i Norden.
– Jag har en rastlös själ och gillar att besöka nya platser med min musik, säger Sofia Jannok, som själv bor i Umeå där hon också spelade in sin senaste skiva.
– Kanske brås jag på min morfar, han valde titeln nomad i telefonkatalogen.
Sofia Jannok beskriver musiken som en universell rörelse.
– Det är underbart hur musik kan nå över gränser och förena folk. Jag har till exempel varit med om att publiken på en rockklubb i Kina sjöng med i varje fras trots att de inte förstod ett ord.
Skivan Ássogáttis/by the embers som gavs ut 2009 blev Sofia Jannoks genombrott. Albumet sålde guld och blev Grammisnominerat, hon fick fina recensioner och gjorde över hundra spelningar.
Samma år fick Sofia Jannok chansen att visa upp sig för hela svenska folket i melodifestivalfinalens mellanakt med en hyllad samisk version av Abbas Waterloo. Därtill var hon sommarpratare i radions P1. Hennes gladallvarliga berättelse om att man som ung kvinna måste samla många duktighetspoäng och om att man som ung samekvinna måste samla ytterligare poäng – till exempel berättade hon om att man behöver kunna skölja tarmar och kasta lasso – fick stort gensvar.
Efter denna intensiva tid behövde Sofia Jannok återfinna sitt lugn och hon ville staka ut en ny musikalisk väg. Fyra långa år tog det för Áhpi/wide as Oceansatt växa fram.
– Det dröjde innan jag hittade rätt producenter som förstod vartåt jag strävade, säger hon. Jag bytte även ut några medlemmar i bandet eftersom jag ville ha en annan ljudbild. Dessutom startade jag eget skivbolag, vilket innebar att jag fick fullständig konstnärlig frihet. Jag
har kunnat arbeta tills jag nått dit jag vill.
Sofia Jannok skriver, till skillnad från många andra rock- och popartister, oftast om andra ämnen än kärlek. Hennes mest kända sång, Liekkas, handlar dock just om kärlek.
På Áhpitar hon upp sorgliga saker i samernas historia och nutid. Rasbiologiska experiment, tvångsförflyttningarna som drabbade hennes morföräldrars familjer, exploatering av naturen – att det blir alltfler gruvor – och att så många unga samer inte orkar leva.
– Som kontrast till texternas tunga allvar ville jag skapa vacker, mäktig musik som bär på en frihetskänsla, säger Sofia Jannok. Jag har hämtat inspiration ur det storslagna i naturen och den våldsamma kraft som vårfloden spränger bort isen med. Samma kraft som ett förtryckt folk reser sig med. Jag påverkades av att jag jobbade med skivan under den arabiska våren, säger hon.
Albumets svartvita skivkonvolut visar omväxlande hav och karga fjällvidder.
– Jag vill understryka hur lika dessa olika delar av naturen är. Samtidigt vill jag bort från schablonbilden av det samiska, alla starka färger i dräkter och tofsar, säger hon.
