Svartklubben öppnar ögonen
Förrätt, huvudrätt och dessert, goda viner. Rytmiskt smittande musik. Helt normalt. Förutom att restauranglokalen är kolmörk.
Vi samlas ett tjugotal förväntansfulla i restaurangens bar. Marie Häglerud och Ulf Nordquist informerar om kvällens upplägg. Alla lyssnar koncentrerat.
– Någon fråga? undrar Ulf Nordquist och tillägger att då är det bara att räcka upp en hand…
Ett stilla fnitter från gästerna markerar att vi förstår värdet i att kunna avdramatisera den i grunden traumatiska upplevelsen av att inte kunna se.
Värdparet leder oss parvis in i restaurangens inre regioner, samtidigt som de memorerar alla namn. Efter ytterdörren återstår inte mindre än tre tunga och svarta draperier. I den hundraprocentigt mörklagda lokalen är vi ombedda att stänga av lysande mobiler och stoppa undan klockor. Att även ett armbandsur kan avge tydligt ljus i denna miljö inser jag senare, när jag tjuvkikar på min klocka och inser att den skulle kunna bryta den magi som växer fram i den becksvarta lokalen.
Ständigt nya upplevelseprojekt
Låtskrivaren, musikern och sångaren Ulf Nordquist är blind. Men denne 51-årige tvåbarnsfar har sedan länge bestämt sig för att utebliven syn inte får hindra honom från att förverkliga viktiga livsvisioner. Ulf Nordquists hustru och musikaliska själsfrände Marie Häglerud har starkt nedsatt synförmåga; hon kan endast urskilja konturer och läsa stora bokstäver på mycket nära håll.
Med rytmiskt smittande musik och självbespeglande texter som bärkraft och stödjepunkt har Marie och Ulf ständigt nya upplevelseprojekt på gång. Nu senast Svartklubben – mat och musik i fullständigt mörker på en krog i Stockholm. En fascinerande måltid med musikaliska förtecken som på ett tankeväckande sätt vidgar våra sinnen.
Lära sig hitta besticken
Väl på plats i Svartklubbens lokal, med påtagligt förhöjd puls, är det dags att med varliga rörelser lära sig var bestick, tallrik och glas är belägna. Marie Häglerud och Ulf Nordquist agerar kypare och ur tomma intet står de plötsligt där och tilltalar var och en med förnamn, samtidigt som de smidigt placerar förrätt och vinflaskor.
Efter den första skålen sker det som brukar inträffa: sorlet ökar och småpratet tar fart. Diskussionerna kretsar kring smakupplevelser och hantering av bestick.
– Räktoasten smakade verkligen gott. Och visst gick det att hitta munnen även i mörkret!
Stämningen stiger ytterligare när Marie och Ulf med vackra och inlevelsefulla röster fyller lokalen. Med eget bluesrockigt gitarrkomp sjunger de att kärleken är blind i dag. En text som samtidigt lovsjunger den fest vi tillåts vara med om och vikten av att hitta sin egen väg i livet, alldeles oavsett funktionshinder. De två artisternas professionella dynamik och utstrålning gör att budskapet går fram, starkt och innerligt.
Festen fortsätter. Marie och Ulf växlar roller och serverar en utmärkt kötträtt. Jag märker till min förvåning att jag redan efter förrätten har lärt mig en hel del om hur man hanterar bestick och glas i totalmörker. När någon råkar dra ner en flaska i golvet med åtföljande glaskross, då stiger stämningen ännu mer.
– Flaskor finns det gott om, baren är öppen till sena natten…
När efterrättsglassen har sjunkit ner och sista vinskvätten är urdrucken tar Ulf och Marie mjukt varsin gäst under armen och visar vägen ut.
Blev en guldskiva
Vi möts någon dag senare i en modern källarstudio på Söder i Stockholm. Här har Ulf och Marie huserat sedan åttiotalet. Repertoaren har ständigt vuxit: egna kompositioner varvas med beställningsverk. Landsplågan Dra dit pepparn växer skrev Ulf till Sten Nilsson och fick som tack en guldskiva för 50 000 sålda LP-skivor. Melodin om dansmannen Bertil är av senare datum och sjungs av Robert Gustafsson i det populära dansbandet Rolandz. Marie är just nu högaktuell med en ny cd på temat yogamusik. Dessutom kamperar de två ständigt ihop musikaliskt, ibland med en större ensemble som kallas Synliga – det blindaste bandet i landet.
En av Ulf Nordquists starkaste melodier bär titeln Unik & Magnifik. Med sin karismatiska sångröst återger han hur han som tonåring tvingades uppleva att synen alltmer försämrades.
– En medfödd sjukdom som gradvis gjorde mig helt blind. Tyvärr förnekade jag länge det som drabbade mig. Först när jag lärt mig acceptera läget började livet återkomma. Därefter har det faktiskt bara blivit bättre i takt med att jag lärt mig hantera mitt funktionshinder.
Tar tillvara på sin gåva
Marie Häglerud, som haft nedsatt syn från födseln, kompletterar med att bestämt påpeka hur starkt de båda två fokuserat på att inte låta synbortfallet förstöra möjligheterna till ett bra liv.
– I stället drar vi nytta av de egenskaper vi fått till skänks. Att vara kreativa och kunna skapa musik till glädje för många är den gåva som vi förvaltar. Vi gör faktiskt det som vi tycker om allra mest!
Gemensamt beskriver de alla de möjligheter som står till buds genom elektroniska instrument, datorer med talsyntes och det stöd som samhället erbjuder. All den byråkrati som de därmed tvingats bemästra har de också gisslat i musikaliskt format.
Projektet Svartklubben fortsätter i höst parallellt med konsertverksamhet och föreläsningar.
– Att babbla om hur viktigt det är att inte ge upp, den storyn tänker jag fortsätta att förmedla, i ord och musik, säger Ulf Nordquist leende.
Jag träffade Marie Häglerud en gång vid spelningen i Ljungby...