Riskerna gör livet levande
Snart åker Cirkus Cirkör ut på en världsturné med sin bejublade föreställning Inside Out. Men när ridån går ned fortsätter den våghalsiga cirkusdirektören Tilde Björfors sitt arbete som motor för cirkuskonsten i Sverige.
Det här är cirkusbyn, säger Tilde Björfors.
Hon sveper med handen där vi står i LM Ericssons gamla byggnader i Alby i Botkyrka, söder om Stockholm. I ett av de gulputsade husen gör ungdomar volter och balanserar på varandras händer – här pågår antagningsprov till högskoleutbildningen i cirkus. I restaurangen i ett annat hus står ställ för den tidning som bär »byns« namn, Subtopia.
I Subtopia finns numera inte mindre än tolv cirkusar, berättar Tilde Björfors. Hon pekar mot en kulle en bit bort.
– Och där bor det folk i sju vagnar.
I mångt och mycket är det Tilde Björfors själv som agerat barnmorska för etableringarna. Sedan hon startade Cirkus Cirkör för 14 år sedan har hon satsat parallellt på den egna cirkusen och på utbildningar av nya cirkustalanger. Kurser för barn och ungdomar startade 1996 och 1997 var också en eftergymnasial utbildning på plats, Cirkuspiloterna.
Når 20 000 ungdomar varje år
Elevunderlaget kommer bland annat från cirkusprogrammet på S:t Botvids gymnasium i Botkyrka, också det initierat av Tilde Björfors och Cirkus Cirkör. Kursverksamheten når numera 20 000 barn och ungdomar varje år, i Botkyrka och på andra håll i landet.
Målet med de idoga ansträngningarna har varit att etablera nycirkus som konstform i Sverige. Nu är det gjort, anser hon. Hon säger frankt att hon är jättestolt över vad hon åstadkommit.
– Nu när vi har antagningsprov för högskoleutbildningen kommer gamla studenter och sitter i juryn, och många av de nya cirkusarna i området har startats av våra tidigare elever.
Nu vill hon fokusera på det konstnärliga arbetet. Cirkus Cirkör ska vara en spjutspets inom cirkuskonsten och få internationell uppmärksamhet, hoppas hon. I höst reser man med uppsättningen Inside Out till Norge, Finland, Tyskland, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och USA.
I en stor plåthangar en bit från LM Ericssons putsade, gula byggnader har två inhoppare i Inside Out bytt om till scenkläder för att bli fotograferade inför turnén. Angela Wand bär en trasig vitgrå spetsklänning och vit peruk. Hon snurrar sin lasso och tar ett högt skutt igenom den medan kameran klickar.
Hon är den nya Julia P i föreställningen, en gammal lindanserska som inte vill lämna scenen. På hakan sitter ett glest vitt skägg, men en bit har lossnat. Syns det? frågar hon under en paus. Det gör det, och hon får hjälp att limma fast den.
Risker och rädslor
Inside Out är artisternas egna »berättelser« om cirkuslivet. Manuset omarbetades ett otal gånger under repetitionerna, berättar Tilde Björfors. Ett centralt motiv är vad som händer när man utsätter sig för risker och utmanar sina rädslor. Och det är ju något som en akrobat ständigt övar på.
– Flygande trapets är alltid riskabel. Det handlar om millisekunders passning, konstaterar Angela Wand, som är utbildad clown och luftakrobat.
En kollega till henne bröt nacken vid ett fall, men kom tillbaka. Även en artist som agerade figuren Saga i Inside Out skadades allvarligt vid ett fall i början av spelsäsongen och måste bytas ut. Hon fick gå med stödkrage i tre månader, men också hon har kommit tillbaka, berättar cirkusens marknadsförare Pia Jarlöv.
– Hennes karaktär skulle utsättas för risk, så olyckan ställde verkligen allt på sin spets, säger Pia Jarlöv. Cirkus är livsfarligt, den nerven finns alltid närvarande. Men artisterna är oerhört vältränade och klarar mycket.
Svårt att sitta still
Angela Wand förklarar att många som dras till cirkusen har ett behov av att utmana sig själva och testa gränser.
– Jag tror att alla som är på cirkus har haft svårt att sitta still i skolan! Vi är fem–sex här som åker motorcykel, och jag åker snowboard också. I like a rush!
När vi lite senare träffar den andra inhopparen, 23-årige André Farstad, sitter han mycket riktigt och mekar med sin motorcykel. Några allvarliga skolproblem tycks han dock inte ha haft, eftersom han i tonåren tänkte bli advokat på grund av sina höga betyg. Men vid 17 års ålder träffade han en tjej som lockade in honom i cirkusvärlden.
– Hon räddade mig! som han uttrycker det.
Både han och Angela Wand talar om det magiska i att stå på scenen. En stark nervositet avlöses av lugn och av publikens direkta gensvar.
– Jag är adrenalinberoende och gillar ruschen, den får mig att känna mig levande, säger André Farstad. Man måste vara här och nu och ha lugn inom sig. Om man tappar fokus ramlar man.
En del av samhället
De effekter artisterna talar om är också tydliga när cirkusen kommer in i skolans värld, anser Tilde Björfors. Det har stärkt hennes övertygelse att cirkus ska vara en del av samhället. I likhet med Angela Wand har hon noterat att många av eleverna på cirkusgymnasiet tidigare haft låga betyg och svårigheter att sitta still.
– Men när de går ut gymnasiet har de högst betyg av alla! Alla har olika sätt att lära sig. De som jonglerar har till exempel ofta lätt för matematik. Man kanske borde använda jonglering vid undervisning i matematik?
Den frågan kan kanske i framtiden få ett svar som är baserat på forskning. Cirkuskonsten har nämligen fått ett erkännande som eget forskningsfält, med forskarpengar från Vetenskapsrådet och en professur – som innehas av Tilde Björfors. Just nu arbetar hon tillsammans med forskare från andra områden, såsom ekonomi och psykologi, i ett projekt om risktagande. Vad händer när man ger sig ut i det okända?
– Cirkusfolket tar fysiska risker varje dag, men att skapa något som inte redan finns är också en risk. Att våga kaoset, att utsätta sig.
Ett vanligt förekommande risktagande är kärleksrelationer, påpekar hon.
– Att få kärlek att växa kan vara nästan lika svårt som att kasta sig ut i en volt. Om jag fick önska skulle livet vara mer så. Då är man som mest levande.
Även Cirkus Cirkörs kommande stora uppsättning kretsar kring risk och rädsla. Arbetsnamnet är Tromb.
– I en tromb är det full fart, men precis mitt i är det alldeles stilla.
