”ORAKADE” BÖCKER
Man har sina gamla säkra favoriter. Claes Andersson är en av mina.
I sin nya diktsamling Dessa underbara stränder, förbi glidande har han samlat några av sina favoriter och blandat dem med egna dikter och kortare prosatexter.
Det är Tomas Tranströmer, Henri Michaux, Gunnar Björling… Ibland behöver man bli påmind om alla vackra ordkombinationer och poetmeningar som väntar i universum.
Det är en något luggsliten och gammal Claes Andersson som pratar till oss om gråhet och döda fäder. Men fortfarande minns han smaken av en älskad nackgrop och fortfarande bär han fram kärlek som man kan få en smula värme av.
”Jag går, sa Ferrer, jag lämnar dig.” Så börjar romanen Jag går av Jean Echenoz.
Det är en bra början för visst vill man sedan följa denne man på hans lite vingliga färd genom älskarinnornas läger i Paris och på skattjakt i Norra Ishavet. Kvinnorna är som vatten för honom, de porlar förbi utan att sätta några större spår.
Félix Ferrer är en ekande tom man som gång på gång blir av med allt han äger, utan att det egentligen verkar bekomma honom något.
Berättelsen blir deckaraktig och man är beredd på att vad som helst kan hända. Författaren leker på ett suveränt sätt med detaljer som etsar sig fast i läsarens huvud.
En perfekt bok att läsa långsamt, kanske sittandes på café, i skymningen, det verkar så lämpligt.
När jag skriver detta är det en sådan trött tid mellan vinter och vår som skapar hudlöshet också i läsandet. Det är bra, det kan man ta tillvara. Marsläsning är något helt annat än solkrämsdoftande juliläsning.
Jag märker att jag har valt lite speciella, något orakade böcker denna gång, för denna krönika handlar bara om böcker skrivna av män, om män.
Därför – one more lover – Jan Kjaerstads Erövraren har nyligen kommit ut i pocket.
Det är den andra delen av tre fristående romaner om en märklig man vid namn Jonas Wergeland. Den sista delen belönades med Nordiska rådets pris förra året och jag är lycklig att jag ännu har den kvar, oläst.
Man kan bli arg, frustrerad, trött på denne Jonas och hans märkliga begåvningar, men man blir också kär både i den odräglige romanfiguren och i författaren för dessa mäns förhållande till kvinnor.
Dessutom kan man sysselsätta sig i det oändliga med att fundera på alla bottnar i romanerna, och alla tankar, syftningar.
Så småningom blir man också klar över de olika vinklingar och den speciella berättarteknik som har använts för att bygga upp detta enastående mansporträtt.
Böcker:
Claes Andersson: Dessa underbara stränder, förbi glidande (Albert Bonniers Förlag)
Jean Echenoz: Jag går (Översättning: Peter Landelius, Fisher& Co)
Jan Kjaerstad: Erövraren (Översättning: Inge Knutsson, Månpocket)