Myten om det ursvenska
Sirliga turer, stamp i golvet, ringlande danser i midsommartid … Så ser vi folkdansen, det svenskaste svenska, kommen ur bondesamhället. Men glöm det! Möjligen är hambon svensk.
För det första har folkdans ingenting med urgamla anor att göra. Svensk folkdans föddes under nationalromantiken, det vill säga ungefär i det tidiga 1800-talet.
För det andra är företeelsen inte typiskt svensk. Redan dansernas namn antyder ett utländskt ursprung: polskor, engelskor, kadriljer… Men danserna är försvenskade i den meningen att varianter och uttryck uppstår som inte nödvändigtvis finns på annat håll.
Slutligen kommer folkdansen inte från ”folket”. Den har skapats för att vara en uppvisningsdans och är så än idag.
– Upprinnelsen? Tjaa, man kan tala om två aspekter: Den ena är nationalstaternas framväxt i Europa, den andra att borgerligheten eller samhällets övre skikt börjar tycka att det egna folket var exotiskt. Man skapar en ”folkkultur” som skiljer sig från elitkulturen. När detta samverkar uppstår begreppet folkdans.
Beskrivningen kommer från Mats Nilsson, som forskar i etnologi och är filosofie doktor vid Göteborgs universitet.
Vill man krångla till det kan man tala om ”folklig dans” till skillnad från folkdans. Den folkliga dansen är den som folk dansar för att roa sig och det har man gjort sen urminnes tid och gör alltjämt. Då kommer också den moderna dansen med, den som hör 1900-talet till – allt från jazz till techno och rave.
– Men dansandets historia ser inte ut som dansens historia, tillägger Mats Nilsson.
Rituella danser är ovanliga i Europa. Här är dansen en underhållningsform. Det skiljer oss européer från andra delar av världen där dansen har mer anknytning till religionen som hos de dansande dervischerna i Mindre Asien eller i stamfolkens kulturer.
Medeltidens dans vet vi väldigt lite om. Ballader, sjungna dansvisor med försångare, fanns och var förmodligen allmängods i Europa. De levde kvar särskilt länge på Färöarna.
Långdanser och ringdanser är också äldre dansformer med olika varianter som levt kvar in i vår tid, till exempel vid julgransplundringar och midsommarfester.
Förr dansade man framför allt vid livets högtidsfester, vid skördefester och årets stora högtider, inte minst midsommar. Framför allt dansade ungdomar, det vill säga alla ogifta vuxna.
– Vi känner till namnet på några danser men vi vet inte säkert hur man dansade dem, fortsätter Mats Nilsson. Dans skapas när man umgås och växer fram genom generationerna. Men fenomenet är inte typiskt svenskt och inte urgammalt.
Enligt honom tycks de populära danserna i Skandinavien ha kommit från Nordeuropa, från Tyskland och Polen som tillhörde samma kulturområde. Det kan man höra på namnen – ”polskor” och ”engelskor”. De senare antyder en koppling till Brittiska öarna.
– Fast så enkelt som att polskan kommer direkt från Polen är det inte, betonar Mats Nilsson. Men den har en lång tradition.
Polskan, som kom till Sverige på 1600-talet, är nästan alltid pardans i trefjärdedelstakt då man promenerar och snurrar. Engelskor däremot är för fler än tre personer som rör sig i formationer och turer. De blev populära på den svenska landsbygden under 1700-talet.
Kadriljen, en två- eller fyrtaktsdans, kommer från Frankrike och kräver minst fyra par som ställer upp i en fyrkant. Den förekom i Sverige på fester från ungefär 1700-talet och början av 1800-talet. Ganska många variationer finns upptecknade från 1800- och 1900-talen.
Alla tre danserna finns i variationer men det handlar mer om ”personliga” skillnader än geografiska, det är den dansande gruppen som styr. När man dansade var det från 1700-talet till fiol men också till den äldre nyckelharpan.
Polskor. engelskor och kadriljer är grunden i folkdansen, ett begrepp som är från tidigt 1800-tal. Redan då började man visa ”folkdanser” på teater och balettscener.
Runt 1845 komponerade balettmästare Anders Selinder ”svenska folkdanser”.
Han utgick från det som dansades på den tiden och som han själv gillade. Bland annat gjorde han danser till Värmlänningarna, till exempel Vingåkersdans, och anpassade Jössehäradspolska för scenen.
Folkdansrörelsen är ett fenomen för sig. Den startade i städerna men hade tydlig koppling till de nämnda folkdanserna. Det första folkdanslaget i Sverige var Philochoros, bildat av studenter i Uppsala 1880.
Philochoros repertoar hade inget med allmogedans att göra utan togs från Kungliga Teatern. En av dess danslärare var elev till Selinder. Man rekonstruerade gamla danser och konstruerade nya och man drog ut på turnéer. Också i andra delar av Europa växte en folkdansarrepertoar fram på liknande sätt.
De svenska folkdanslagen startade i större skala i början av 1900-talet, hade oftast anknytning till någon folkrörelse som arbetar- eller nykterhetsrörelsen och på 1920-talet bildades riksorganisationen Svenska Ungdomsringen.
Nu utvecklades danser i många turer men få pardanser togs upp.
– Vi har av tradition fokuserat på uppvisningsdans, säger Petra Gunnarsson på Svenska Ungdomsringens dans- och musiksektion.
Uppvisningsdanserna framförs ofta i stora fyrkanter (kadrilj), i ring eller parvis på kolonn. Dansstegen bygger på grunddanserna. Utöver kadrilj dansas engelskor men i mindre utsträckning polskor.
– Polskor är mer ett sätt att dansa än en dans, framhåller Petra Gunnarsson.
En typisk uppvisningsdans från folkdanslagens repertoar är Oxdansen, tillkommen troligen i början av förra seklet.
Ett annat fenomen är gammeldansen. Den spreds som modedans i Europa under andra hälften av 1800-talet. Främst rörde det sig om vals, schottis och polka.
– Den kan ha kommit hit från Centraleuropa via Paris, fortsätter Mats Nilsson, med den kom även danslärare. Gammeldansen tog upp allt det som inte intresserade folkdansen, till exempel pardans.
Schottis betyder ”skotsk” på tyska och bör ha någon anknytning till Skottland, medan polkans ursprung är svårare att härleda. Till gammeldansen hör också mazurkan, troligen en äldre polsk dans från Masurien, och snoa.
Så det svenska är det inte mycket bevänt med, varken när det gäller folkdans eller gammeldans. Inte ens gammeldansens följeslagare dragspelet är svenskt, det kommer från Tyskland.
– Hambo är i så fall den svenskaste dansen, säger Mats Nilsson. Den går i tretakt, är en blandning av polska och mazurka och svår att hitta någon annanstans än hos oss.
Hambon daterar han till ungefär början av 1900-talet. Ett känt exempel är Horgalåten, men legenden som hör till finns i olika versioner på många håll i världen, tillägger han.
Fotnot: Utöver intervjuer bygger artikeln också på uppgifter från Svenska Ungdomsringens skrifter.
Fakta/folkdans
Både folkdansen och gammeldansen fick ett uppsving under 1970- och 1980-talen i samband med bland annat ”gröna vågen”. Som mest hade till exempel Svenska Ungdomsringen 60 000 medlemmar.
Idag har dess 390 föreningar 20 000 medlemmar.
– Folkdansrörelsen dras med medelsbrist och har svårt att marknadsföra sig, säger Agne Svantesson, ordförande för Samarbetsnämnden för folklig dans där Ungdomsringen ingår. Till för två år sedan hade vi kulturbidrag på 175 000 om året för projektet folkdans på scen men bidraget har upphört.
Väddö Folkhögskola, där danspedagoger utbildats, har sålts och danspedagoglinjen flyttats till Sahlströmsinstitutet. Statsmakternas brist på intresse har också lett till att en forskningstjänst för folklig dans på Dansmuseet har dragits in.
Kolla tillbacka till då vikingatiden och t. om före Romarrikets fall. Ex. påverkades den galliska kulturen (möjligen inslag förde germanska frankerna), som influerades av den romerska...