Mördarna kommer till tals
Heder finns i alla kulturer. Men inte hedersrelaterat våld. I en aktuell
uppmärksammad bok intervjuas män som mördat unga kvinnor i sin familj.
På bokomslaget en skitig förortsfasad. Rader av balkonger. Varför mördar man sin dotter? frågar boktiteln. Det handlar om hedersvåld. I kapitlet »Balkongflickor« förstår man bildvalet. Här listas ett tiotal polisanmälda fall under 2007 och 2008 där tjejer knuffats eller pressats att slänga sig från balkonger »för att sona för sitt otillåtna beteende och rena familjens heder«. De har kallats »balkongflickor«. Vid sidan av de uppmärksammade morden på Fadime Sahindal, Pela Atroshi och Sara Abed Ali har balkongflickorna synliggjort
hedersrelaterade brott. Fast företeelserna är samtidigt extrema uttryck.
Mycket annat som äger rum innanför hemmets väggar blir aldrig känt, förstår man under läsningen. Rebelliska döttrar som rör sig i svenskt vardagsliv ställs inte sällan mot oförstående och rädda föräldrar som varken känner igen sig eller kommer in i den svenska verkligheten.
Bokens författare kom unga till Sverige. Emre Güngör är kurd från Turkiet, Nima Dervish kommer från Iran. Samhällen som rymmer kulturer med tydliga gränser för vad som är möjligt och uteslutet för
företrädesvis familjens döttrar, i synnerhet när det handlar om flickornas sexualitet.
– Man ska inte glömma att heder finns och är viktigt även i Sverige, i vilken kultur som helst, säger Nima Dervish.
– Hedersproblem däremot hittar du där man håller extremt hårt på hedersbegrepp som går tillbaka på urgamla traditioner från klansamhällen. När familjen sedan flyttar till Sverige blir det problem.
Uppror mot hemlandets vanor
Det är inte ovanligt, förklarar han, att döttrar gör uppror mot vanor från hemlandet när de får influenser från till exempel svenska skolkamrater. Döttrarnas handlingar påverkar mannens och familjens heder, och inte sällan upplever föräldrarna att de får skämmas över hur de uppfostrat barnet.
– Starkt förenklat är det här grunden för hedersproblemet, säger Nima Dervish.
Och en, om än grov, förklaring till att fäder kan ge sig på sina barn.
Men Emre Güngör tror definitivt inte att alla är kapabla att döda sina barn.
– Det är många pusselbitar som ska passa ihop för att det ska sluta med ett hedersmord. Det finns psykologiska förklaringar. Där finns någon form av utanförskap, av maktlöshet, en patriarkal, traditionell och kulturell syn på det hela. Pelas pappa hade gått hos psykolog i tio år för sina aggressiva utbrott.
Bokens intervjuer med de tre männen som mördat sina döttrar och släktingar stärker bilden av att det handlar om extrema personer och situationer där många trådar olyckligt löpt samman. Men hedersmord, påpekar författarna, är bara toppen av ett isberg. Hedersrelaterat våld däremot är betydligt mer utbrett.
Emre Güngör och Nima Dervish skriver att en förutsättning för att kunna göra något åt hedersproblematiken är en ändrad attityd hos både invandrare och svenskar.
– Föräldrarna från så kallade hederskulturer uppfattar att det svenska samhället och lagarna accepterar saker som du som förälder tycker är förkastligt, säger Nima Dervish. Det skapar ett trauma i familjerna.
Rädda att tas för rasister
Nima Dervish och Emre Güngör tycker att svenskar – och särskilt svenska myndigheter – som konfronteras med hedersrelaterade brott ofta undviker att försvara svensk lag och rätt. Ett agerande som förbryllar dem.
– Jag tror man är rädd för att göra frågan till ett etniskt problem, säger Nima Dervish. Rädd för att trampa i klaveret, rädd för att man ska uppfattas som rasistisk, att man ska ge Sverigedemokraterna vatten på sin kvarn.
Emre Güngör fyller på. Det ska ju inte spela någon roll att man har en annan kulturell uppfostran. Det är först när den krockar med lagen som det spelar roll, säger han.
– Det är det vi svenskar och myndigheter måste visa de här papporna, att vi inte är ute efter att försvenska dem. För de ser svenskheten som en fiende som de måste skydda sina döttrar ifrån. Som om det vore krig.
Flitiga föreläsare
Vilket leder fram till författarnas poäng: svenska lagar och regler ska följas, barns rättigheter måste försvaras. Först då kan man föra en bra dialog.
– Barn från hedersrelaterade kulturer är lika mycket barn som andra barn, påpekar Emre Güngör.
– Och med samma rättigheter, fastslagna i barnkonventionen och andra konventioner som Sverige skrivit under, fyller Nima Dervish i. Barnen bor här, många är svenska medborgare.
Det här är frågor som tas upp när de är ute och föreläser. Emre Güngör har under hela året rest kors och tvärs över landet och talat om sitt tidigare arbete med ett projekt riktat till 16–18-åringar beredda att »bekämpa det patriarkala tänkandet«. Men han har också rest som regeringens representant med uppdraget att föreslå metoder för att motarbeta manligt hedersvåld – ett uppdrag han dock nyligen hoppade av efter hot. Det vill han dock inte gå närmare in på.
Under hösten har Emre Güngör och Nima Dervish turnerat och föreläst för nyanlända invandrare och personal på skolor, i socialtjänst och i kriminalvård.
Bokens inriktning på män gör att en publiken ofta frågar om inte också kvinnor är delaktiga i hedersförtryck.
–Jag tror det, säger Nima Dervish. Men det spar vi till nästa bok. Nu var det männen som stod i fokus.
Emre Güngör känner en vanmakt och irritation från dem som kommer och lyssnar och diskuterar.
– Man är rädd att uppfattas som rasist om man säger ifrån och bryr sig om flickorna, om man hjälper till att upplysa om det här.
Han vill vända på det:
– Man kan inte vara rasist om man säger ifrån. Att säga ifrån är att bry sig om både flickorna och bröderna.
Fotnot: Sara Abed Ali mördades av sin kusin och bror i Umeå 1996. Pela Atroshi mördades av två farbröder i Irak 1999. Fadime Sahindal mördades av sin far i Uppsala 2002.
»Varför mördar man sin dotter?« ges ut på Norstedts förlag.
