Målaren Turner gurglar i jul
Juldagspremiärerna brukar av gammal hävd bestå av extremt lättuggad underhållning, designad för att inte alltför mycket störa matsmältningen efter julbordsorgierna. Men i år ser det faktiskt ovanligt fiberrikt ut. Men först en efterlängtad filmatisering:
- Gentlemen. Efter briljanta filmer och tv-serier som Upp till kamp, Lasermannenoch Call Girlär det lätt att få intrycket att regissören Mikael Marcimain har fastnat i dåtiden, främst då 1970-talet. Men så har han också blivit en hejare på att skildra den här eran då Folkhemmet sattes i sin första gungning. Allt bildarbete, från scenografi till ljussättning, är på topp även här, i adaptionen av Klas Östergrens generationsroman, men berättandet är inte riktigt lika imponerande. Antagligen beror den lite stressade, odynamiska känslan på att detta är den snöpta kortversionen av den tv-serie som kommer nästa år. (Bio 5/12)
- Mr Turner. Dagen efter klappjakten på julstämning är det premiär på brittiske mästaren Mike Leighs verk om 1800-talskonstnären William Turner. Filmmakaren har verkligen lyckats komma under huden på sitt objekt och den tid han verkade i. Det är död, sjukdom och ett evigt gurglande för hela biobiljetten. Sällan har en film om en upphöjd konstnär varit så fysisk, och så sevärd. (Bio 25/12)
- Exodus: Gods and Kings. Ridley Scotts mastodontepos är juldagens mest potenta – och omdebatterade – titel. Temat är säsongsanpassat bibliskt: Berättelsen om judarnas uttåg ur Egypten, och Christian Bale gör den legendariske vattendelaren Moses. Trots dramats geografiska placering görs alla stora roller av vita skådespelare (slavarna är dock svarta…) vilket har skapat upprörd debatt i USA. Men det mesta talar ändå för att det här storslagna och effektdrivna äventyret kommer att få massorna att folkvandra till biograferna. (Bio 25/12)
- Birdman. Den här filmen dimper ned på biograferna när granen börjat barra ordentligt. Mexikanen Alejandro González Iñárritu gillar inte att göra det lätt för sig. I tidigare dramerna 21 gram och globalt hyllade Babel luckrade han upp tids- och rumsperspektivet, här gör han en film i till synes en enda tagning. Michael Keaton gör en avdankad Hollywoodskådis som på karriärens höst vill skapa lite finkultur på egen teater. Det är tajt, kvickt, oerhört välspelat av amerikanska toppnamn och, för att vara Iñárritu, ovanligt lättsamt underhållande. (Bio 9/1)