Läsning för den som gillar Austen
Sanna Töringe om sin visit i John Ashberys diktlandskap, Jason Lutes
serieberättelser om 20-talets Tyskland och Anders Paulruds Som vi
älskade varandra.
Efter en middag med vänner och mycket vin och en natt med dålig sömn, sätter jag mig för att läsa John Ashbery. Hans senaste diktsamling heter Varthän ska jag vandra, Natur och kultur. Namnen på översättningsduon, Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou, garanterar kvalitet.
Lugn låter jag mig därför föras in i förtätade berättelser med uteslutna oväsentligheter. Det är lockande att citera vackra och spännande ordkombinationer som »tungsinta stenterrasser« och »snöbefläckade kronblad«.
Jag vill gärna stanna länge i Ashberyland. Här finns mycket att hämta, oavsett om man är sömnig som jag, eller klarvaken.
Alla verkar läsa deckare just nu. Jag med. Förströelseläsning för mig bort, gång på gång, men jag vill också annat. Kanske läsa serier.
Jason Lutes Berlin stad av sten, utgiven på Galago, är inte lätt att ta sig igenom. Den är skickligt tecknad och handlar om människor i 20-talets Tyskland. Kärlekshistorier och vardagsliv. Politiskt dras skruven åt och kommunister och nazister möts på gatorna. Svårläst, javisst, men vem har sagt att det ska vara enkelt?
Just nu brottas jag med flera svåra böcker på en gång. Robert
Bolanos De vilda detektiverna, Bokförlaget Tranan, översättning av Lena E Heyman, är tjock som en tegelsten. Handlingen är enkel att följa och rolig, men det finns mängder av referenser till latinamerikanska politiker och författare som gör att jag gång på gång tappar bort mig.
Min sommar har varit fylld av läsning. Anders Paulrud Som vi älskade varandra, Albert Bonniers förlag, intog jag någon gång på försommaren. Lugn och vacker, en roman som inbjuder till gemenskap, full av förtroenden, även om handlingen ibland känns lite påklistrad.
Det behövs inget raffel här, tänker jag, det är så bra ändå. Ingenting behöver egentligen hända när bra författare har arbetat väl.
Ett sista lästips, som kan fylla många kvällar. Elizabeth Gaskell är en doldis, men hon räknas rättmätigt till en av de stora i världslitteraturen. Hon levde samtida med Charles Dickens och Charlotte Brontë, var vän med båda och skrev den senares biografi.
Nu har Gun-Britt Sundström gjort en fin översättning av Hustrur och döttrar, utgiven på Albert Bonniers förlag. Briljant berättar Gaskell om liv och förvecklingar i en liten engelsk by på 1820-talet. Den som gillar Jane Austen har här mycket att hämta, det kan jag lova.
Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i ST Press.