Kvinnor som drivs över gränsen
De kommer från Ryssland, från Albanien, från Mexiko, från Indien, från Kambodja, från Marocko. Offren för trafficking är kanske så många som fyra miljoner människor varje år. På Världskulturmuseet i Göteborg öppnar snart en stor utställning om villkoren för sexexploaterade kvinnor och barn.
Ge mig ett slag i magen.
Så skrev en av de ungdomar som ingick i en publikgrupp 2002. I denna testades trafficking, människohandel för sexuella syften, som tema för en utställning på Världskulturmuseet i Göteborg. Deltagarna betonade särskilt att ämnet måste belysas i all sin komplexitet. Det har Världskulturmuseet tagit till sig.
–Utställningen tar fasta på gränser – både de geografiska gränserna och gränsen för det outhärdliga. Vi vill ge en känsla av ruffig bakgård och har medvetet valt att understryka det oglamorösa i hanteringen, förklarar Bianca Leidi.
Hon är en av dem som arbetar med utställningens innehåll. Utställningen, som ingår i ett Equalsamarbete (se faktaruta), är en tematisk beskrivning av trafficking.
På en stor väggprojektion kan besökarna se de stora rutterna för människohandeln världen över. Genom text, multimedia och film visas fakta från olika länder, kompletterade med dokumentärfoto och konstverk.
Valda delar av traffickingkedjan visas genom nedslag på 13 platser där trafficking förekommer. Utställningen byggs upp kring orterna och föremål som kommer därifrån. Några utställningsrubriker är: »La Frontera«, gränsen mellan USA och Mexiko; gränsstaden Poipet, knutpunkt för intensiv trafficking på rutten Kambodja-Thailand; »Linje Ballanika« (Balkanrutten) från Albanien till Italien; migrantsmugglingsbåten »Pateras« som fraktat människor mellan Marocko och Europa; »Natashas«, står för ryska prostituerade och symboliserar rutten Östeuropa–Israel.
Priset ett silverhalsband
Många av utställningens föremål, hur små och oansenliga de än är, väcker mycket starka känslor. Vart och ett har sin egen tragiska historia.
Det kan vara blocket där en moldavisk flicka skrivit ner italienska glosor. I blockets början finns vardagliga ord som antyder att hon, när hon skrev ner dem, inte alls förstod vad hon skulle användas till. Slutet av anteckningsblocket vittnar om en brutal insikt – där står mest ord som gäller sex eller arbete med sex…
Eller silverhalsbandet, som var betalningen när två män gjorde upp om att sälja en albansk kvinna. Hon hade farit i gummibåt med männen från den albanska hamnstaden Vlore till italienska kusten där alla tre togs av polisen.
–Så mycket ansågs en människa värd, säger Bianca Leidi och pekar på halssmycket.
Nallar från Albanien
De här föremålen har museet fått låna genom organisationer som arbetar med att hjälpa och rehabilitera personer, utsatta för människohandel. Museet har även köpt föremål som andra organisationer tillverkar och säljer för att bekosta sin verksamhet.
Exempel på det senare är ett antal stickade nallar, gjorda av kvinnor som återvänt till Albanien. Numera bor kvinnorna i skyddat boende genom organisationen Association for Albanian Girls and Women. De nallar som visas kommer att säljas i museets butik.
Konstgjorda blommor från Indien symboliserar den interna trafficking som förekommer i landet. Organisationen PHO arbetar för att förbättra situationen för de flickor som tvingas arbeta i bordellkvarteren. Det gör man genom att dela ut kondomer och informera om aids och intäkterna från sålda blommor bekostar den verksamheten.
Exempel på ytterligare bidrag till utställningen är en teckning, gjord av en nepalesisk kvinna. Hon beskriver hur hon förs bort från sitt hem, hur hemsk vistelsen på bordellen är och hur hon får hjälp av en frivilligorganisation att lära sig läsa och skriva.
I utställningar ingår också verk av 24 konstnärer från olika delar av världen, bland dem Jill Renee Smith, Richard Lerman och Mona Hguchi från USA och Ysat Gat från Israel. De deltar personligen i samband med att utställningen invigs.
Politiskt relevant i dag
–Trafficking är ett anpassningsbart fenomen där efterfrågan spelar en stor roll, säger Bianca Leidi. I stället för att utrotas har 1800-talets slavhandel utvecklats till dagens underjordiska verksamhet. Under många år har människohandeln inte belysts så mycket men nu har det blivit politiskt relevant att göra det.
Bianca Leidi menar att trafficking
hänger samman med globalisering. Fenomenet befinner sig i gränslandet mellan migration, hur människor rör sig mellan olika områden, och prostitution. Nätverk för trafficking har ofta också koppling till droghandel och övrig kriminalitet.
–Det har varit oerhört givande att arbeta med utställningen, säger Bianca Leidi. Det känns som att jag med det kan bidra till att öka allmänkunskapen om trafficking och vad denna innebär för de människor som drabbas av den. Ju fler som känner till den globala människohandeln desto fler kan reagera och verka för en förändring.
Fakta om trafficking:
Trafficking, handel med människor för sexuella ändamål, drabbar årligen mellan 600 000 och fyra miljoner människor. Av dem är cirka 80 procent kvinnor. Hälften av offren är under 18 år. Enligt FN ökar omfattningen. Handeln beräknas ge sina ”profitörer” en förtjänst på drygt 50 miljarder kronor.
Trafficking hösttema på världskulturmuseet
Världskulturmuseet i Göteborg ägnar hela hösten åt ämnet trafficking. Alla programaktiviteter kommer att röra sig kring detta tema. Utställningen som öppnar den 8 september är en del av museets engagemang i ett internationellt samarbetsprojekt, delvis finansierat av EUs gemenskapsinitiativ Equal. Målet är att aktivt motverka människohandeln och dess följder.
I projektet deltar enskilda organisationer och myndigheter i Grekland, Italien, Lettland och Sverige. Mer information finns på www.varldskulturmuseet.se och när utställningen öppnats får den en egen hemsida: www.trafficking.nu.
