Mångsidig konstnär intar Dramaten
TCOs kulturpristagare Markus Öhrn drivs av erfarenheterna av att ha fått se manlig maktutövning på nära håll – hans perspektiv som konstnär och regissör är tveklöst feministiskt. Nu tolkar han Lars Noréns familjeskildringar på Dramaten.
– Väldigt ofta behandlar jag min egen uppväxt och den heterosexuella kärnfamiljens normer. Det har varit kärnan i mitt arbete från början, säger Markus Öhrn.
Hans uppväxt i Tornedalen var genomsyrad av patriarkala maktstrukturer – på ett samhälleligt plan, men också i hans familj.
– Det är nästan som en terapi att jobba sig ur dessa strukturer genom att skapa verk där mannen i familjen ofta är ganska elak, våldsam och patetisk, säger han.
När Markus Öhrn i september belönades med TCOs kulturpris stod det i motiveringen att han ”förvandlar förtryck till frihet”. Denna förvandling blir tydlig i hans utställning Requiem för Eva-Britt, som visades på Bonniers konsthall i Stockholm i våras. Utställningen är en hyllning till hans mormor, en kristen kvinna som levde i den tornedalska byn Niskanpää tillsammans med Markus Öhrns stränge morfar.
– Det var min mormor som stod för all värme och kärlek, jag växte upp i hennes famn. Hon fick stå i bakgrunden och ta hand om allting, medan morfar fick all uppmärksamhet.
Innan Eva-Britt gick bort, 2011, frågade Markus Öhrn henne vad hon skulle ha gjort annorlunda om hon hade fått leva om sitt liv. Han trodde att hon skulle svara något i stil med att resa mer eller utbilda sig, men hon önskade att hon skulle ha tillåtit sig att göra något destruktivt. Hon var styrd av en strikt kristen moral, berättar Markus Öhrn.
– Hon skulle ha velat följa sina begär, men hela hennes liv var inriktat på att vara en god mor, en god hustru, en god kristen, att finnas till för andra.
2015 blev Markus Öhrn inbjuden till Santarcangelo-festivalen i Italien för att göra ett platsspecifikt verk, och han upptäckte då att byn dagtid var full av äldre kvinnor med Dramatenväskor som handlade mat – alla såg ut som hans mormor. Han fick idén att samla några av dessa så kallade azdoror (”kvinnan i huset”) till sin performance Requiem för Eva-Britt, där de skulle få leva ut hans mormors drömmar genom att spela heavy metal, tatuera sig, slå sönder bilkarosser…
Det blev starten för azdora-projektet.
– Det blev en frigörelse för dem när de förverkligade min mormors drömmar. Men det är inte jag som har frigjort dem. Jag har bara varit en budbärare – de här kvinnorna har förlöst sig själva tack vare min mormor.
Azdororna har därefter turnerat i Europa, och de medverkade också i utställningen på Bonniers konsthall. Markus Öhrn berättar att projektet lett till att deras status och makt inom familjen har ökat.
– Med tanke på hur det hela utvecklade sig är det här det viktigaste verket jag gjort – och någonsin kommer att göra, säger han.
I runt tio år bodde Markus Öhrn i Berlin, innan han återvände till Sverige 2019. Under den perioden byggde han upp en konstnärlig plattform med teaterkompaniet Institutet. I dag bor han delvis i Hälsingland, delvis i Vitsaniemi i Tornedalen, dit han tagit med sig Institutet.
– Jag ville skapa en plats för samtida scenkonst långt ute i glesbygden. Det var viktigt för mig, för jag hade inte tillgång till en sådan plats när jag själv växte upp – det fanns inte i hela Norrbotten.
Numera kan Tornedalsborna få se spännande gästspel från andra länder.
– Målet har varit att lokalbefolkningen ska känna sig välkomna att delta i ganska utmanande scenkonstföreställningar, och att de ska kunna fråga om det de inte förstår utan att behöva känna sig dumma.
Genom åren har Markus Öhrn arbetat på ett antal stora teatrar i Europa, men Fem scener Norén, som har premiär i mitten av december, är hans första stora uppsättning på en svensk scen. I pjäsen har han lyft scener ur Lars Noréns rika katalog. Det är scener som kretsar kring familjerelationer, och som han tycker visar på den bild många har av Norén och hans konstnärskap – utan att ha sett en enda Norénpjäs. Något som begrepp som ”Norénjul” skvallrar om.
– Vi vill erbjuda publiken ett annat sätt att uppleva pjäserna på än vad man normalt sett gör, säger han.
Som regissör använder Markus Öhrn sig av en säregen teaterestetik, långt bortom psykologisk realism: Skådespelarna bär alltid masker, deras röster är pitchade, scenrummet är vitt med en väldigt sparsmakad scenografi. Han beskriver uttrycket på scen som likt det i en tecknad serie.
– Min teater är inte en tolkning av ett litterärt verk som sedan ska förkroppsligas av skådespelarna, jag börjar ofta i andra änden och modellerar upp varje scen under repetitionerna.
I en av sina tidigare uppsättningar med Institutet, Våld i nära relationer, gestaltade Markus Öhrn kvinnomisshandel på ett drabbande och magstarkt sätt. Det han ville var att under den nära fem timmar långa föreställningen utsätta publiken för hur det är att vara utsatt själv – som kvinna.
– Det var en fruktansvärd föreställning, men det var ett sätt för mig att skapa en realistisk syn på vad våld i nära relationer innebär. Det där ständiga hotet som ligger i luften.
Hur är det då att som manlig konstnär inta en feministisk position? Det kan finnas ett problem med att som man berätta hur det är för kvinnor, om man inte bottnar i det, konstaterar han.
– Man måste ha kontakt med ämnet och ha en personlig ingång i det om det ska fungera. Det får inte bli så att man gör feministisk konst bara för att man ska framstå som god, säger Markus Öhrn.
Han belönades med TCOs kulturpris
- Markus Öhrn är regissör och konstnär, utbildad på Konstfack i Stockholm.
- Han är konstnärlig ledare för Institutet i Vitsaniemi tillsammans med Maja Lindström och Karl Sjölund. Han har främst varit verksam utomlands och hyllats för sina uppsättningar på festivaler som Theatertreffen, Wiener Festwochen och Festival d’Avignon.
- Den 13 december har Markus Öhrns uppsättning Fem scener Norén premiär på Dramaten i Stockholm. Under de kommande fem åren kommer han att vara knuten till Kölns stadsteater.
- Markus Öhrn tilldelades i september i år TCOs kulturpris. Prissumman är 100 000 kronor
