Magnus Västerbro skildrar de utsattas fasor
Författaren och journalisten Magnus Västerbro har i sina böcker intresserat sig för stora katastrofer i Sveriges historia, som pandemier, svält och krig. Sådana händelser tydliggör orättvisorna i samhället, konstaterar han.
Mina berättelser vill lyfta fram hur katastroferna drabbade samhällets mest utsatta och skildra historien med dem som utgångspunkt”, säger Magnus Västerbro.
I sin nya bok Tyrannens tid skriver han om det långvariga krig som pågick 1700–1721, med Karl XII som härförare – en period då Sverige som stormakt gick under. Efter nederlaget i Poltava gick det utför, men Karl XII fortsatte att kräva allt fler soldater och allt större resurser. Utan att bry sig om att det svenska folket utarmades alltmer, menar Magnus Västerbro.
– Under katastrofer som denna ställs det på sin spets hur staten och samhället agerar och hur vi människor fungerar som grupp.
Men också, tillägger han, hur vi handlar som individer.
– Hur skulle jag själv göra? Om man tittar på Karl XII:s tid, skulle jag gå till storms mot enväldets tyranni eller skulle jag hålla tyst och vänta på bättre tider? Jag hoppas att jag inte skulle vara en medlöpare.
Vi har slagit oss ner på ett kafé vid Gullmarsplan i Stockholm, inte så långt från den galgbacke som under 1700-talet låg i Hammarbyhöjden. Människor som opponerade sig mot Karl XII:s regim kunde i värsta fall bli avrättade.
I Tyrannens tid får Magnus Västerbro förutom tyranni även med pest och hungersnöd, två katastrofer som han skildrat tidigare. I sin Augustprisvinnande bok Svälten skriver han om svältåren 1867–1869 och hur de nödställda då ansågs få skylla sig själva. Pestens år handlar om farsotens härjningar i landet och vilket ansvar myndigheterna tog – eller inte tog.
– De som har haft makten har fört en retorik om att människor förtjänar att bli utsatta för pest, krig och svält, på grund av sina synder. Det var ett sätt att förklara varför allt det här eländet inträffade, säger Magnus Västerbro.
Hade han själv levt under början av 1700-talet hade han antagligen tillhört dem som myndigheterna inte ville hjälpa, konstaterar han.
– Min morfar var statare. Jag hade garanterat varit en ”backstugukärringson”, som man tyckte borde bli soldat.
Många soldater dog i kriget och motståndet växte. Det förekom att män högg av sina fingrar för att slippa bli inkallade. Andra begick självmord. Kriget drabbade även kvinnorna, längst ned på statusstegen i varje samhällsskikt, som lämnades att ensamma sköta torp och bondgårdar. Soldathustrun Elin Jonsdotter hängde sig i fäboden när hon förstod att hennes man skulle tvingas ut på slagfälten.
Sverige drog lärdomar av Karl XII:s envälde och så småningom växte det svenska riksdagssystemet fram. I dag framstår demokratin som djupt rotad, men utvecklingen i andra länder påminner om att läget kan förändras snabbt. När tillvaron skakar ökar längtan efter ett auktoritärt styre närmast reflexmässigt, menar Magnus Västerbro.
– Nu under coronakrisen har många tyckt att regeringen haft för lite makt. Så fort det blir kris kommer impulsen att vi behöver starka ledare, någon som pekar med hela handen.
I sina böcker är Magnus Västerbro sparsam med att göra tydliga samtidskopplingar. Men han önskar att det historiska perspektivet ska ge nycklar till det som händer i samhället i dag, visa att det ”bara är ännu en variant av samma historia”. Under intervjun jämför han Donald Trumps frustration som president över att de amerikanska myndigheterna ”motarbetade” honom med Karl XII:s ilska över de svenska myndigheterna när de inte lydde hans order.
Tyrannens tid beskriver ett kluvet samhällssystem där kungen å ena sidan kunde behandla sitt folk hur han ville, utan att behöva ta någon hänsyn, men å andra sidan också var satt att skydda sitt folk.
I många fall använde myndigheterna ett språkbruk som inte öppet signalerade tyranneri.
– Man bad landets bönder att lämna ifrån sig ett visst antal soldater, som om det var en fråga som var öppen för förhandling.
Men om det krävdes var myndigheterna redo att sätta in tvång. Och det fanns en utbredd misstro mot deras företrädare.
– Det verkar hos gemene man ha funnits en syn på ämbetsmän och fogdar att de skulle förtrycka folket så fort de fick chansen, att de skodde sig på folkets bekostnad.
Kungen kunde framställa sig som folkets beskyddare från korrumperade ämbetsmän och fogdar, och det var också så som många såg honom. Kronan förstärkte den bilden genom att ordna rannsakningskommissioner dit människor kunde vända sig med klagomål, för att inte förtroendet för systemet skulle urholkas. Symbolpolitik, förklarar Magnus Västerbro.
– Det ironiska är att i själva verket var det Karl XII, som hade den totala makten, som var det största hotet mot folket. Det var alltså ett dubbelspel.
Det förtroende för stat och myndigheter som svenskar i dag är kända för växte fram i takt med det demokratiska samhällsstyret.
– Vi har lyckats bra med att skapa en bild av att staten inte är en fiende utan står på folkets sida.
I Magnus Västerbros böcker är det ”vanligt folk” som har huvudrollen, vilket är ett ovanligt perspektiv i böcker om historia och levandegör texten – han bollar hela tiden mellan dokumentära berättelser och ett övergripande samhällsperspektiv.
Märta Hagman i Skåne är en person i Tyrannens tid som han känner särskilt stor sympati för.
– Hon gifte om sig tre gånger, efter att ha blivit änka, och varje gång tyckte hon det var fantastiskt. Hon förlorade två av sina män i kriget och fem av sina barn, men ändå var hon nöjd med sitt liv. Det finns något inspirerande i hennes sätt att hantera livets svårigheter.
Magnus Västerbro inspireras även av den frihetskamp som fördes ute i landet, trots att regimen var ”obarmhärtig mot folket”.
– Dessa människor var del i att vi i Sverige fick ett alltmer inbyggt motstånd mot tyranni. Det tycker jag är hoppfullt.
Har gett ut fem böcker
Magnus Västerbro är författare och journalist med inriktning på historisk populärvetenskap. Sedan 2019 skriver han om historia i Dagens Nyheter. Han har tidigare gett ut fem böcker: 101 historiska händelser, Pestens år, barnboken Pest och kolera: historiens värsta farsoter (tillsammans med Nina Västerbro), Svälten – som vann Augustpriset 2018 – samt Vålnadernas historia. Hans nya bok Tyrannens tid utkommer den 29 juli på Albert Bonniers förlag.
