Hon gör folkkär lyrik till musik
Trots att de växt upp i samma by hade inte americanaartisten Ellen Sundberg läst särskilt mycket av Bodil Malmsten innan hon tog sig an uppgiften att tonsätta den folkkära författarens dikter. Men nu är hon ett fan.
Ellen Sundberg och Bodil Malmsten har bott på bara några hundra meters avstånd från varandra i jämtländska Bjärme, fast under olika decennier.
– Jag har alltid vetat vem Bodil har varit, just för att hon kommer från Bjärme och för att hon var en känd författare, säger Ellen Sundberg.
Bodil Malmsten tog kontakt med henne via en gemensam bekant ett par år före sin bortgång 2016, nöjd med att ytterligare en person – genom sin konst – hade satt Bjärme på kartan. De mejlen har Ellen Sundberg sparat. Innan hon påbörjade det här musikprojektet hade hon trots det inte läst mycket av Bodil Malmsten, och aldrig tänkt att hon skulle kunna tonsätta hennes dikter. Men i maj släpps albumet Ett bloss för Bodil Malmsten.
– Jag har nog tänkt att det är svår litteratur att ta till sig, säger Ellen Sundberg.
Den uppfattningen har hon omvärderat. Bodil Malmstens dikter har inga höga trösklar. Det kan vara en anledning till att de fortfarande är så uppskattade. En annan kan vara den omisskännliga humorn.
Att inte vara inläst på författarskapet tror Ellen Sundberg enbart har varit av godo för hennes tonsättningar.
– Om jag varit ett stort fan och vetat allt om henne tror jag att jag hade gått in i det här med fler förutfattade meningar om hur det skulle låta. Nu kunde jag arbeta förutsättningslöst. Jag har känt mig fri.
Under arbetets gång har hon ”kommit in i texterna”, säger hon.
– Nu tycker jag att de är hur bra som helst och är ett fan av Bodils litteratur.
Hon tror att musiken kan hjälpa även andra att hitta fram till orden.
– Jag hoppas att Bodils texter kan nå en ny publik via min musik och att min musik kan nå hennes publik. På det sättet kan både hennes dikter och min musik spridas ännu mer.
Ellen Sundberg lyssnar mycket på musik där texterna spelar en viktig roll, husguden är Bob Dylan. När hon skriver egna texter blir det oftast på engelska och genren är americana, amerikansk folkmusik som country, bluegrass och rockabilly. Men Bodil Malmsten uppmuntrade henne att börja sjunga på svenska, vilket hon gjorde på sitt uppmärksammade album med tolkningar av Kjell Höglunds mindre kända låtar.
De dikter som Ellen Sundberg och producenten Jonatan Lundberg gemensamt har valt ut till albumet handlar en hel del om döden, men också om längtan, utanförskap, sorg, rötter och rotlöshet, stad och land. Bodil Malmsten varvade högt och lågt, det är både vardagliga betraktelser och stora livsfrågor, ibland med populärkulturella referenser.
– Det känns som att dikterna ofta handlar om livets olika skeenden, sett från Bodils perspektiv. Det kan vara ganska dystert och sorgligt, men det finns samtidigt galghumor i det hon skriver.
Ett bra exempel är kända Ta ett bloss för moster Lillie, som albumets titel alluderar på och som sedan tidigare är tonsatt av Staffan Hellstrand. Dikten inleds: ”Vi som lever / Är bara döda på semester / Nån sorts sommargäster”. Det är en hyllning till en avliden kvinna som rökte Lucky Strike, drack rödvin, bar slitsad kjol och hade odödliga rock’n’roll-drömmar livet ut.
Bodil Malmstens texter blev mer politiska med tiden – hon skrev bland annat om nedmonteringen av sjukvården och äldrevården.
– Det var det som fick henne att flytta till Finistère i Frankrike, hon tyckte att den utvecklingen var hemsk.
En av Ellen Sundbergs egna favoriter på albumet är Döden 1986. Den elva minuter långa låten handlar om en änkling i Jämtland som har mist sin fru i bröstcancer, och beskriver bygden kring Bjärme med kalhyggen, småbönder och får, där ”hälften kommer upp av det man sår”.
I dag har Ellen Sundberg flyttat en bit från byn och har en halvtimme till Östersund.
– Det går en buss på morgonen och en hem, och ingen alls under helgerna.
Nedläggningen av samhällsservice i avfolkningsbygder är ett problem, menar hon. Men under coronapandemin har hon fått hopp om att utvecklingen kan vända, när hon sett hur människor börjat söka sig bort från storstäderna.
– Då ser man svart på vitt att det finns en längtan efter att bo lite mer lantligt.
Avståndet till storstaden bekymrar henne inte.
– Många brukar fråga mig hur det fungerar att satsa på musiken utan att flytta till Stockholm. Men jag har aldrig bott någon annanstans och jag har ingen längtan efter det heller. Jag tror inte på att man måste flytta till en större stad för att lyckas med diverse saker. För mig finns allt som jag vill ha här.
Till hösten ska Ellen Sundberg ut på turné över landet med en föreställning som bygger på albumets elva låtar.
– Det blir lite högläsning mellan låtarna och genomtänkta mellansnack med skrivet manus. Jag vill få in ännu mer av Bodils litteratur i föreställningen.
Den sista låten på albumet, Det här är hjärtat, är titeln på Bodil Malmstens sista verk – en lyriksamling med sorgetema från 2015, året innan hon gick bort.
– Hon var sjuk i cancer när hon skrev den samlingen och hade också mist sin livskamrat, vad jag förstår. Det gör att det blir extra laddat.
Det är en ömsint och trösterik tonsättning med pedal steel-inslag, ett glidande, sjungande ljud från ett gitarrinstrument, där Bodil Malmstens röst tonar in på slutet: ”Du är mitt enda bevis på / att jag har funnits / Du är mitt alibi / Mitt vi / Kom tillbaka / Kom tillbaks”. Det känns nästan som en bön till Bodil Malmsten själv.
På turné i höst
Ellen Sundbergs album Ett bloss för Bodil Malmsten kommer ut 7 maj. Hon har själv tonsatt nio av de elva dikterna, Jonatan Lundberg en, dessutom ingår Staffan Hellstrands tidigare tonsättning av Ta ett bloss för moster Lillie. Under hösten turnerar hon med föreställningen med samma titel, med start 23 september i Malmö.
Ellen Sundberg har tidigare släppt fyra album med egna låtar och ett album med tolkningar av Kjell Höglunds låtar, Du sålde min biljett. Hon har turnerat med countryartisten Doug Seegers och kallats ”den mest begåvade americanaartisten i Sverige, vid sidan av First Aid Kit” av musikjournalisten Jan Gradvall.
