De lyfter fram Boyes okända liv
Spåren efter Karin Boyes och Margot Hanels kärlekshistoria sopades igen efter Boyes självmord 1941. Nu lyfter Isabel Cruz Liljegren och Helena Sandström Cruz fram den i Riksteaterns föreställning ”Nakna som foster och gudar”.
Isabel Cruz Liljegrens kammarspel Nakna som foster och gudar är en romantisk och sorglig helaftonsföreställning, regisserad av Helena Sandström Cruz. Pjäsen utspelar sig veckorna efter att Margot Hanel fått veta att Karin Boye tagit sitt liv. Men den rymmer inte bara tragik utan också ljusa tillbakablickar på parets liv.
Helena Sandström Cruz och Isabel Cruz Liljegren tar emot i sin lägenhet på Södermalm, där de turas om att gå och vagga sin tre månader gamla bebis. De är ett par privat och ibland jobbar de också ihop, som nu. De behöver inte smussla med sin kärlek på samma sätt som Karin Boye och Margot Hanel fick göra under sent 1930- och tidigt 1940-tal.
Idén till projektet har de båda burit med sig länge, även om ingen av dem haft någon stark relation till Karin Boyes författarskap tidigare. För tre år sedan, när Riksteatern nappade på deras idé, började de göra research.
– Bara för att det var en homosexuell kärleksrelation så finns det ingenting bevarat. All brevväxling mellan Karin Boye och Margot Hanel förstördes. Spåren rensades bort av Karins Boyes familj efter hennes död, för att skydda hennes rykte. Jag har letat upp alla små pusselbitar som finns om Margot och sedan hittat på en berättelse om den sista tiden i hennes liv, efter det att hon får veta att Karin är död. Det handlar väldigt mycket om hur man kan förstå någon som inte längre finns kvar i livet, säger Isabel Cruz Liljegren.
Genom sin fiktiva historia vill hon återuppliva den bortglömda kärleksrelationen:
– När biografier och fakta sviker, så finns det bara fiktion kvar att ta till för att levandegöra något som inte finns bevarat. Den här pjäsen vill ge en bild av den verklighet som skulle kunna ha varit.
Margot Hanel blev mer eller mindre beroende av Karin Boye. Hon var en judisk tysk flykting och var bara 19 år när paret träffades i Berlin 1932. Två år senare kom hon till Stockholm för att leva med Karin Boye. Hon hade ingen möjlighet att återvända hem, ingen utbildning, inget yrke, hon kunde inte svenska särskilt bra och blev inte väl accepterad av Boyes familj och vänkrets.
– Även de som tyckte att det var okej med homosexualitet undrade varför den där lilla gråa musen skulle vara ihop med Karin som var en stor intellektuell, det var lite av kultursnobbism, säger Helena Sandström Cruz.
Karin Boye har ju ikonstatus som poet. Helena Sandström Cruz menar att många vill skapa och behålla sin egen bild av henne:
– Detta finns inskrivet i pjäsen. Människorna runt Karin har alla sin teori om vem hon var och varför hon gjorde som hon gjorde.
Inte heller denna föreställning ger några svar, även om Margot Hanel hittar sitt eget.
Det fanns under denna period ytterligare en kvinna i Karin Boyes liv, Anita Nathorst, bosatt i Alingsås, som var Karins Boyes stora, platoniska och obesvarade kärlek – ett slags hang-up, enligt Isabel Cruz Liljegren.
I april 1941, då Anita Nathorst var döende i cancer, hittades Karin Boye ihjälfrusen utomhus i Alingsås, med sömntabletter i kroppen. Kvar blev Margot med alla sina minnen – som i pjäsen framkallas av de föremål hon har omkring sig i lägenheten på Skeppargatan, där hon levde med Karin.
Föreställningen handlar inte bara om kärleken mellan två kvinnor, och dess konsekvenser, utan också om konstens värde – att den fria konsten inte är en självklarhet. Och att det är svårt och slitigt att försörja sig som konstnär. Det var det även för Karin Boye.
Regimässigt blir iscensättningen en suggestiv och visuell upplevelse, med nyskriven musik och videoscenografi.
– Vi har arbetat ganska expressionistiskt och inspirerats av den tidens konst, runt 1920- och 1930-talet. Jag tror faktiskt att Karin Boye skulle ha tyckt om den här föreställningen, säger Helena Sandström Cruz.
Sett ur ett samhällsperspektiv blir här det privata politiskt.
– Pjäsen berättar om hur Sverige var på den tiden, det här förment neutrala landet som samtidigt var ganska antisemitiskt.
Hon nämner ingripandena mot tidningar kritiska mot Hitler under andra världskriget som ett exempel.
– Den tiden speglas genom Margot Hanels livsöde. Karin Boye var också väldigt politiskt engagerad och intresserad. Pjäsen handlar om att försöka vara en fri människa i ett ofritt samhälle. Att få älska till sin fulla potential, att få leva utan rädsla, säger Helena Sandström Cruz.
– Det handlar också om vad vi kan lära oss av historien. Att många av de fascistiska strömningar som fanns då har återkommit, tillägger Isabel Cruz Liljegren.
Hon tror att Margots och Karins kärlekshistoria hade kunnat få ett annat slut, i ett annat samhälle. På deras tid var det olagligt att vara homosexuell. Mycket har hänt sedan dess – men hbtq-personer har de senaste åren tydligt märkt av en tilltagande utsatthet, menar hon.
– Fler och fler har blivit nedslagna och det finns ett större hot mot oss i dag. Vi är rädda för att vi ska bli fråntagna våra rättigheter, till exempel att få skaffa barn och gifta oss. Många av oss förstår att vi inte kan luta oss tillbaka. Den här pjäsen kan sätta fingret på det, säger Isabel Cruz Liljegren.
Turnerar landet runt
Nakna som foster och gudar har urpremiär på Folkteatern Göteborg 28 september och turnerar sedan i landet under hösten med Riksteatern. Pjäsen är skriven av Isabel Cruz Liljegren, dramatiker, regissör och scenkonstnär, och regisserad av Helena Sandström Cruz, regissör och scenkonstnär. Tidigare har de bland annat satt upp Peptalk för Sverige på Orionteatern 2016.
