Berättelser om brott med barnen i centrum
Författaren och juristen Malin Persson Giolitos nya novellsamling visar på hur komplexa brottsliga handlingar ofta är. Hon vill hellre diskutera ansvar än skuld när det gäller brott.
En mamma som desperat försöker rädda sin son från drogmissbruk och inte tycks inse att hon samtidigt utsätter honom för livsfara. En domstolstjänsteman som försöker hjälpa en kvinna vars barn hon tror är på väg att snärjas i gängkriminalitet och på det sättet försvårar polisens arbete med att få fast gängkriminella. Det är minst sagt komplexa situationer som huvudpersonerna i Malin Persson Giolitos noveller hamnar i, eller kanske snarare försätter sig i.
Att hon vill nyansera diskussionen om brott och brottslingar är tydligt. I efterordet till den nya novellsamlingen Motiv skriver hon att det är en grundläggande rättsprincip att hellre fria än fälla om det finns minsta tvivel om skuld, men att vi i själva verket ofta är snabba med att döma människor – oavsett hur mycket eller lite vi vet om omständigheterna kring deras brott. Hennes noveller beskriver sådant som ligger i en gråzon i relation till det som står i lagboken, förklarar hon.
– Jag vill berätta om den vardagliga sidan av brottsliga handlingar – att sådana sällan är speciellt spektakulära.
Malin Persson Giolito tycker att vi har en tendens att skuldbelägga människor när det uppstår problem i samhället. Men att peka finger löser inte problemen, menar hon.
– Jag tror att det är viktigare att diskutera ansvar än skuld. Visst har den skyldige gärningsmannen alltid ett ansvar, men det tar sällan slut där. Och nöjer vi oss med att bara skuldbelägga gärningsmannen, då löser vi inga större problem. Våld är smittsamt.
Långt ifrån alla gärningsmän ställs till svars för sina brott, konstaterar hon, eftersom vi alla gör fel ibland – juridiskt eller moraliskt – och skadar andra. På det sättet är vi alla i någon bemärkelse skyldiga.
– Inom litteraturen väcks ofta frågan om vem som helst av oss kan bli en mördare. Jag tycker det är mer intressant att ställa sig frågan vem som inte i ett extremt läge skulle vara beredd att göra sig skyldig till ett grovt brott. Vad är det för typ av människa?
I ett centralt citat i samlingen förklarar en lärare i juridik för sina studenter att lagboken är till för att försöka komma tillrätta med våra allra värsta mänskliga konflikter: ”Ni ska lösa andras konflikter för att vi är så dåliga på att lösa våra egna”, säger han.
– De berättelser jag skriver är överlag ofta tätt kopplade till det här konfliktlösningssystemet i vårt rättsväsende.
Det blir tydligt eftersom novellerna i samlingen inte bara är döpta efter sina huvudpersoner utan också efter vilken straffrättslig bestämmelse handlingarna i dem skulle kunna sorteras under.
Malin Persson Giolito beskriver det som att hon har byggt en mosaikbild av människor som lever i vår nutid, kanske i samma stad – ett slags fresk där det pågår olika berättelser samtidigt. Som författare zoomar hon helst ut från huvudpersonerna i bilden och fokuserar i stället på dem som skymtar i periferin, på bifigurerna:
– Det här är en bok för dem som inte är huvudpersoner i en roman, men som har minst lika mycket att berätta. Jag har alltid varit fascinerad av dem. Jag tycker att de största berättelserna ryms vid sidan av de stora händelserna – i vardagen, i tröskandet, alltså i det som till synes inte är så dramatiskt. Det är där det stora dramat finns.
Det är inte särskilt svårt att utläsa politiska budskap i dessa noveller, till exempel i den om en affärsman som inser hur han kan kamma hem stora vinster på friskolesystemet genom att sänka kvaliteten på undervisningen.
– Han gör sig skyldig till trolöshet mot huvudman, men det är inte det stora problemet, utan det är att nästan allt han gör är fullt lagligt, säger Malin Persson Giolito.
Bokens sista novell, som knyter an till det politiska förslaget om en så kallad angiverilag, tycker hon är den mest politiska. Den handlar om en papperslös flicka som ska utvisas, ensam, och ska hon kunna räddas krävs det att andra bryter mot lagen.
– Det är klart att den novellen är en kritik mot det förslaget. Man kan inte läsa den på något annat sätt.
Precis som i Malin Persson Giolitos genombrottsroman Störst av allt finns även i Motiv ett tydligt klassperspektiv. Vi får möta såväl studenten Lydia, uppväxt i ett slott med bortåt fyrtio rum, som flickan Lillan, som bor i en lägenhet där kylskåpet ofta är tomt.
– För mig är det obegripligt om man inte kan se vilka konsekvenser ekonomiska orättvisor får för samhället i stort. Jag tycker att det kanske är vår tids viktigaste politiska fråga. Klasskillnader är det största hotet mot våra barns framtid, men också mot våra förutsättningar att lösa klimatkrisen.
Novellen om Lillan, ”Lillan BrB 15:7”, började Malin Persson Giolito skriva på för åtta år sedan, och hon beskriver den som viktig i samlingen. Lillan har trassliga hemförhållanden som präglas av missbruk och våld.
– Hon är ett väldigt utsatt barn, det är tydligt att hon inte har kontroll eller makt över sitt liv. Hon är så uppenbart övergiven av sina föräldrar, så det yttersta ansvaret för att skydda henne ligger på henne själv.
Barnen är centrala i alla berättelser i samlingen. Och när Malin Persson Giolito skildrar vuxna är dessa i sin tur starkt påverkade av sin barndom.
– Jag tror att skälet till att jag ofta skriver om barn som far illa, barn som begår brott eller som utsätts för brott, är att det är ett så bra lackmuspapper för att kontrollera hur vårt samhälle mår, eftersom barnen står längst fram i stormen – om barnen mår dåligt, då mår vårt samhälle dåligt.
Ny novellsamling om brott utkommer i mars
- Malin Persson Giolito är författare och jurist. Hennes novellsamling Motiv kommer ut den 22 mars på förlaget Wahlström & Wistrand.
- Hon debuterade 2008 med romanen Dubbla slag och slog igenom 2016 med Störst av allt, som blivit tv-serie och finns att se på Netflix.
- Malin Persson Giolito medverkar denna sommar i sin tredje säsong i Sveriges Radios program Allvarligt talat. De tidigare säsongerna finns på SR Play.
