Hoppfulla tecken i svensk film
Fredrik Sahlin avstår från att klaga över svensk film. Han tar i stället fasta på ljuset i filmmörkret.
Vi är rätt svältfödda på svenska framgångar på filmarenan. Inte kvantitativt, kanske – ingen har väl missat att Arn-filmerna har spelat in triljoners biljoner (men ändå på något underligt vis går med förlust) och att ni där ute av någon bisarr anledning vallfärdade till Göta kanal 2. Men om man nu skulle drista sig till att kräva att filmerna sa något mer än »Ge mig dina pengar« blir resultatet mer nedslående.
Brukar det heta. Med all, eller viss, rätt. Men eftersom texter som klagar på svensk film är lika vanliga som intelligenta program på TV3 är sällsynta, blir det ingen mer sånt här. Ett visst ljus kan anas vid horisonten. Delvis tack vare filmare som Ruben Östlund och Johannes Nyholm.
Den förstnämnde berättar i artikeln här intill om sin nya film De ofrivilliga – insiktsfull, begåvad och stundtals smärtsamt rolig. (Bio 28/11)
Johannes Nyholm har mest gjort musikvideor men har på senare tid fått lovord och priser för sina leranimationer om Dockpojken. Det är kortfilm, dels en episodfilm på 18 minuter där Dockpojken har huvudrollen, dels en på 27 minuter där Nyholm (nästan) spelar sig själv som den neurotiske Dockpojkens minst lika neurotiske skapare. Skarpt, absurt och galet på David Lynch-nivå. Se några av episoderna på youtube.com.
Roy Andersson vann ju rättvist (jo, jag såg alla tävlande filmer) det Nordiska Rådets pris, och dessutom kommer ju vår nuförtiden största stjärna, Lukas Moodysson, den 23 januari med den internationella produktionen Mammut. Så det ser som sagt rätt okej ut ändå.
— •l• —
Brittiska journalister brukar också klaga på att det gått troll i filmbollen men var ändå tämligen överens om att Mike Leighs senaste bild Happy-Go-Lucky var en glad upplevelse. Huvudpersonen Poppy (en kvinnlig yster version av Gareth i tv-serien The Office) är positiv på gränsen till ren idioti. Hon virvlar glatt genom sitt ytligt sett ganska påvra liv och är allmänt… ja, den slags person som gör sig väldigt bra på duk men som sannolikt skulle vara hemsk att umgås med. (Bio 28/11)
Den gamle hjälten Clint Eastwood är mer aktiv än någonsin. Efter att just klarat av inspelningen av de dubbla filmerna om slaget vid Iwo Jima satte han igång med att regissera ytterligare ett par projekt. Dels Gran Torino som går upp i Sverige i vår, dels Changeling som strax före jul ger alla (empatiska) föräldrar en råsop i deras mentala solarplexus. Det är nämligen en film om bortförda barn, om mördade barn och om en förtvivlat kämpande mor (Angelina Jolie). Bra eller ej? Svårt att avgöra när man ligger i fosterställning. (Bio 19/12)
— •l• —
Huruvida Vi hade i alla fall tur med vädret – igen! kommer att räknas in bland de svenska filmer som ger, eller bland de som tar (dina pengar) är än så länge okänt, men uppföljare brukar ju i alla fall sällan tillhöra de mer tänkvärda av filmer. Sannolikt är Vi hade i alla fall tur med vädret – igen! det här årets svar på Göta kanal 2 – så ni ligger väl redan i startgroparna. (Bio 5/12)
Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist. Han tipsar om film och ddi ST press.