Hon öppnar världen åt oss
En gammal värmländsk bruksmiljö, med rovdjuren tassande runt husknuten, är Elisabeth Helms arbetsplats. Där översätter hon latinamerikansk skönlitteratur. En och annan engelsk deckare blir det också.
–En gång såg jag ett lo gå över bron på andra sidan huset och vi har haft varg bakom stallet. Björn finns här också och bäver i vattendragen, upplyser hon glatt och pekar bortåt skogsbrynet.
Elisabeth Helms är översättare. För ungefär tio år sedan flyttade hon med sonen hit till Östanås gård, fem mil norr om Karlstad. Det stora huset delar hon med ytterligare två familjer.
”Rena vischan” beskriver hon omgivningen med storskog, ängsmark och ån bakom huset. Men ensligt är det inte, 150 människor bor i den närbelägna byn och man umgås ganska mycket med varandra.
Det kan behövas för översättarens jobb är ganska ensamt, kan rent av bli lite trist ibland. Man är beroende av att ha många kontakter, inte minst för att diskutera översättarproblem och skaffa faktaupplysningar.
Överhuvudtaget innebär jobbet mycket ”sakletande”, säger hon, bland annat på Internet.
–Genom åren har jag samlat på mig oceaner av onyttigt vetande, till exempel om grottdykning som förekommer i en bok jag arbetat med.
Elisabeth Helms är frilans och anlitas av flera bokförlag. Hittills har hon översatt mellan 65 och 70 titlar av främst latinamerikanska författare, däribland Carlos Fuentes. Hon översätter även från engelskan, till exempel Minette Walters.
Emellanåt har hon arbetat tillsammans med kollegan Lena E Heyman.
–Vi översätter vartannat kapitel och redigerar därefter varandra. Just nu arbetar vi med en bok av Anita Shreve som är skriven i en gammaldags stil, ungefär som en dagbok från år 1900. Vi har diskuterat hur mycket jobb vi ska lägga på det gammaldags språket…
Det beror på vad som är viktigast i en bok och i Shreves fall är innehållet viktigast enligt Elisabeth Helms. När det gäller andra författare kan språket betyda allt, till exempel i den nu bioaktuella Sagan om ringen. Där finns många gamla ord som nutidens tonåringar inte alltid förstår och boken håller också på att nyöversättas, dock inte av Elisabeth Helms.
–Språk är en färskvara, konstaterar hon. Svenskan har förändrats särskilt mycket mellan de senaste generationerna, mycket beroende på invandringen. Slang till exempel kan vara obegriplig och kräver svenskt slanglexikon. Dialekter är en annan knepighet. Oftast nöjer hon sig med att sätta ett enstaka dialektord som en markör i texten.
På frågan varför hon blev översättare säger hon att inget sker av en slump. Ändå ”halkade” hon in på översättandet för i botten är hon socialarbetare.
När hon kom tillbaka till Sverige 1980 efter tre års biståndsarbete i Colombia fick hon en förfrågan om att översätta en latinamerikansk bok.
–Jag fattade knappast vad jag gav mig in på! Det var en tjock roman på spanska: Återsken av Luis Goytisolo, säger hon och skrattar vid minnet.
På den tiden fanns det inte så många som översatte från spanska, utom Artur Lundkvist, men de har blivit fler sedan Gabriel Garciá Márques fått nobelpriset i litteratur.
Idag finns översättarutbildningar men när hon började hade hon som grund den halvårskurs i spanska som ingick i biståndsutbildningen, plus åren i Colombia.
Hon kan även översätta från danska – fadern var dansk – men det undviker hon helst, därför att språken är så lika. De påverkar varandra och danismer kommer lätt in i svenskan
Det viktiga för en översättare är nämligen att kunna det egna modersmålet mycket väl, betonar hon. Man översätter vanligen till det egna hemspråket.
Som nämnts gäller det att ha kontakter som vet mer. Knappast någon kan behärska alla typer av engelska – brittisk, amerikansk och australiensisk. Och i spanskan kan ord för fester, frukter och olika företeelser skilja sig mellan de spansktalande länderna. I Latinamerika kan dessutom inslag av indianspråk förekomma.
Elisabeth Helms har en lista på personer hon kan ringa och fråga, till exempel om juridiska termer på de olika språken.
–Mexiko har ett bra språklexikon därför att där finns en bra språkakademi medan det är sämre ställt i Colombia, berättar hon.
Bäst gillar hon att översätta från spanskan, särskilt den latinamerikanska. Där finns en ”rapphet” i sättet att uttrycka sig. Andra skillnader mellan språken är att engelskan är så ordrik, medan svenskan har en mängd småord som ”ju” och ”kanske” och som vi ofta använder för att förstärka eller försvaga något.
–Det är svårare att översätta en ”dålig” författare än en bra. En dålig mening på originalspråk blir inte bättre på svenska och översättaren måste vara trogen originalet, förklarar hon. Jag kan förstås stuva om satserna i en mening så att den blir läsbar på svenska men det finns alltid gränsfall. Fast man måste hålla sig i skinnet…
Översättarens villkor jämfört med författarens tycker hon är OK. Ekonomiskt. Tidningarna ska nämna översättarna i sina recensioner men om recensenterna ogillar boken kan översättaren ”åka med av bara farten”.
Översättarna saknar facklig organisation och a-kassa men ingår i intresseorganisationen Författarförbundet. Detta hade tidigare ett ramavtal med Svenska Förläggareföreningen och utifrån det förhandlar man sig uppåt individuellt.
Ersättningen beräknas utifrån tryckark på 16 sidor. Ett sådant ger drygt 2000 kronor plus semesterersättning. I genomsnitt innehåller en bok 20–25 ark, vilket ger 40000– 50000 kronor – oavsett vilken upplaga boken trycks i och oavsett hur svåröversatt den är.
Lättare litteratur däremot ger ofta mer pengar om den ingår i bokklubbarnas utbud. Översättaren ersätts också för bibliotekens utlåning men i övrigt finns endast stipendier.
– Det här är inget höglöneyrke, konstaterar Elisabeth Helms. Med hjälp av stipendierna kan man klara sig men en del översättare har annat jobb vid sidan av. Men just nu gungar allt, sedan Förläggareföreningen sade upp avtalet för fem–sex år sedan.
Att översätta en 25-arksbok tar ungefär tre månader och när den är klar är det förhoppningsvis dags för nästa. Samtidigt som hon börjar med bok nummer 2 kan bok nummer 1 komma tillbaka i korrektur.
–Allt ska också gå så mycket fortare nu. Ibland har boken som jag ska översätta inte ens hunnit komma ut i ursprungslandet.
Trots intensiva översättningspass kan Elisabeth Helms liksom vi andra koppla av med en bok och då blir det lättare litteratur.
–Läser jag en översättning från något av ”mina” språk måste jag låta bli att tänka på hur jag själv skulle ha översatt en fras eller en mening.
Slutligen, vilken egen översättning är hon mest nöjd med? Svaret kommer blixtsnabbt:
–Fuentes Christopher ofödd som kom 1992 och som jag översatte tillsammans med Manni Kössler. Romanen handlar om Columbus, är full av vitsar och var jätterolig att översätta!
Elisabeth Helms
Frilansande översättare, född 1946 i Stockholm.
Socionomexamen, biståndsutbildning hos UBV, biståndsarbetare 1975–1978 i Colombia. Därefter översättare av latinamerikansk och engelsk skönlitteratur, till exempel: Robert Hughues: Barcelona; Juan José Saer: Undersökningen; Antonio Skármeta: Postiljonen; Anita Shreve: Sjöglas; René Vásques Díaz: Fredrika i Paradis; Manuel Puig: Spindelkvinnans kyss
