Här bevaras kvinnors historia
Kvinnohistoriska samlingarna vid Göteborgs universitet lyfter fram kvinnors kamp för kunskap, rösträtt, arbete och lika lön. Samlingarna fyller 50 år i år och fortsätter att växa.
Det finns skäl att frukta »en upplösande verkan på familjen, för osedliga inflytelser och (…) råhet i tal och beteende hos dem, som äro eller skola blifva mödrar och uppfostrarinnor«.
Den liberale riksdagsmannen Adolf Hedin var oroad över det ökande antalet kvinnliga arbetare i industrin. Han föreslog i en motion 1902 ett införande av kvinnlig yrkesinspektion. Den rådande samhällssynen betonade familjen som samhällets moraliska bas. Mannen var familjeförsörjaren och kvinnans roll som mor idealiserades. Industrialiseringen födde en oro över omoral i ett samhälle där kvinnors och mäns roller varit tydligt åtskilda, men där nu arbetare och tjänstemän av båda könen kunde arbeta sida vid sida. Många kvinnor valde att stanna kvar i arbetslivet i stället för att gifta sig och därmed tvingas sluta sin tjänst. Detta trots att de ofta hamnade på underordnade positioner med enklare arbetsuppgifter och lägre lön.
Kampen för rösträtten
Adolf Hedins oro nämns i en avhandling om arbetarskydd för kvinnor. Kvinnohistoriska samlingarna vid Göteborgs universitet länkar till den och andra lästips från den nyöppnade webbportalen Kvinnor i arbete. Portalen lyfter fram kvinnor inom olika yrkesområden och facklig verksamhet. Tyngdpunkten ligger på 1800-talets senare hälft och 1900-talets första decennier.
– Många kommer in på vår hemsida av en slump, genom fotodatabasen. I dag finns cirka 250 fotografier från arbetsplatser, föreningar och porträtt av enskilda kvinnor. Vi hoppas på att kunna upprätta en mer omfattande fotodatabas, säger bibliotekarie Berith Backlund.
Här finns också äldre tidskrifter i ett digitalt arkiv, bland annat tidningen Rösträtt för kvinnor. Kvinnors kamp för rösträtten har varit »en lång och mödosam ökenvandring«, skriver tidningen 1 maj 1918. En majoritet i andra kammaren hade stött regeringens rösträttsproposition. Men fortfarande var motståndet hårt i riksdagens första kammare. Carl Harder von Mentzer, riksdagsman för högern, ansåg att kvinnans plats borde vara i hemmet. Han ville bevara kvinnorna från det politiska livet, där de frestas »att låta känslolivet, som hos dem är starkt utvecklat, mynna ut i det, som är motsatsen till kärlek«.
1919 togs det första beslutet om lika rösträtt för män och kvinnor, 13 år efter att den första skrivelsen hade lagts fram i riksdagen. 1921 genomfördes grundlagsändringen.
»Öm och sedlig modersvård«
Fyra våningar under entréplanet ligger handskriftssamlingen med 350 hyllmeter kvinnohistoria. Innanför tjocka väggar finns brev, bilder, dagböcker och manuskript samlade av och om enskilda kvinnor, bland annat Elin Wägner- och Barbro Alving-samlingarna.
Här finns även ett föreningsarkiv med protokoll och verksamhetsberättelser från svenska kvinnoföreningar. Det äldsta materialet är från 1849 och Föreningen för uppmuntran av öm och sedlig modersvård. En pärm med sirligt skriven etikett innehåller föreningens stadgar. Verksamheten var inriktad på att ge behövande kvinnor arbete med tillverkning i hemmen. Behovet skulle vara förenat med »en öm och sedlig modersvård, bevisad i snygghet, ordentlighet samt en i dygd och Gudsfruktan efterdömlig uppfostran«.
Första kvinnan i riksdagen
Kerstin Hesselgren, står det på ett antal gråbruna kartongpärmar. Hon var pionjär på många områden. Under sin utbildning i England till bostads- och yrkesinspektris upplevde hon industriarbeterskors eländiga arbetsvillkor på nära håll. 1913 blir hon Sveriges första kvinnliga yrkesinspektör.
I ett brevutkast framgår att Kerstin Hesselgren fått i uppdrag att ansvara för två specialområden: ansjovisindustrin, där kvinnor hade dispens från förbudet att arbeta natt, samt det kvinnliga stuveriarbetet i Norrland, där män och kvinnor arbetade ihop. Under en inspektion möter hon kvinnor som är ängsliga för att arbetet med att stuva ombord på fartyg ska tas ifrån dem. En stuveriarbeterska tjänar vid den här tiden tre kronor om dagen, medan textilarbeterskor tjänar i genomsnitt nio kronor i veckan. Kerstin Hesselgren konstaterar att arbetsförhållandena inte är sämre än vid många fabriker, men föreslår en 18-årsgräns för kvinnor. Flickor, anser hon, är mer skyddslösa mot »råa element« och de kan »lätt bli grova och cyniska i tal och uppträdande«.
1922 blir Kerstin Hesselgren pionjär på ytterligare ett område, som en av Sveriges fem första riksdagskvinnor och den enda kvinnan i första kammaren.
Mellankrigstiden präglades av depression och arbetslöshet och i en rad motioner föreslog riksdagsmän att gifta kvinnor skulle förmås att lämna sina statstjänster till förmån för arbetslösa män och ungdomar. Finansminister Ernst Wigforss tillsatte 1935 en kommitté med Kerstin Hesselgren som ordförande för att undersöka frågan. Dess arbete ledde så småningom till en lag som i stället förbjöd arbetsgivare att avskeda kvinnor i statlig tjänst på grund av havandeskap, förlossning eller giftermål.
Vi tar hissen upp från handskriftsarkivet till läsesalen. Hit är alla välkomna, inte bara studenter och forskare utan även de som är allmänt intresserade av ämnet. En jubileumsutställning med axplock ur handskriftsarkivet, som annars inte är tillgänglig för allmänheten, kan säkert locka nyfikna.
När Kvinnohistoriska samlingarna startade på privat initiativ 1958 gick man ut aktivt och annonserade för att få tillgång till material, bland annat från kvinnor i rösträttsrörelsen som fortfarande var vid liv. I dag är samlingen omfattande och man har fullt upp med att registrera, förteckna och arkivera allt nytt material som kommer in.
– Det händer att allmänheten skickar material till oss. Det är jättetråkigt, men vi måste tacka nej, för vi har svårt att hinna med. Men vi hänvisar dem alltid någon annanstans, säger bibliotekarie Anna Sjödahl Hayman.
Läs mer
Länkar till de kvinnohistoriska portalerna ”Kärlek, Makt & Systerskap”, Kvinnors kamp för kunskap”, ”Kvinnors kamp för rösträtt” och ”Kvinnor i arbete” finns på www.ub.gu.se/kvinn/portaler.
Kvinnor i yrkeslivet – viktiga årtal
1846: Skråväsendet avskaffas. Ogifta kvinnor (änkor
och frånskilda) tillåts att arbeta inom hantverk och
handel
1886: Första kvinnliga yrkesföreningen bildas: Sveriges barnmorskeförbund
1886: Första kvinnliga fackföreningen bildas: Hemsömmerskor i Lund
1909 Nattarbetsförbud för kvinnor inom industrin
1923 Behörighetslagen likställer man och kvinna när det gäller rätt att inneha statliga tjänster, med undantag för
tjänster som kan kräva utövande av våld (militär- och
polistjänster) samt präst- och domartjänster
1939: Förbud att avskeda kvinnor i statlig tjänst på grund av havandeskap, förlossning eller giftermål. 1945 utvidgas
lagen till att gälla alla arbetsgivare
1946: Rätt till lika lön inom alla statliga tjänster (utom präst- och militärtjänster)
1960: Lika lön för lika arbete för kvinnor och män
