Haags kamp mot spriten
Det dracks i föräldrahemmet och han själv blev alkoholist. I tre år har skådespelaren Benny Haag turnerat med sin monolog om alkoholen. Nu kommer hans bok.
Han slog i botten en måndag förmiddag. Berusad hade han satt på en kastrull makaroner åt sin dotter och sedan somnat på soffan. När hon ryckte liv i honom var lägenheten full av rök och i kastrullen fanns en enda bränd makaron kvar.
Det blev vändpunkten. Några timmar senare stod han tillsammans med sin fru utanför Maria Beroendecentrum i Stockholm och grät av rädsla.
När Benny Haag håller sin fiktiva alkoholistmonolog Inte mer än fullt, tack, och när man läser den återgiven i hans nyutkomna bok Makt, mod och motstånd så skär det i hjärtat. Den dramatiserade berättelsen om en pojke som växer upp i ett alkoholisthem och sedan sakta själv utvecklas till alkoholist berättas på ett direkt och drabbande sätt. Och det är en sådan vanlig historia.
»Varannan har alkoholproblem«
De svenska riksdagspartierna är ense om att cirka tio procent av Sveriges befolkning har alkoholproblem. Benny Haag menar att det är långt fler.
– Det handlar snarare om varannan svensk. De tio procenten spiller över på alla andra. När jag var fjorton år hade jag enorma alkoholproblem, trots att jag aldrig druckit en droppe själv, men jag levde i ett hem där det dracks. Det var inte misär, men det dracks för mycket och det blir alltid konsekvenser, säger han och slår handflatan i bordet inne på lunchrestaurangen i Sickla i Stockholm där vi ses över en kaffe.
I boken varvas monologstycken med alltmer frustrerade dagboksanteckningar från Benny Haags jakt på sponsorer och samarbeten inför pjäsen. Han ringer samtal efter samtal till nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, politiker och journalister, men ingen vill höra, än mindre samarbeta.
– Det är en skrämmande tystnad kring alkoholfrågan och jag vet inte varför! För mig är det alldeles tydligt att allt – våldsbrott, hustrumisshandel, våldtäkter – hänger ihop med alkoholen. Och tidningarna skriver inte om det. De skriver inte om sambanden, säger han.
Han ringer Alna, IOGT och Alkoholkommittén. Han pratar med LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin och har flera möten med förre socialministern Morgan Johansson. Alla tycker att monologen är bra och att projektet är lovvärt, men svarar undvikande när han kräver besked. Samtidigt åker han runt och spelar monologen ute i landet och märker vilken stark respons han får. Till slut blir pressen för hård. När han får chans att tala på ett alkoholpolitiskt toppmöte rinner ilskan över och han står på scen och gormar åt Ulf Adelsohn, Meg Tivéus och Anitra Steen.
– Jag gjorde bort mig så jävla kraftfullt. Det var väl onödigt, nu är jag såklart helt borta från deras konferenser. I efterhand kan jag slås av att jag var lite för arg, lite för dumdristig och påstod lite för mycket. Samtidigt är jag livrädd för att få mötesröv. Jag vill vara en braständare. Det är min för- och nackdel.
Impulsiv som i Xerxes
När Benny Haag blir upprörd, och det blir han snabbt när han pratar om alkohol, påminner han om sin rollfigur i ungdomsserien Xerxes från 1988. Han är lika yvig i rörelserna, lika impulsiv. Rollen kickstartade hans karriär som skådespelare och kort därefter fick han anställning på Dramaten. Bland annat hyllades han för sin monolog Ondskan, baserad på Jan Guillous bok, som är den mest spelade uppsättningen i Dramatens historia. Men han trivdes aldrig riktigt i huset, hade svårt med hierarkierna, och sade upp sig strax efter att han blivit nykter 2002.
– Jag har haft jätteroligt på Dramaten, men det är en väldig hierarki. Placerar man sig i den hierarkin och trivs med det så kan man vara där i hela sitt liv. Trivs man inte med att FNs deklaration om mänskliga rättigheter inte gäller, utan tycker att alla människor har lika värde – då blir det väldigt svårt att vara där.
Vill påverka vardagsdrickarna
Det är lätt att tro att Benny Haags monolog är helt självbiografisk. Att det är Haag själv som ligger där på soffan och får se skräcken i sin dotters ögon. Men det är den inte. Benny Haag är förvisso alkoholist, har gått på Maria Beroendecentrum och är nykter sedan sex år tillbaka. Men hans egen historia höll inte måttet.
– Alkohol är ju tråkigt. Hur fan beskriver man att man sitter och sursuper inomhus en somrig dag. Vad är det för dramatik i det? Eftersom jag inte varit ett parkbänksfyllo så har jag inga saftiga storys att komma med, då måste jag dramatisera.
Och det är precis den sortens alkoholister som Benny Haag vill påverka. Inte de som dricker sig redlösa på parkbänken varje dag, utan vardagsdrickarna som tar sig några öl till fotbollen, delar en flaska vin med äkta hälften och rundar av med en whisky på maten. Eller vänta nu, blev det kanske två whiskypinnar? Eller fem?
Det är därför han aldrig tröttnar på att turnera landet runt. Sedan 2004 har han uppfört sin monolog 440 gånger. Han har startat ett nätverk på Fryshuset i Stockholm med andra nyktra alkoholister och medberoende, som tillsammans försöker hitta nya sätt att påverka.
Att gå ut offentligt och prata om sin alkoholism var aldrig något han ifrågasatte – och han gläder sig åt att fler och fler kändisar öppnar sig om sina problem. I höst kommer författaren PO Enquists självbiografi om de år han söp som mest. I programmet Sommar i P1 talade bland andra skådespelarna Mikael Tornving och Pia Johansson om att växa upp i alkoholisthem.
– Det har helt klart hänt något på de fyra år som gått sedan jag började arbeta aktivt. Jag hoppas att det kommer att fortsätta så.
Vad vill du uppnå med ditt engagemang mot alkoholen?
– Jag vill halvera alkoholkonsumtionen i Sverige, och allra helst i hela världen. Tro mig, jag vet att det låter naivt. Men jag vet också att det går. Titta på vad som hänt med rökningen. Jag vill att folk ska stanna upp och se över sitt eget drickande. Från att vara 15 år och festa på Gotland fram till att vara 41 och stå utanför Maria Beroendecentrum. Var är jag på den här skalan? Är jag nästan på Maria? Det är min tanke.
