Gummiansiktet är tillbaka

KULTUR: FILM2018-10-09

Mörkret sänker sig, vi stretar i motvind, vadar i den bruna geggan från alla oplockade äpplen. Winter is coming! – som de ständigt hotar med i Game of Thrones. På bioduken och tv-skärmen ljusnar det dock.

Av:  Fredrik Sahlin
  • Kidding är en svart skimrande diamant av hårt ihoppressad humor där vi ser komikern Jim Carrey i hans första stora roll på länge. Gummiansiktet Carrey spelar en ikonisk barnprogramledare (tänk Magnus Härenstam möter Gullan Bornemark) som tampas med ett sprucket äktenskap och sin ene sons död. Frispråkig, mörkögd, smart, gullig och väldigt… eljest. Skapad av franske Michel Gondry som också regisserade Carrey i fina Eternal Sunshine of the Spotless Mind. (TV-serie HBO)
  • Goliat. Svensk realism från regissören Peter Grönlund som slog igenom stort med suveräna knarklangardramat Tjuvheder. Den här berättelsen som går i hårdför brittisk stil är nästan lika bra, handlar om en ung kille, i en dysfunktionell kriminell familj, som förtvivlat försöker komma ur dess destruktiva cirklar. Det sociala arvet vilar tungt över honom. Fullständig närvaro hos alla inblandade aktörer, de flesta amatörer. (Bio 5/10)
  • Juliet Naked. En romantisk komedi efter popnörden Nick Hornbys (Fever Pitch, High Fidelty) roman om brittiska Annie som lever med en man som ägnar all sin tid åt att driva en fanklubb som hyllar en gammal amerikansk singer songwriter. När Annie av en händelse träffar sin mans idol rubbas alla ingångna cirklar. Småcharmigt med vitsigt mysmanus och musik av Nathan Larson. (Bio 12/10)
  • Girls of the Sun. Något så ovanligt som en krigsfilm med kvinnor i huvudrollerna. En verklighetsbaserad historia om ett gäng kurdiska kvinnor som genomlider ett helvete som fångar hos IS, men sedan lyckas fly och bildar en milis som tar upp kampen mot terroristerna. Oerhört spännande, med bara några få onödigt sentimentala ögonblick, regisserad av franska Eva Husson. Svenska Evin Ahmad är med på ett hörn. (Bio 12/10)
  • First Man. Mannen bakom Oscar-magneter som imponerande Whiplash och La La Land tar sig här an den första månlandningen och dess frontfigur Neil Armstrong – och gör det med överraskande stelbenthet. Sentimentalt, konventionellt och bitvis gruvligt trist. Årets besvikelse. (Bio 12/10)



Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.

ÄMNEN:

Film
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA