Försupen svärmor med mössa på svaj
Richard Yates är författarnas författare, tycker ST Press bokkrönikör Sanna Töringe. I Cold Spring Harbour finns ett av världslitteraturens intressantaste kvinnoporträtt.
Jag är uppvuxen med Hiram. Svartvinbärssylten, världens bästa plättar, drömskinkan… alla tillhör de min barndoms goda minnen. När jag flyttade hemifrån fick jag den gula, den blå och den röda boken, som alla är så slitna och tummade som riktigt bra kokböcker ska vara. Nu kommer Hirams bästa kokbok i urval av Milena Bergquist, Natur & kultur. Hiram heter egentligen Märit Huldt. Hon skrev och tecknade sina matspalter i Svenska Dagbladet under många år och är jämte Pernilla Thunberg och Anna Bergenström en av mitt livs tre största matskribenter.
Natur & kultur har också gett ut Grönt: Välja, hantera, tillaga. Det är ett gediget och bra uppslagsverk om flera hundra olika slags grönsaker och ätbara örter. Här finns mycket nytänkande, denna bok är som en spjutspets i grönsakslandet. Man kan få veta något om ätbara alger, som lär ingå i kommande mattrender, men också om palsternackor och morötter. Recepten är många och spännande och kommer från duktiga kockar.
— •l• —
Än är det god tid att planera sina julklappsböcker, både vilka man ska önska sig och vilka man ska ge bort. Lars och Ursula Sjöbergs fina Ostindiskt med foto av Staffan Johansson är utgiven på Norstedts. Det svenska Ostindiska kompaniet anses vara Sveriges mest lönsamma företag. Detta är inte bara en vacker bok om porslin, utan en kulturhistorisk djupdykning ned i svenskt 1700-tal, då Kina blev så viktigt för Sverige. Men jag saknar ändå ett mer analytiskt och politiskt inriktat kapitel, där man också fått veta något om konsekvenserna för Kina.
Jag har läst ovanligt många amerikanska romaner skrivna av män denna höst: Jonathan Franzéns Frihet som jag tyckte blev tråkig till slut, Paul Austers Sunset Park som aldrig lyckades gripa tag i mig… och så Richard Yates Cold Spring Harbor, utgiven på Norstedts i översättning av Kerstin Gustafsson och med förord av Anne Swärd. Yates är författarnas författare. Jag tror att alla som skriver romaner spanar in hur han gör, för han är så säker. Lugnt beskriver han ett urtråkigt liv i en förort. Ingen är god eller ond utan bara en bräcklig människa som gör fel. Om jag skulle göra en lista på världslitteraturens mest intressanta kvinnoporträtt, skulle Evans svärmor Gloria finnas med. Försupen, förfärlig, förödande, men för det mesta med mössan käckt på svaj, i ett försök att upprätthålla något. Kanske en anständighet, eller ett bra liv.
— •l• —
Michel Houellebecq har ett rykte som det franska litteraturetablissemangets begåvade enfant terrible. Men i Kartan och landskapet (Albert Bonniers förlag), översatt av Cecilia Franklin, är han lika trivsam som Georges Simenon. Jag älskar denna bok! Det är en rolig samtidsskildring, författaren avläser tiden så på pricken att man hela tiden tänker: just så, just så. Det handlar om konst och pengar, men en riktigt bra detektivhistoria finns också inbyggd, med kommissarie Jasselin från Quai des Orfèvres. Mordet är bestialiskt, den döde är den excentriske författaren Houellebecq och kommissarien finner fallet mycket svårt. Med tunga steg går han uppför trapporna i sitt hus, men piggnar till då han känner doften av kanin i senapssås. Visst låter det lockande?
Låt mig bara till slut få nämna Rosmarie Waldrop, Äpplets vana att falla (Rámus förlag), i översättning av Ida Linde, Niclas Nilsson och Marie Silkeberg. Jag kan faktiskt inte hitta ord för denna diktsamling, på samma sätt som jag ibland inte kan hitta ord för drabbande dans eller bildkonstverk. Det är en prosalyrisk trilogi och texterna sugs in i mitt medvetande utan att jag kan förklara mer.
Sanna Töringe är kulturjournalist.
Hon tipsar om böcker i ST Press.
