Forntiden tar plats i datorn
På 1960-talet diskuterades att lägga in uppgifter om Sveriges alla fornlämningar i en dator. Men den tidens datorer var otympliga pjäser. Nu har Riksantikvarieämbetet snart förverkligat projektet.
”Du står i strandlinjen, 50 meter norr om bosättningen. Tvärs över vattnet ligger Vitlyckehällen med sin ristning.”
Jag går ut i vattnet – det vatten som fanns här för 3 000 år sedan, men som sedan länge dragit sig tillbaka – mot Vitlyckeristningen.
Rösten från handdatorn fortsätter att berätta medan jag går. På bildskärmen kan jag följa min egen väg på kartan från bronsåldern. GPS-mottagaren uppdaterar min position för varje steg jag tar.
Då, när Vitlyckehällen ristades, låg den bara några meter från stranden. Idag ligger den i gränsen mellan ängsmarken och en skogklädd kulle.
Handdatorn spelar upp en animation av hur stenen såg ut den dag konstnären från bronsåldern lagt sin sista hand vid sitt monument – idag är det blekt av årtusenden av regn, vind och snö.
Nej, den här tjänsten finns inte. Ännu. Men visionen för hur man ska ge allmänheten tillgång till den digitaliserade informationen om mer än en miljon fornminnen innehåller både animationer, GPS-mottagare, handdatorer och mobiltelefoner.
Över en miljon iakttagelser
På Riksantikvarieämbetet lägger man nu sista handen vid överförandet av inventerade och karterade fornlämningar i anteckningsböcker och på kartor till ettor och nollor i datorn. Under första kvartalet nästa år ska man vara färdig med den enorma databasen. Information om mer än en miljon iakttagelser som noterats vid inventeringar i fält finns då tillgängliga och positionsbestämda för sökning. 12 000 handskrivna anteckningsböcker kommer att vara inskannade – mer än en halv miljon bokuppslag som ett för ett lästs in för att göras tillgängliga för alla.
Sven Rentzhog är chef för kulturdataenheten på Riksantikvarieämbetet:
– Det här är svenska folkets landskapsarkiv. Fornlämningarna hjälper oss att förstå hur våra förfäder levde innan det skrivna ordet fanns. Hur de levde och bodde, hur de begravde sina döda, hur de brukade marken.
Redan nu kan vem som helst få tillgång till Fornminnesinformationssystemet (FMIS) men då måste man ta sig till sitt länsmuseum eller till Informationstorget i Riksantikvarieämbetets lokaler i Stockholm. Också länsstyrelser och kommunala byggnadskontor har tillgång till informationen och kan direkt med den som söker bygglov eller exploateringstillstånd diskutera eventuella fornlämningar som kan påverka planerna.
Flyttning hotar tidsplanen
Meningen är att alla ska få tillgång till informationen om vårt gemensamma arv via webben. Tidplanen har varit inriktad på att i slutet av nästa år ha utvecklat ett gränssnitt för internet – men kulturdataenheten är en av de delar av Riksantikvarieämbetet som ska flyttas till Gotland.
– Det kommer att bli en försvinnande liten del av kompetensen som flyttar med.
Själv har Sven Rentzhog inte bestämt sig. Det är svårt att bara släppa taget och låta någon annan ta över ansvaret för att förverkliga visionen.
– Vi kommer att försöka göra så mycket som möjligt innan flytten, men jag vågar inte lova någonting.
Ambitionen att ge allmänheten någon typ av internetlösning under nästa år finns ändå kvar. Även om visionen om den digitala reseledaren ligger lite längre fram i tiden.
– Men visst skulle det vara spännande om man själv kunde vara sin egen guide i hembygden och utforska gravplatser eller stensättningar och få veta att just där har man hittat två pilspetsar och att de ligger på länsmuseet och ser ut så här…
Han är också övertygad om att ju mer kunskap allmänheten får om de fornlämningar som har registrerats, desto fler nya fornlämningar kommer man att hitta. För att inte tala om vilken resurs för forskningen det nya digitala systemet ger. Där man förr fick bläddra bland 12 000 inventeringsböcker kan man nu göra sökningar med datorns hjälp.
– Det ger enorma möjligheter, samtidigt som det ställer nya krav på den som ska analysera informationen, eftersom informationsmängden är så stor. Det krävs en ny metodik. Men jag är säker på att man kommer att kunna presentera helt nya småskaliga mönster från det digitala materialet.
En procent har grävts ut
Riksantikvarieämbetet har inte haft resurser att överföra alla anteckningar ur inventeringsböckerna till sökbara textmängder. De har letat efter ett dataprogram som kan tolka handskrivna texter, men inte hittat något som klarar av alla de olika handstilar som finns i böckerna.
Men i Kalmar bestämde sig länsstyrelsen när digitaliseringsprojektet började för att materialet skulle vara helt sökbart, och anteckningarna ur inventeringsböckerna skrivs in manuellt. Men även om den befintliga kunskapen om alla våra fornlämningar snart finns tillgängligt för alla är mycket outforskat.
– Trots att Sverige sannolikt är det land i världen som är mest väldokumenterat när det gäller fornlämningar återstår mycket att undersöka. Bara en procent av de kända fornlämningarna har grävts ut – resten har bara dokumenterats och karterats.
Det är förbjudet att göra åverkan på en fornlämning – men det kan finnas bovar och banditer som inte bryr sig om förbud.
Själv har jag någonting som kan vara en gammal spjutspets liggande hemma. Jag hittade den för länge sedan och kan inte erinra mig var. Orolig frågar jag Sven Rentzhog om det gör mig till bov eller bandit.
– Nej. Men om du vill få den artbestämd kan du fotografera den och skicka bilden till Statens historiska museum. så kan de göra en analys av vad det är för något.
Den som hittar en stenyxa eller en pilspets får behålla den som sin egendom (förutsett att den inte tagits från en känd fornlämning). Om fornfyndet är av ädlare metall måste man erbjuda staten att lösa in det mot betalning.
Jag lovar Sven Rentzhog att leta rätt på min gamla järnspets och fotografera den. I väntan på att jag faktiskt kan gå ut med min handdator och bli guidad i min hembygds bronsålder kan det vara kul att veta om det är ett fornfynd jag har hittat.
Fornlämningar
o En fornlämning är en lämning efter människors verksamhet som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergiven. Skyddet av fornlämningar regleras i Kulturminneslagen.
o Den som gör åverkan på en fornlämning kan dömas till sex månaders fängelse.
o Det är förbjudet för privatpersoner att utan tillstånd använda metalldetektor.
