Dogge - the Latin king
Nyhetssändning 1994: ”En bomb har slagit ned i den svenska kulturen. Bomben var konstruerad i den invandrartäta förorten Alby, söder om Stockholm. Hiphop-gruppen The Latin Kings har tagit på sig ansvaret för händelsen. Experter hävdar att Sverige aldrig kommer att bli sig likt igen.”
Alby centrum 2004: Douglas ”Dogge” Léon, från The Latin Kings, beställer en pizza med tonfisk och extra lök. Han dricker en ananas-läsk.
–Det gör han 99 procent av gångerna han är här, berättar ägaren till pizzerian. Alltid ananas.
The Latin Kings, vid sidan av nämnda Dogge, består av bröderna Christian ”Salla” och Chepe Salazar. Sedan debuten Välkommen till förorten har de hunnit med att släppa ytterligare tre album. Det senaste i raden heter Omertá.
–Salla hade läst Mario Puzos bok med samma titel och han kom med den till mig och sa att jag bara måste läsa den. Jag hade läst en massa annat av Puzo tidigare som Sicilianaren, Gudfadern och så. Omertá är ett slags oskriven lag på Sicilien som säger att man inte springer till myndigheterna eller polisen och snackar. Vi gillar de där maffiaprylarna. Inte för att vi är någon maffia eller farliga själva på något vis utan för att vi växte upp med Gudfadern, Scarface och de där sköna filmerna.
Nej, Latin Kings handlar inte om att vara farliga eller komma med överdriven attityd. Latin Kings handlar om kärlek och respekt, det är i alla fall vad Dogge brukar säga till publiken när gruppen spelar live.
–Efter att vi spelat in Välkommen till förorten blev jag kontaktad av en journalist som undrade om jag ville följa med ett TV-team och träffa de riktiga gängen i Los Angeles. Och det var ju värsta drömmen, att få träffa de där gängen och kanske träffa någon grym rappare. Det kändes hur coolt som helst så jag sa: klart jag är med.
Men det var inte ett dugg coolt.
–Det jag såg i USA fick mig att helt tappa fascinationen för gängkulturen. Jag träffade en kille som var i min ålder, han var 18 år, och han hade blivit skjuten och träffad i mellangärdet. Nu var han förlamad från halsen och ned. Hans liv var slut, det enda han kunde göra var att sitta hemma och glo på TV. Han kunde inte gå på toaletten själv, han kunde inte träffa en brud, vara med kompisarna, han kunde inte ens runka, ingenting.
–Och när jag såg såna där saker i verkliga livet, det var ingen film eller på TV, och jag såg hans sorg och bitterhet förstod jag att det där livet inte var så häftigt. Det var bara sjukt.
Tillbaka i Sverige spelar Dogge, Salla och Chepe in uppföljaren till debuten. De har brutit med sitt gamla skivbolag och byggt upp en egen studio i Norsborg. De känner det som om de är på toppen av världen.
–Jag lovar, när
vi hade spelat in I skuggan av betongen så kände jag att vi gjort något speciellt. Jag tänkte att nu kommer vi bli riktigt, riktigt stora. Jag menar, hade vi fått två grammys för den första skivan så skulle vi lätt få fem för den här. Men den floppade, folk tyckte att den var dålig, de förstod den inte, kritikerna sågade den. Allt gick åt helvete.
Efter det antiklimax som var I Skuggan av betongen följer Latin Kings svåra år. De funderar på att sälja studion, deras turnéledare avlider, skivbolaget lämnar dem i sticket och de har knappt pengar till en cheeseburgare. Dogge hankar sig fram på olika ströjobb för att klara sig.
–Första skivan tog oss direkt till toppen, vi var överallt. I skuggan av betongen tog oss rakt ned i skiten. Rakt ned i diket. Vi var nära att ge upp hela rap-grejen.
1999 händer plötsligt någonting. Efter flera hårda år vänder vinden för Latin Kings, lyssnarna och kritikerna har börjat att förstå och I skuggan av betongen framstår allt mer som en svensk hiphop-klassiker. Åter tänds ett hoppets ljus i Alby.
Mitt Kvarter kommer året därpå och sedan är det inte längre någon diskussion om vilka som bestämmer. Med socialrealism, humor och starka singlar som De e knas, Ainaziz och Blend dem knyter de samman Mitt kvarter till ett betongens Tusen och en natt. Kritiker och andra hiphopare visar alla sin respekt för hiphop-kungarna.
Men respekt betalar inga sneakers och Latin Kings trivs ute på vägarna. Ett intensivt turnerande inleds.
–Vi har alltid spelat mycket live. I år ska vi försöka ta vårt personliga rekord och göra 120 spelningar. Det kommer att bli slitsamt men det är det värt.
När Omertá kom för några månader sedan fick den en något trög start. Men nu börjar saker och ting hända på allvar. Första singeln, Cashen dom tas, är just nu en av de mest spelade låtarna på Radio Rix. Samtidigt har den andra singeln, TLK, släppts och roterar flitigt på ZTV och P3. Kungarna av svensk hiphop lär kunna sitta tryggt på tronen några år till.
–Vi har haft tur hittills. Vi är inte där vi är efter tio år för att vi är jättebra eller bäst, men de andra har varit så dåliga så vi har lyckats hänga kvar. Nu hoppas jag på nästa generation av svenska hiphopare, att de ska gå sin egen väg och göra något unikt och spännande.
Och Dogge gör också sitt för att hjälpa kommande generationer.
–Jag håller på att bygga en studio nu i Rotemannen, som är ett föreningshus i Alby. Och här ska unga killar och tjejer från Norra Botkyrka kunna arbeta med rap och spela in rap. Det kan vara ett sätt för dem att komma in i samhället och syssla med musik istället för att bli kriminella. Vi jobbar helt ideellt med det här projektet, kommunen hjälper till och vi har sökt stipendiepengar för att förverkliga det.
Dogge räknar med att Latin Kings ska ge ut fem-sex skivor till innan han pensionerar sig från hiphop-scenen. Sedan funderar han på att starta ett salsaband och på något sätt fortsätta att jobba med kultur. Den stora drömmen just nu är att få utvecklas som skådespelare.
–Det är något som jag verkligen vill göra mer av. Jag var med i TV-serien Talismanen och det var härligt att de hade förtroendet för mig och lät mig vara med. Okej, jag fick inte världens bästa roll. Det är som vanligt, som svartskalle får man spela kriminell eller knarklangare, men det var i alla fall kul att jag fick chansen. Det gav blodad tand.
Pizzan är kall och halväten. Dogge skakar hand med pizzaägaren och vi går ut från Alby centrum, ut till betongen, ut till snön och slasket. Dogge tittar sig stolt omkring. Det är uppenbart att han trivs i Alby. Han kommer aldrig flytta in till city. Snarare landet, kanske Norrland.
–Många tror att det bara är betong här ute men det bästa med Norra Botkyrka är naturen. Det finns en helt annan värld bakom betongen med sjöar, skog, vikar och vattendrag. Det är fint.
Diskografi/The Latin King
Välkommen till förorten (1994)
Bienvenido a mi barrio - den spanska versionen av Välkommen till förorten (1995)
I skuggan av betongen (1997)
Mitt kvarter (2000)
Omertá (2003)
