De gör sommaropera av kärlekskriget
I sommar får Ebba Witt-Brattströms roman Århundradets kärlekskrig urpremiär som opera, i Vattnäs konsertlada. Regissören Niklas Hjulström vill skildra bokens uppslitande kärleksrelation som ett drama på lika villkor mellan mannen och kvinnan.
– Alla som någon gång har levt i en relation kommer att kunna plocka upp saker ur det här och få hjälp att förstå sig själva. Jag ser kultur över huvud taget som ett slags katalog över mänskligt beteende där man hela tiden får möjlighet att utöka sina referenspunkter och möjlighetshorisonter, säger Niklas Hjulström.
Han har tidigare regisserat en hel del musikteater, men nu debuterar han som operaregissör med nyskrivna Kärlekskriget. Utöver de fyra föreställningarna i Vattnäs konsertlada, naturskönt belägen vid Orsasjön i Dalarna, väntar ytterligare sex föreställningar på Västmanlands teater i Västerås, där Niklas Hjulström är teaterchef.
Framför allt är det bokens ämne som taggar i gång honom, snarare än operaformen.
– Jag tycker boken är otroligt rolig och att Ebba fångar böljandet i en relation. Vid första läsningen kändes det som att det var ett enda långt och ensidigt anklagelsetal, men ju fler gånger jag läste den, desto fler referenser kunde jag hitta till mitt eget liv.
I boken får vi möta Hon och Han: En kvinna som är feminist, medveten, bildad. Och en »kulturman« som hävdar att det enda en kvinna egentligen kan kräva är att mannen kommer hem på kvällarna och avstår från att vara otrogen. Hennes tal om kvinnoförtryck tycker Han är nys. Han är bitvis självförhärligande och uppblåst. Men där finns också repliker som väcker förståelse och sympati för honom, menar Niklas Hjulström.
– Det finns många repliker som mannen säger som jag skulle kunna säga själv. I en passage pratar han till exempel om den sexuella makt som kvinnor har… första gången jag läste det tänkte jag: Gud, vad han snackar skit. Men jag kan känna igen det. Vi män får ofta bära epitetet att vara den starkare, när vi i själva verket ofta upplever oss själva som extremt svaga. Vi är både och. Styrkan är ett sätt att hantera vår svaghet. Och där tycker jag att Ebba skapar en komplexitet och en ambivalens hos mannen som är intressant.
Ebba Witt-Brattström skrev romanen efter sin skilsmässa från Horace Engdahl. Hon har hela tiden värjt sig mot en självbiografisk läsning av boken, betonat att det är fiktion.
Niklas Hjulström tror inte att det finns någon risk att kulturfernissan, som paret i boken har, tar udden av allmängiltigheten i deras relation. Han ser kvinnan i boken som svårt medberoende.
– Och det ser man väl lika ofta, om inte ännu oftare, utanför kulturkretsar.
Trots all sin klarsyn väljer ändå denna kvinna att stanna kvar hos en man som till och med misshandlar henne. Varför? Det tycker Niklas Hjulström är den största frågan i hela dramat.
Under våren har Århundradets kärlekskrig spelats som teater på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm – en fysisk föreställning som tar ut svängarna, där bokens enda par har utökats till tre.
Niklas Hjulström går åt det motsatta hållet, mot naturalism, både vad gäller scenografi och tidsaspekt. Första akten – som leder fram till att Hon tar ett slags beslut – utspelar sig några timmar under samma dygn, andra akten några månader senare, i samma lägenhet. Då får publiken se efterräkningarna av hennes beslut. Det har dessutom tillkommit en roll, utöver Anna Larssons Hon och Lars Arvidsons Han. Niklas Hjulström har lagt till rollen Ivona, en städerska som gestaltas av Amelia Jakobsson. Ivona blir ett slags referenspunkt och ställföreträdande publik, ett lackmuspapper, och hon för också in ett klassperspektiv.
Niklas Hjulström tycker att boken passar utmärkt som opera, inte minst för dess struktur, med de korta, lyriska meningarna.
Ebba Witt-Brattström själv, som älskat opera sedan barnsben, lyfter fram en annan aspekt:
– Ämnet är synnerligen lämpligt, eftersom operan är den konstform som mest handlar om stark, inte sällan förbjuden eller sviken, kärlek. Opera låter kvinnan sjunga ut sin lidelse och smärta, vilket hon inte alltid fått – och får – i samhället. Samtidigt som männen får visa ett större känsloregister och faktiskt ofta ångrar sina svek mot kvinnorna! Var hittar du det annars?
Ebba Witt-Brattström konstaterar att hennes roman är »typ en buljongtärning« av klassiska operateman som sorg, smärta och förtvivlat hopp om kärlek, respekt och förståelse.
– Kusligt nog är det ju tusentals, och inte bara kvinnor, som känner igen sig. Detta måste vi börja tala om. Liksom om våldet, det psykiska och fysiska, som män kan ta till för att trycka ned sina älskade. Att det är så utbrett är en skandal i det så kallade jämställdhetsparadiset Sverige.
Några andra scener för sommarteater
- Skillinge Teater, Simrishamn: Peer Gynt av Henrik Ibsen i regi av Nils Peder Holm. Premiär 23 juni.
- Krusenstiernska gården, Kalmar: Flaggan i topp. Adde Malmberg står för bearbetning och regi. Bland skådespelarna finns Robert Gustafsson och Allan Svensson. Premiär 29 juni.
- Romateatern, Gotland: En vintersaga av William Shakespeare i regi av Maria Åberg. Premiär 27 juni.
- Gunnebo sommarteater, Mölndal: Spanska flugan, av Franz Arnold och Ernst Bach med bland andra Sven Melander. Premiär 5 juli.
- Scenkonst Sörmland, Nynäs slott: Laina och fåglarna av Susanna Alakoski i regi av Michaela Granit. Premiär 29 juni.
- Västanå Teater, Sunne: Charlotte Löwensköld, efter Selma Lagerlöfs roman, i regi av Leif Stinnerbom. Premiär 24 juni.
- Kulturhuset Parkteatern, Stockholm: Program finns här.
